Vi har en 5 årig tjej som ALDRIG lyssnar. Vi har alltid fått beröm för hur duktig hon är och hur bra hon lyssnar och sköter sig. Men nu dem senaste månaderna har hon börjat tramsa massor och lyssnar inte. Det slutar alltid med hot och nu det allra senaste så har inte hoten funkat heller. Hon bara skrattar och höjer vi rösten så är de som att hon inte fattar. Hon fattar inte förens hon ligger ensam i sin säng med indragen bokläsning, indraget lördagsgodis osv. Nu ligger hon och skriker på sitt rum att det inte är schysst att lämna sitt barn ensamt. Att man inte får lämna sitt barn ensamt. Att det är vårat fel att det inte blir någon saga. Varför fattar hon inte. Igår lekte hon med en sax och när vi tog tag i henne och röt åt henne skrattade hon bara och försökte springa iväg och sen återigen börja hon gråta när hon låg på sitt rum och förstod att hoten inte va tomma. Vad gör man? Varför förstår hon inte? Hur kan hon skratta när vi skriker på henne? Hon fejkgråter och argumenterar emot som en tonåring. Jag vet att det kallas lilla tonåren men det betyder ju inte att hon får göra vad hon vill. Så jag undrar väl mest om någon har eller haft de likadant och vad man gör åt de? Nu låter de som vi skäller och hotar var och varannan sekund men nu tar jag bara upp problemet och inte våran familjesituation.

Har en liten kille på 3 veckor här hemma som somnar i min famn och sen när jag lägger ifrån mig honom så sover han 5-10 minuter innan han vaknar och då får jag ta upp honom igen när han blir ledsen. Någon som har / haft det likadant och finns det någon räddning eller kommer vi sitta ihop typ 9 månader till? ;)

Fick min son 4 januari och han tog bröstet med en gång och ammar jätte fint. Problemet är att min mjölk inte runnit till än. Det kommer ca 15-20 ml när jag pumpat och tittat. Vi fick börja med ersättning när han va 4 dygn för att han hade gått ner 11% i vikt sen födsel. Först fick jag koppmata men det har påverkat mig så hårt och jag har blivit frustrerad och fått sån ångest av det så köpte en calma flaska. Jag gråter och är så otroligt ledsen kring detta. Jag förstår inte vad jag gör för fel. Ammar honom ungefär var 4:e timme och sen får han ersättning efter de. Både på BB och BVC säger dem att han tar bröstet jätte bra och att det bara är att fortsätta men jag känner mig så kass och vill bara att det ska fungera eftersom alla säger att man SKA amma. Jag vill så gärna att allting ska fungera!

Vaknade 20 i 7 imorse av att bebis bökade och buffade något helt galet. Somnade om efter 30 minuter ungefär och när jag vaknade nu vid 10 tiden då sparkade han på helt andra ställen och magen är alldeles mjuk. Han har legat med huvudet neråt sen v 33 men inte fixerat sig. Nu är jag orolig att han vänt sig till säte men en vän sa även att han bara kan ha snurrat runt och ligger nu fixerad. Jag gick in i vecka 38 igår. Har i 2 veckors tid haft så himla ont i underlivet. Känns som något är brutet. Min bm trodde de berodde på att han inte är fixerad utan ligger och trycker med hela sin vikt neråt. Nu har jag inte alls den känslan längre. Det är ömt men de bränner inte och svider så som innan. Har tid hos bm om lite mer än 1 vecka. Tänkte be om ett ultraljud då för att se vart han har tatt vägen. Ska jag vänta tills dess eller ringa BM?

Jag och min sambo väntar vårt första gemensamma barn i december. Han har en dotter på 4 år som vi har varannan vecka. Sambon ska bara vara hemma sina 10 dagar och sen fortsätta jobba. Jag vill gärna vara bara vi. Jag, sambo och våran nyfödda i början och sen när hans dotter väl är hos oss ska hon gå på dagis. För jag tänker inte ha henne hemma och ta hand om våran nyfödda. Men risken att hon drar hem förkylning, vinterkräksjukan osv får jag panik på. Hur ska man göra? Hade hon vart min hade det känts mer logiskt att ha henne hemma första veckorna men varannan vecka när hon är hos sin mamma kommer hon ju ändå gå på dagis. Man tänker mycket idiotiska tankar när man är gravid och det är ju inte bara jag i hela världen med den här situationen.