Hej. Vår dotter fyllde 1 år nu den 23:e december. Hon har hittills sovit två gånger om dagen, en gång vid 10 tiden och den andra vid 14 tiden sen sover hon inför natten vid 20. Exakt på hennes födelsedag så började det bli svårt med första sovningen, hon vägrade och blev väldigt ledsen och det blev triggande bara vi gick in i sovrummet. Hon har sin spjälsäng bredvid vår säng. Jag har ganska nyligen slutat vagga ståendes och vi ligger i min säng tills hon somnar sen lägger jag henne i sin säng. Sen brukar hon sova bredvid mig på natten. Men hur som helst, jag behöver bara lite stöd, kanske råd och tips eller känna att jag inte är ensam om detta. Det är så fruktansvärt jobbigt. Det kan ta 2-3 timmar att föröska natta, antingen somnar hon eller så går vi upp och hon somnar inte alls. Hon ska bara röra sig upp och ner fast att hon är så trött så att hon knappt kan hålla ögonen öppna. Sen hennes födelsedag har det alltså bara blivit en sovning på dagen för att sedan sova på kvällen. Men även fast hon är så trött och bara har sovit en ända gång så har hon somnat vid 23 varje kväll ändå helt otroligt. Är detta bara en fas med jobbig sömn eller är det en övergång till att börja sova en gång på dagen istället för två? Hon får fortfarande ersättning på natten, en eller två flaskor brukar det bli och äter gröt på kvällen. Gör det något att rutinerna rubbas såhär och när behöver man bli orolig? Jag får liksom lite stress av att hon är vaken efter 21 och att hon bara har sovit så lite på dagen. Jag tänker att rutinerna är viktiga och det här är så jobbigt för både dottern och oss. Vi varvar ner i tid, ligger i ett mörkt rum och läser saga. Har provat att bada innan osv osv. Har provat det mesta. Men nattningen inför natten är verkligen värst och allt är bara så frustrerande och psykiskt påfrestande. Hur var det för era 1-åringar? Är det normalt och ska jag bara ta upp henne när jag märker att det inte går och hon blir helt hysterisk eller kan det vara så att hon lär sig att jag då tar upp henne för att hon skriker? Samtidigt är det ju inte hållbart att natta 2-3 timmar eller? Jag vet inte, behöver bara höra lite hur ni andra har haft det. Kram Nathalie
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Min 1 åring krånglar också och har gjort det sedan (ca) 1års dagen. Hon sover 1 gång på dagen i vagnen, det funkar bra. På kvällen brukar hon somna runt 19. Hon vaknar många gånger under kvällen och natten, ofta vaknar hon också runt 01 och börjar babbla och vill upp å leka. Hoppas det går över snart 😄
Våran lilla krånglar med sömnen nu med, hon är nästan 1 år (hade bf 2 januari men gick över tiden lite). Speciellt första tuppluren som är jobbig nu och den varierar väldigt mycket från dag till dag, vilket leder till att andra tuppluren kan bli sen ca 16 eller så blir det bara en tupplur den dagen typ kl 12 🤷♀️ Vissa kvällar tar ca 2 timmar att natta, jag har tänkt att detta är 12 månaders regressionen som de går igenom 😅 Annars brukar hon sova tupplur vid 10 och 14.30 🙃
Jag förstår att situationen är jätte jobbig för er alla. Min 1 åring har också börjat krångla lite med sömnen men mer agg han tycker att vi ska vara vakna mellan 1-3.30 på natten .. Jag är inte lika glad över det som han.. Han står just nu ocj hoppar i sin säng 😅 men han är glad och jag försöker göra mig själv så tråkig som möjligt bara för att han inte ska tro att vi ska vara vakna mitt i natten. Jag brukar försöka tänka att barn tar den sömn de behöver. Är de trötta så sover de mer och saknas behovet så är de vakna mer. Men med det sagt så förstår jag att du blir stressad och tycker att situationen är ohållbar. Har ni testat att natta tidigare så att det inte handlar om övertrötthet? Kan ni, om möjlighet finns, låta ngn annan testa läggningen? Dels för att få lite avlastning men också för att bryta den "rutinen" som ni nu kommit in i? Det kanske skapar mindre stress för er och genom det så återfår ni lite mer "lämpliga" sovtider? Jag tror att alla barn går igenom olika faser och utvecklingssteg som påverkar sömnen mer eller mindre och just nu kanske det finns ngt som ditt barn vill lära sig eller håller på att lära sig som skapar frustration hos barnet. Och det går ut över sömnen. Men du är absolut inte ensam. Och jag önskar att jag hade quickfix men det är nog tålamod, tydlighet och hitta en balans mellan att finnas där för barnet men samtidigt sätta gränser. Hoppas att det blir bättre snart!