Hej! Jag har haft besvär av foglossning hela min graviditet i princip. Detta är min andra graviditet. Sedan förra veckan har jag stora besvär av min foglossning och inget tycks hjälpa som annars gjort det. Det gör verkligen såååå ont i blygdbenet men även i bäckenet undertill (vet Inte hur jag bättre ska beskriva) när jag rör mig, ska ställa mig upp osv. Kan absolut inte sova mer än någon timme i sträck. Vaknar av sådan smärta i hela bäckenet (sover med gravidkudde). Känns som att jag går som en babian. Försöker hålla mig fysiskt aktiv för kroppens skull men får bara mer ont när jag promenerar. Är det normalt att ha såhär ont? 

Jag pratade med barnmorskan förra veckan då jag var där men sen dess har smärtan eskalerat. Hon sa att bebis då inte hade fixerat sig och att hon tror att hen ligger och ”gungar” med sitt huvud mot mitt blygdben och att det förhoppningsvis blir bättre med smärtan när hen fixerar sig. 

Finns det fler som haft såhär ont höggravid och har ni något tips på lindring? Eller pepp om att det blir bättre? 

Hej, min son fyllde bara för några dagar sedan tre år. Nästan på dagen började han syssla med vad jag antar är tidig onani. 
 

Han går ofta undan till soffan eller t.ex. sin säng och drar ner byxor och underkläder och tar på sig själv. Första gången jag kom på honom med att göra det fick jag en chock och bad honom att sluta. Har sedan läst på om detta och fått till mig att man inte ska säga så om barnet gått undan privat för att göra det, inte lägga skam osv. 

Idag gick han in på sitt rum och la sig i sängen och började ta på sig själv medan mina föräldrar var på besök… stängde då till dörren för jag kände sån skam inför att min föräldrar skulle råka se. Han var där inne i säkert en halvtimme innan jag bad honom komma ut och han gjorde det. 

Jag tycker det känns så himla tidigt att han redan håller på såhär, gör det minst en gång per dag. Och han visar även på skam när jag råkar gå in på honom och han ber mig gå ut/skyler sig. Har någon erfarenhet av detta och hur ska jag som mamma handskas med detta? Fortsätta som jag gör, dvs låter honom göra det så länge han är ensam och inte gör det framför andra eller hade ni gått tillväga på annat sätt? Klart jag förstår att detta kommer förr eller senare men själv upptäckte jag onani först när jag var 4/5 år. Min son har precis fyllt tre. Hjälp!! 

Hej, jag skriver detta och känner en stor ledsamhet över allt… Min son som är 2 år 2mån gammal har sovit i egen säng i eget rum sedan 5 månader gammal pga att han rör sig mycket i sömnen och låter och då kan inte vi föräldrar sova. Nu sedan snart en vecka tillbaka så gråter han på kvällen och säger att han är jätterädd och inte vill sova i sin säng, bara i vår säng. Vi har till och med burit in hans säng i vårt rum för att försöka kompromissandet han är livrädd trots det. Jag vet inte vad jag ska göra. Han är väldigt verbal och sagt att Han är rädd för ”gubben i glasögon”. Jag har tänt en nattlampa i hans rum och försökt locka honom med den att sova k sin säng. Det funkar inte. Varje dag pratar han om att han är jätterädd.. jag blir så ledsen och orolig. Han säger också ibland att han är rädd för vår katt som han alltid annars älskat. Han har råkat se sommarskuggan på Bolibompa och är rädd för den också. Vi försöker förklara att den inte är riktig och på låtsas. Någon som har tips? Från en desperat mamma som inte sovit på en vecka :(

Hej, min son på åtta månader kliar sig mycket i ögonen. Han gör det när han är trött, nyvaken men också mitt emellan. Han blir ledsen och kliar i ögonen samtidigt, ibland också näsan. Då Brukar han blir lugn och glad när han får något kallt att bita på. Han har fått en tand och fler är på väg jag undrar om detta kan ha något samband med tandsprickning. Jag har dock inte läst någonstans att ögonkli hör till tandsprickning... Min fråga är om det är någon som har upplevt samma sak med sitt barn?

Hej. Jag slutade amma min 7,5 månaders son för tre dagar sedan. Hade då sedan innan trappat ner under en lång tid och ammade endast 1-2 gånger per dag innan jag slutade. Hade jätteont och läckande bröst två första dagarna. Igår kändes det bättre och idag ännu lite bättre. Men brösten är fortfarande stenhårda och lite ”knöliga”. Någon som kan svara på hur lång tid det tar innan det hårda försvinner?

Hej, jag måste bara fråga om det är någon annan som upplevt samma sak eller kanske vet vad jag går igenom. Har sedan en vecka tillbaka känt mig illamående till och från, haft ont i äggstockarna till och från (inte samtidigt) och ingen mens. Jag fryser också väldigt mycket och är kall oavsett om jag klär på mig en massa kläder. Det har gått snart 7 månader sedan förlisningen, jag ammar fortfarande men bara några gånger per dag. Jag och min man är inte sexuellt aktiva än så jag kan inte vara gravid.

Hej! Söker hjälp av er föräldrar som har lite mer erfarenhet än mig och kan hjälpa och förklara för mig hur jag ska göra med min sons sömn. Han kom precis ur in fyra månaders fas och vaknar ej längre varje timme på natten utan varannan eller var tredje. Jag har börjat med att inte amma honom varje gång han vaknar utan testar med nappen och gosedjur först för han kan somna utan amning har jag märkt. Nu till den egentliga frågan: hur gör ni med sömnen på dagarna? Låter ni bebis helt bestämma själv hur länge hen sover vid sina sovstunder eller begränsar ni? Min son går inte alls att förstå sig på vad gäller sömnscheman hur jag än försöker... ibland kan han få för sig att vakna för dagen 05.30 men jag gör då allt för att han ska somna om och sover antingen till 06.30 eller 7 (han sover för natten Kl. 20-20.30). Vaknar flera gånger under natten... Har också testat att söva honom tidigare på kvällen ifall han behöver det men då är det omöjligt att få honom att ens ligga kvar k sängen till 7. På dagen sover han vid fyra tillfällen och med ungefär 1,5 timmes mellanrum för annars blir han helt övertrött. Trots att jag börjar söva honom i tid så blir han helt skrikig och kinkig när han ska sova. Jag försöker söva honom i vaggan under första sovstunden och han skriker vad jag än gör. Somnar till sist. Sover 40 min. Nästa gång somnar han i vagnen under promenad och då sover han oftast längre stund, allt mellan 1 h till 2,5 timmar. Nästa gång sover han oftast inne igen och svårsövd, sover Max en timme. Sista gången tar vi honom oftast på promenad igen och han sover oftast Max en timme då med. Förstår ej vad vi gör för fel?? Känns som att jag läst allt som finns att läsa om bebisars sömn och har en tydlig rutin vid nattläggning med honom som ju också står överallt att är så viktigt. Strävar efter att han ska somna i vaggan eller i vagnen och ej i famnen. Går väl helt okej att söva honom för natten om man jämför med resten av dagen. Är så slitsamt att jag blir knäpp snart. Försöker utgå från schema på rullvagn men hans sömn går inte alls in i något schema som jag skrev tidigare. Han sover bara 10 timmar per natt om ens det... min son blir 5 månader om en vecka.

Hej, vänder mig till er som haft fyra månaders som haft problem med sömnen. Min son har nu sovit dåligt i sex veckor... tröttheten är ett faktum. Sover ibland bra på dagen men även den kan bli störd. På natten vaknar han varje timme... Har nu börjat bli gladare på dagarna igen men ingen förändring i sömnen. Han var 3 mån 1 v när det började. Är idag 4 mån 2,5 v. Är det någon som kan berätta om era erfarenheter och när det gick över och blev bra igen? Tack på förhand.

Söker efter hjälp och tips hur jag kan få min son att sova bättre på nätterna. Han är 3 månader och en vecka gammal. Nätterna är hemska nu. Han sover inte mer än två timmar i sträck och däremellan ligger han och sparkar, gnyr och rör sig i sömnen. Han sover i sin vagga men iom att jag är så fruktansvärt utmattad nu pga alldeles för lite sömn så är det ofta jag inte orkar lägga tillbaka honom. Jag vet att han troligtvis går igenom någon utvecklingsfas just nu då han också är väldigt känslig på dagarna och kan bli ledsen utan egentlig orsak. Han sover mellan 3-4 timmar dagtid, delat på 3 tillfällen. Somnar för natten gör han mellan 19-20 och vill gå upp mellan 6-7 på morgonen. Problemet är bara att han sover väldigt dåligt på nätterna och det påverkar både hans och mitt mående... blir galen snart!!

Som rubriken lyder så har min son magknip. Han har haft sedan han var en vecka gammal och är idag elva veckor gammal. I början var det bara lite magknip och har sedan dess gett honom magdroppar. Sedan tre veckor tillbaka har han haft extremt mycket magknip och vi kan nästan inte sova på nätterna. Jag kan inte se någon koppling till vad jag har ätit eftersom att jag äter i princip samma kost hela tiden. BVC sjuksköterskan säger att hon tror att det handlar om omogna tarmar och att det kommer att gå över. Men jag tycker att det låter jätte konstigt att han får extremt magknip efter sån här lång tid. Jag ger honom också Minifom och har gjort det i lite över en vecka nu. Jag tycker hittills att det inte hjälper. Jag gör mag massage på honom flera gånger per dag. Jag pratar honom efter att han ätit varje gång Och jag använder pysventil då och då för att släppa på trycket. Jag känner att jag gör nästan allt som jag kan tänka på och jag är desperat för att få hjälp. Speciellt eftersom att han under dessa tre veckor hatat att åka vagn gallskriker vilket han inte gjorde innan. Tar tacksamt emot tips!