Den 22/11 2017 föddes min underbara son i akut kejsarsnitt. Jag ringde bm på måndag morse och berättade att något hade känts fel i magen under hela helgen. Det hade gjort ont i nedre delen och det hade känt som att något ”släppte” när jag hade kissat både på lördagen och söndagen i följd av geléklumpar i trosorna. Dom sa att det inte var något fel och var helt normalt. Jag skulle dock ringa förlossningen om vatten avgång eller blod förekom. På tisdagen hade jag mitt rutin koll på specialist mödrarvården och dom upptäckte att jag var 1.5cm öppen och blev skickad i från Västerås sjukhus till Faluns sjukhus. Dagen efter var jag 6-7 cm och hade sjuka värkar. Jag förlöstes med akut kjesarsnitt då han fortfarande låg i säte. Jag har aldrig vart så rädd och panik slagen. Vi bor just nu på Faluns sjukhus och kommer bo kvar här ett tag fram över. Det har vart ett par överväldiga dagar med sondmatning varannan timme. Många prover, sol lampor, nytt blod då han har gulsot. Jag är konstant rädd. Jag undrar väl egentligen bara om det finns fler än mig och om nån vill dela erfarenheter?

Enda sen jag blev gravid har jag blivit mycket känsligare och känt mer under sex, jag blir jätte upphetsad och även väldigt VÄLDIGT VÅT. Det har blivit ett stort problem för oss då vi inte kan ha sex längre, min pojkvän känner nästan inget alls och jag mår bara dåligt. Finns det något man kan göra och finns det andra i samma situation??? Det är fyra månader kvar till bf och jag vill inte behöva vänta tills dess för att ha sex med min pojkvän

Jag och min pojkvän har vart tillsammans till och från i nästan tre år. Barnet var ingenting vi planerade men vi båda är så glada att det hände! Ångrar verkligen inte mitt beslut att behålla det. Men i april var han otrogen mot mig och har vart det fler än en gång genom åren. Jag tänker på det varje dag och funderar hela tiden på att lämna honom då tilltiten inte finns kvar. Jag älskar verkligen honom och jag försöker förlåta och GP vidare men det kommer över mig som en käftsmäll. Jag undrar hela tiden på vad jag har gjort för fel, varför jag inte var tillräcklig, kommer det att hända igen? När kommer det att hända, med vem? Vad gjorde dom? Vad sa han till henne? Det är så många frågor och ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Jag vet inte hur jag ska kunna komma över det här men det är något jag verkligen vill. Vi har väl pratat om det och han lovar och lovar att det aldrig kommer att hända igen och att han är ledsen men jag vet inte om jag kan tro på honom.. det är fruktansvärt jobbigt och jag vet inte om jag ska ta upp det igen men jag vill inte få det att låta som att jag ältar saker eller tar upp det för att slänga det i ansikte på honom. Vi börjar bråka varje gång vi pratar om det, han blir sur för att jag tar upp det och de känns som att jag "överreagerar" och inte kan släppa saker. Vad ska jag göra?