Hur varmt är för varmt inomhus för en nyfödd? Vår lägenhet blir nästan samma temperatur som det är ute i skuggan. Nu när det är 27 grader ute är det 26 inne. När solen står på kan det gå upp något mer. Borde man skaffa en AC för att kunna få ner temperaturen för bebis skull de varmaste dagarna? Vi har inga bra möjligheter att ha en AC egentligen, men skaffar såklart en om det är nödvändigt.

Min sambo vill gärna att jag ska pumpa så han kan flaskmata men jag är extremt skeptisk. Jag har verkligen verkligen längtat efter att amma under hela graviditeten och har svårt att föreställa mig att inte helamma. Förstår att det kan ske saker som gör att det inte går men jag har ändå haft som ambition att verkligen försöka. Jag känner verkligen att jag vill. Jag planerade att amma så länge jag kan/vill/barnet vill. Jag tror inte att han kommer avlasta mig genom att mata utan jag kommer ändå behöva ta alla nätter. Jag känner rent spontant att det borde vara krångligt att få igång amning och pumpning och flaskmatning. Är det någon som har erfarenhet? Hur tidigt kan man börja? Antar att det är bäst att vänta med flaska ett tag tills allt funkar med amning och mjölkproduktion. Vi har helt ärligt inte pratat så mycket om något som rör barnet. Jag försöker ta upp barnrelaterade saker ofta, förklara vad jag läser och lär mig osv men får inte så mycket respons. Det enda han har sagt är att han vill att jag pumpar så han kan mata, men inget mer. Det hade ju varit bra om han hade tagit initiativ och lärt sig om hur det funkar och hur man flaskmatar osv, men det har han inte gjort.

Min sambo kommer från en familj som är väldigt hård med traditionerna. Han är döpt och konfirmerad precis som alla andra i hans släkt. Det är så det SKA vara. De är extremt trångsynta och traditonella hela bunten. Skånska och vrånga helt enkelt. Är man inte som de (vit, skånsk, ”religiös”, hetero, rasist, låginkomsttagare) så är man skräp i deras ögon. Det komiska är att alla i hans släkt är ogifta, har barn med en jävla massa olika män och har inga normala förhållanden. Min sambos mamma är den enda av hennes syskon som har barn, min sambos mormor är den enda av hennes syskon som har barn. Alla pappor är praktiskt taget ute ur bilden. Jag tycker personligen det känns väldigt ”oreligiöst”. De är knappast troende men man ska döpas och konfirmeras i deras släkt. Det bara är så. Jag är odöpt, uppväxt i en relativt PK sosse-familj med en ”bra” inkomst. Mina föräldrar är gifta, visserligen borgligt, och vi de har bott tillsammans i samma villa i samma lilla samhälle hela mitt liv och lite till. De är INTE medlemmar i kyrkan, de har precis som största delen av min släkt gått ur kyrkan. Jag har haft en stabil uppväxt, mina föräldrar har jobbat kontorstider, vi har rest, haft hobbyer osv. Motsatsen till min sambos uppväxt. Hans familj har enorma problem med att vi inte är exakt likadana. Jag får konstant skit för att jag är ”för rik”, inte vet hur livet är, från en storstad(vilket inte alls stämmer), för att jag inte är fientlig mot exakt varje person jag inte känner osv. De behandlar mig som att jag är blond och korkad. Det är extremt märkligt att folk är elaka utav såna här anledningar. Det är inte så att jag är från någon kunglig familj, vi är en helt vanlig basic Svensson-familj, men jag har inte gått i livets hårda skola så då duger jag inte.

Är det någon som vet om man kan ta både niferex och omeprazol?