Hejsan! Är 24 år gammal och väntar mitt första barn. Jag valde att göra Kub-test och det gjordes i vecka 12. På ultraljudet såg allt perfekt ut med nackspalt på 1.4. Blodprovet däremot visade 1:220 vilket då inte var godkänt för min ålder då den godkända gränsen låg på 1:1000... min barnmorska berättade dock att hade detta varit i januari så var godkända gränsen på 1:200 vilket då hade inneburit att jag blivit "godkänd". För gränsen ändrades ifrån 200-1000 i januari i år. Blev erbjuden fostervattenprov men valde att tacka nej till det pga att det var väldigt mycket pengar. Även för att min barnmorska lugnade mig med att vi skulle kolla på vad vi såg på ultraljudet i stället för blodprovet. Har ångrat mig sedan den dagen att jag inte gjorde fostervattenprovet och fick mitt svar.. Har inte kunnat njuta av min graviditet utan gått med ständig ångest över att någonting är fel och att jag kommer föda ett barn med DS. Nu är jag i vecka 38 och det ändå jag tänker på hela tiden är att min lilla flicka inte ska komma ut "frisk".. känns fruktansvärt att gå igenom en graviditet och må såhär och inte känna att man bondat med sitt barn pga denna rädsla.. Har varit på flera ultraljud och allting ser perfekt ut med hjärta och allting finns ingenting att oroa sig över har jag fått höra utan där ligger ett perfekt litet barn inne. Men ändå så kan jag inte släppa tanken.. vill bara att hon ska komma ut nu så jag får se att hon mår bra och är frisk..samtidigt som jag är livrädd att få reda på om hon är frisk eller har DS... så mycket blandade känslor. Ångrar mig så fruktansvärt mycket att jag gjorde Kub testet och att jag inte gick vidare med fostervattens prov efter mitt svar ifrån kub... har suttit och läst i timtal på olika sidor och gämfört med andras svar på deras kub och har du känt mig lugn i någon timme men sedan har oron kommit tillbaka igen. Försöker hela tiden att säga till mig själv att hon är friskt och att där inte är något fel på henne eftersom allting ser bra ut men kan liksom inte släppa det.. Försöker att intala mig själv att jag hade varit godkänd och inte behövt tänka på detta mer om det varit januari eller tidigare och att jag då hade räknats som "godkänd"... någon som känner samma som mig eller som har några tips på hur jag ska klara mig igenom dom sista veckorna innan hon kommer utan att må såhär?