Jag har BF (26:e) på fredag och vår son på 1 år är nu hos sin mormor till den 28:de och jag börjar få lite panik över att jag VET att det inte kommer komma igång förrän efter BF och då är vår son hemma igen. Min sambo är dödligt besviken och upprörd på mig för jag sagt att han kommer då få ta hand om sonen när jag föder och han missar ju då när nr 2 föds. Hans lösning är att ta med sonen in på sjukhuset och där har jag sagt nej, dels för det är OMÖJLIGT att föda och passa på en 1 åring samtidigt även om vi är två. Sen lever han lite i att vi ska åka hem samma dag som nr 2 är ute, vilket jag sagt nej till också, att så kommer det inte bli. Och nu sitter jag här 3 dagar från BF och är stressad över att jag först gör min partner väldigt ledsen, att jag ska se efter vår son samtidigt som jag hade behövt allt vad en förlossning innebär med lugn och ro osv. Barnvakt har vi ju då ingen då mina föräldrar jobbar och bor långt bort, min sambos föräldrar är inte i livet och barnvakt har vi ingen (umgås inte med mycket folk). Hur ska vi gå till väga? Någon klok människa här som hade kunnat komma med något bra tips?

Vår son på 11 månader vill verkligen inte äta, har provat att laga mat hemma och burk. MEN han vägrar allt, han tuggar inte ens sin mat. brukar ibland mixa den till det finaste som går men inte ens då vill han svälja eller äta sin mat. Det högsta jag får i honom är gröt, men inte kan han leva på gröt. Har provat nog alla "lura" metoder men han ser igenom detta och vägrar, han skriker och gråter bara. Blev helt chockad förra besöket på BVC när han bara gått upp lite på en månad, inte så någon påpekade det, men jag tyckte det var väldigt lite på en HEL månad. Är det någon som kan tipsa om annat eller hur vi kan gå till väga här hemma? Mår så dåligt över detta, är så orolig över hans intag av näring att jag håller på att gå mitt av. Väntar även en liten till och då är tålamodet inte alltid på topp och hur jobbigt ska det bli nästa gång? hmm. orolig mamma...:(