Jag har en 3 månaders bebis tillsammans med en 17 år äldre man. Kort beskrivning om oss. Jag är 28 år. Jag är sjukligt pedant, måste vara städat överallt, aldrig disk eller tvätt, allt ska stå på sin plats osv osv. Mannen jag är tillsammans med är rent tvärtom. Grisig av sig, ohygienisk, självupptagen och nonstjalant. En morsgris som fått allt serverat jämt. Vi har inte varit tillsammans mer än 1 år och 7 månader, blev gravid väldigt snabbt. Mannen dricker mycket, döljer de även för mig och ljuger mycket om de. Jag bad om förändring och viss förändring ang drickandet har skett. Mannen har aldrig hjälpt till hemma sen vi flyttade ihop. Jag sköter all städning, tvätt, disk, inhandling av både mat och till hushållet, matlagning osv! Innan jag blev gravid jobbade jag även heltid + lite till. Men skötte ändå allt hemma! Nu när bebis kommit är det ingen förändring. Han jobbar heltid, kommer hem och sätter sig framför datan och väntar på att maten ska bli klar. Jag kan be om hjälp men får ingen, han säger då att han är trött eller så ger han mig inget svar. Han har inte tagit något speciellt ansvar mot bebisen. På BB så bytte han blöja och matade var även uppe på nätterna. Vi låg där en vecka för jag blev sjuk och fick besvär efter kejsarsnitt så kunde inte röra mig på flera dagar. Då vi inte hade långt hem så bad jag mannen flera gånger att åka hem och städa/dammsuga innan bebis kom hem. (Vi har djur så blir hår) inte ens de gjorde han utan han åkte hem och satte sig vid datan dom timmarna han var borta. Jag fick dammsuga när jag kom hem fast jag hade svin ont. Jag fick åka och handla och bära själv trots att BB sagt att jag inte fick anstränga mig. Efter BB tiden så kom vi hem och jag har gjort ALLT sen dess. Han går inte upp på nätterna, dom få gånger de hänt har jag fått väcka honom en bra stund så jag blir klarvaken själv och ändå får gå upp, bytor ej blöja, hänt några få gånger. Enstaka gånger matar han när jag ber honom.. han vill inte ha honom ensam hemma utan mig. När han kommer hem från jobbet kan han hålla i bebis max 1 timme sammanlagt om dagen. Ibland inget alls. Han säger hela tiden hur mkt han älskar oss och han har aldrig varit lyckligare. När han var pappa ledig så var han knappt alls med oss. Enbart på kvällarna. Helger har han alltid saker att göra å kommer upp på kvällarna. Blir irriterad på mig om bebis skriker osv. Ja mkt mer finns att säga men behöver stöd och hjälp. Tankar om att flytta har kommit men tycker ju om honom så jag blir osäker. Att diskutera och prata med honom går inte. Försöker jag så antingen går han iväg eller så lyssnar han inte. Vad ska jag ta mig till. 😔