Hejsan! Är 24 år gammal och väntar mitt första barn. Jag valde att göra Kub-test och det gjordes i vecka 12. På ultraljudet såg allt perfekt ut med nackspalt på 1.4. Blodprovet däremot visade 1:220 vilket då inte var godkänt för min ålder då den godkända gränsen låg på 1:1000... min barnmorska berättade dock att hade detta varit i januari så var godkända gränsen på 1:200 vilket då hade inneburit att jag blivit "godkänd". För gränsen ändrades ifrån 200-1000 i januari i år. Blev erbjuden fostervattenprov men valde att tacka nej till det pga att det var väldigt mycket pengar. Även för att min barnmorska lugnade mig med att vi skulle kolla på vad vi såg på ultraljudet i stället för blodprovet. Har ångrat mig sedan den dagen att jag inte gjorde fostervattenprovet och fick mitt svar.. Har inte kunnat njuta av min graviditet utan gått med ständig ångest över att någonting är fel och att jag kommer föda ett barn med DS. Nu är jag i vecka 38 och det ändå jag tänker på hela tiden är att min lilla flicka inte ska komma ut "frisk".. känns fruktansvärt att gå igenom en graviditet och må såhär och inte känna att man bondat med sitt barn pga denna rädsla.. Har varit på flera ultraljud och allting ser perfekt ut med hjärta och allting finns ingenting att oroa sig över har jag fått höra utan där ligger ett perfekt litet barn inne. Men ändå så kan jag inte släppa tanken.. vill bara att hon ska komma ut nu så jag får se att hon mår bra och är frisk..samtidigt som jag är livrädd att få reda på om hon är frisk eller har DS... så mycket blandade känslor. Ångrar mig så fruktansvärt mycket att jag gjorde Kub testet och att jag inte gick vidare med fostervattens prov efter mitt svar ifrån kub... har suttit och läst i timtal på olika sidor och gämfört med andras svar på deras kub och har du känt mig lugn i någon timme men sedan har oron kommit tillbaka igen. Försöker hela tiden att säga till mig själv att hon är friskt och att där inte är något fel på henne eftersom allting ser bra ut men kan liksom inte släppa det.. Försöker att intala mig själv att jag hade varit godkänd och inte behövt tänka på detta mer om det varit januari eller tidigare och att jag då hade räknats som "godkänd"... någon som känner samma som mig eller som har några tips på hur jag ska klara mig igenom dom sista veckorna innan hon kommer utan att må såhär?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det är ju inte bara DS som testas.. jag har tagit möjligheten att göra testen. Skulle aldrig föda fram ett barn om osäkerheten finns. Känns inte rättvist mot mina andra barn om jag vet att det kan komma ett syskon som kräver mer av mig som förälder än vad de gör.
Fostervattenproc kostar inget??? Men nu måste du väl ha fött. Hur blev det? :) Jag gjorde fostetvattenprov båda gångerna pga att jag har en lillebror med DS. Hade proven visat att barnet hade DS eller andra avvikelser hade jag gjort abort. Tycker det är bra att valmöjligheten finns.
Jag har en son på ds och han är helt frisk bortsett från sitt syndrom. Det kan vara så mycket annat som kan gå fel så oroa dig inte över detta 😊
Hej! Jag förstår din oro helt, och den är svår att skaka av sig. Jag är själv väldigt duktig på att oroa mig, och gravidhormoner gjorde absolut inget bättre (dödsångest och tårar påväg till flygplatsen inför semester som gick helt perfekt utan några som helst problem så oron var 100% i onödan). Det som är viktigt att tänka på när det kommer till KUB:en är att det är väldigt mycket som spelar in i ekvationen. Det är nackspalt och två proteiner i blodet (hcg + papp-a), men även längd,vikt, ålder, ev diabetes, ivf-befruktning osv. Vi fick också bra nackspalt på vår lille fis i magen men med alla faktorerna vart det oddsen 1/81. Vi fick aldrig något svar på om där var något enskilt som ”sabbat” vår kalkyl men efter att ha läst på i vetenskapliga artiklar verkade det som att hormonstörningar kan ställa till det för hcg och/eller papp-a proteinerna (jag har PCOS). Vi fick göra sk NIPT som visade att det inte var något bekymmer alls med några extra kromosomer, men fram till det beskedet kom var jag i upplösningstillstånd bara av att inte veta, vilket jag förstår du är nu. Så mitt bästa råd är att försöka lita på din BM. Det är garanterat något litet ökat värde på hormonerna som har gett dig sämre odds än vad som är vanligt för din ålder och jag tror att det är nackspalten som ”väger tyngst”. Oro är svårt att bli av med, men försök resonera med dig själv och tänka ”hur ofta har min oro fått rätt och hjälpt mig?” Säkerligen inte alls? Lycka till med den lille kladden!
Tänk såhär. Det är mindre än en halv procents risk för att något skulle vara fel. Alltså EN HALV PROCENT. Du ska se att allting kommer att gå bra! Lycka till.
Hej, Det finns också ett test som heter NIPT test vilket visar mycket av det som fostervattenprov visar men vad jag inte förstår varför det skulle "kosta" att göra fostervattenprov? Nu förstår jag vad du menar med att bli "godkänd". Vi gjorde NIPT test eftersom KUB inte säger så mycket bara en sannolikhetssiffra och det kan man välja bort lika gärna annars blir man ju orolig.. jag har varit orolig varje gång jag varit gravid och nu har vi 3 friska barn och fjärde på gång förhoppningsvis. håller tummarna för dig!
Jag har inte gjort kub då jag anser att ett barn med ds är ett friskt barn med en diagnos. Det finns 100 andra saker som jag oroar mig betydligt mer över.
Jag valde att inte göra kub-testet alls.. Har mitt barn DS så kommer jag älska de exakt lika mycke ändå.. :)