Jag är arg hela tiden på honom och det han gör eller inte gör. Vi har pratat tills vi är blåa i ansiktet om vad det är som gör mig arg ´, bl.a att han har ingen framförhållning t.ex har han ett jobbmöte imorgon som innebär att han antingen måste lämna barnen tidigare eller att jag lämnar de. Jag trodde vi hade bestämt att de skulle börjar tidigare då jag pluggar men nu ringde han och frågar mig igen om jag kan lämnar de och har inte hört av sig till förskolan. Jag bli galen! Igår blev jag arg för att det första han sa till mig när jag kom hem var "jag tänkte dra och träna nu" jag måste väl ha nåt fel på mig som stör mig så mycket på att inte ha kontroll över läget eller att får reda på saker i sista minuten. Jag har köpt en kalender och bett honom fylla i vad han gör och så för att försöka hindra att jag få dessa jobbiga "överraskningar" men det är väl nåt underliggande iaf som jag behöver ta itu med men hur? vart vänder jag mig?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag tycker också att ni ska gå och prata med någon. Då blir det inte så laddat! sedan tycker jag att du ska behandla din man som vuxen. Kommer han i sista minut och säger kan du lämna barnen imorgon på förskolan jag har inte sagt till förskolan. Då säger du: har du inte bättre framförhållande så får du lösa det själv. Jag kan inte ändra mina planer imorgon. Då får han stå där och ta ansvar för sin egen planering. Kan han planera bättre så kan du så klart möta honom halvvägs. Det blri ofta så här när vi kvinnor tar över massa ansvar (ofta när vi är föräldralediga) och sedan fortsätter det så när vi börjar jobba. Men det är ju bara att ställa krav. Vill du ha middag/frukost så måste du handla, ring förskolan själv och säg till, tvätta dina egna kläder om kalsongerna är slut... Eller så hittar man en mellanväg och lär sig leva med varandras brister. Jag har kommit långt med att inse att jag måste också förändra mig för att vår relation ska bli bra. Jag vill alltid ha det väl städat och ordning och reda. Min man har inte alls lika höga krav, så jag har fått ta ner mina medans har fått höja sina. Vi är två och då måste båda jobba på vår relation. Du kanske måste acceptera att han i bland vill sticka och träna utan att planera det i förhand... Men större saker som dagis m.m. måste han bli bättre på.
tack jag ska kolla upp det!
Tack för svaren känns skönt att man är inte ensam. Jag känner just nu att allt skulle vara lättare utan honom och jag börjar ifrågasätta om jag ens är kär i honom längre, det kanske är det som är problemet att jag får inget bra utav relationen längre och då bli det som är dåligt förstorat. Kan inte tänka mig dock att lämna mitt hus och vända på varenda krona för att leva det skulle inte göra mig lycklig så jag vill att vi ska fungerar tillsammans vi har ju bott ihop i 11 år och det har inte alltid varit så här. Enda skillnad är att nu har vi båda heltids sysselsättning men han verka tror att jag är mammaledig fortfarande och kan fixa allt och planera allt, jo visst lätt när han kommer med saker i sista minuten. Jag kan tänka mig par terapi eller liknande men vet att han komma motsätta det...har tagit upp det sist vi pratade och det var helt onödigt enligt honom. Vart vänder man sig för att ens komma dit?