Idag plussade jag efter bim+4 och jag är jätterädd. Dels för att jag just nu lider av panikångest och ångest överlag. Jag medicinerar för detta och vet inte hur jag skulle må om jag fick sluta. Dels har vi inte ekonomin just nu de går precis ihop nu och då blir de ju värre sen när jag isåfall går på manmapenning. Den främsta anledningen är att jag är så himla rädd för hur en eventuell graviditet ska påverka min son som är 20 mån om jag mår ännu sämre hur ska jag då kunna ta hand om sonen på bästa sätt? Och det är min största rädsla, jag känner mig inte redo för ett till barn egentligen skulle nog behöva jobba bort mycket av min ångest innan vi skaffar ett syskon men är samtidigt så rädd för att göra abort, att jag ska må sämre även av det. Jag vill ju skapa bästa förutsättningar för ett eventuellt barn till och jag känner inte riktigt att jag är där nu, hjälp!! Känner mig helt förvirrad..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Cissan25; nä jag tyckte inte det lät som dig.
Ville bara berätta att de va inte Jag som skrev det igår utan min syster som loggade in och råkade komma in på mitt konto (då det var förinskrivet) och hon har nyligen fått missfall och är emot abort. Jag däremot önskar dig lycka till hur du än gör ❤
Det lutar mer åt abort, jag vill ju att ett barn ska va lika önskad och välkommen som min son var! Jag längtade verkligen efter honom, visst var jag lite rädd det var ju ändå mitt första barn men jag var säker på mitt beslut. Nu fick jag bara enorm ångest pga att jag inte vill sätta ett barn till världen när jag inte jobbat mer med mig själv först, sen har jag min son att tänka på och är somsagt därför rädd vad en graviditet och förlossning kan göra.. Men usch så jobbigt verkligen vill aldrig mer vara i den här sitsen mer.
Hur du än gör, så se till att du hör det för din egen skull och inte för någon annan. Det livet som är menar att komma ifrån dig kommer ändå när tiden är mogen.
Vilken jobbig sits. Jag kan bara prata för mig själv och i din sits hade jag högst troligt gjort en abort. Jag gjorde en abort i vårterminen i trean på gymnasiet. Blev gravid efter ett 'ond Night stand' med en gammal pojkvän. Anledning till att jag inte behöll barnet var 1) pappan var riktigt 'trasslig' och hade en hel del fuffens för sig (så helt enkelt inte en passande pappa i mitt tycke) 2) Jag ville fokusera på annat i livet och göra mig en karriär innan dess 3) jag tycker varje barn ska växa upp i en miljö där de är önskade och blir väl omhändertagna. Det är hemskt med en abort, lyckligtvis förstod jag inte då riktigt då vad jag gjorde. Den känslan kom efteråt - att jag 'dödat' ett foster. MEN jag vet att det var det bästa beslutet så att gräma sig över det hjälper inget. Gjort är gjort, dags att gå vidare och fokusera på det man har och försöka göra det bästa av situationen. Kat var i v. 7 och tog piller för att stöta ut fostret själv. Det var min bearbetning av aborten - att fysiskt vara med. Lycka till med vad du än bestämmer dig för ❤️
Cissan25; onödig kommentar, du brukar vara vettigare än så. Vi vet ju faktiskt inte allt här, ts kan ju ha blivit gravid trots p-piller, spiral eller whatever. Omständigheterna kring min abort är en lååång historia, men kortfattat så hade min fästman och jag försökt ett tag att bli gravida, och i samma veva som jag plussade träffade jag en ny man som jag blev galet förälskad i och ville då inte skaffa barn med en man jag tänkt lämna. Alltså kändes det inte speciellt jobbigt med abort, eftersom jag var nykär och hade siktet inställt på ett liv med den nye mannen istället. Jag gjorde medicinsk abort. Upplevde inte att det var speciellt smärtsamt, men jag blödde ett tag efteråt. Absolut inte traumatiskt enligt mitt tycke. Kan tillägga att jag nu är gift och har två barn med den mannen jag blev så förälskad i. Lycka till hur du än väljer att göra.
Skulle aldrig behandla det som ett preventivmedel heller, jag har inte bett om några pekpinnar så om du bara vill kritisera varför ens kommentera? Abort är ju såpass jobbigt som de är utan att man behöver folk som tror att man använder det som preventivmedel. Jag har en son sen innan så uppenbarligen fungerar jag inte så men jag i mig själv mådde mycket bättre då än nu. Och de måste man ta hänsyn till.
Skulle gärna vilja veta hur du kände innan och efter aborten? Hur gick den till gjorde du medicinsk eller skrapning? Är mest orolig hur jag ska må o efterhand om jag väljer att göra aborten!
Om man nu absolut inte vill bli gravid varför använder man inte skydd då? Abort är inget preventivmedel.
Jag har ingen erfarenhet av panikångest osv, men jag har genomgått en abort, så om det är nåt rent praktiskt du vill veta om det så får du gärna fråga på (jag visste inget om hur det gick till innan jag gjorde min..) Sen kan jag ha glömt vissa detaljer, det är nio år sen. :p
Jag känner mig ärligt talat inte redo, vi hade kommit till ett beslut jag och min sambo och vänta tills sonen åtminstonde är runt 3-4. Jag kan bli otroligt stressad redan med ett barn, plus att jag inte mår så bra psykiskt. Först när jag fick reda på att jag var gravid så kände jag mig helt skakig. Några timmar efter det kom paniken och gråten. När jag fick reda på min son så hade jag ingen tvivel jag sa tillochmed till sambon jag gör det här med eller utan dig, visserligen fick jag reda på graviditeten mycket senare med sonen men ändå jag var lugn. Jag har bokat tid hos kurator på abortmottagningen ska dit och prata på måndag. En rädsla är dock hur jag kommer reagera på en abort men det är väl normalt och känna? Känner mig så hemsk då jag vet att det finns människor som verkligen kämpar med att få barn, och jag drabbas av panik usch..
Det kan egentligen du bara svara på själv. Jag kan svara på hur jag tänkt. Vid tvivel hade jag tagit bort det och litat på min magkänsla. Ekonomiska problem mm hade jag inte brytt mig om, det løser sig
Om du kontaktar mödravården istället för vc borde de hjälpa dig att komma i kontakt med kuratorer / psykologer som är experter på just detta med barn, abort och rädslor kring det hela. Ger garanterat mer än en 'vanlig' psykolog, hur duktiga de än är. Att prata med någon oberoende kan verkligen hjälpa att reda ut ens tankar!
Psykolog kontakt blev jag erbjuden 5 gånger bara hos vc hur ska dem få samtalen hjälpa mig? Jag vet inte vad jag vill men vill inte riskera att må ännu sämre, eftersom jag redan har en son så måste jag ta hänsyn till honom också! Så svårt det här...
Jag blev gravid under min depression och panikångest (lever med det idag också). Jag äter setralin och den behövde inte jag sluta med. Du ska bara behålla om det känns rätt, inget annat.
sök rätt hjälp!