Jag har ett barn som är4 år och ett som är 5 månader. Jag själv fyller 37 år i år. Sen mitt senaste barn kom har jag fått sån ångest över min egen ålder. Att jag kommer vara närmare 70 när hon är 30 tex. Kommer jag hinna uppleva barnens ev bröllop, ev egna barn osv. Jag ångrar att vi inte började försöka med barn tidigare, samtidigt som det nog inte hade gått så mycket tidigare ändå. Vi funderar dessutom på om vi vill ha tre barn. Jag vill nog gärna det men åldern stressar mig även där. Det är som att jag alltid tänkt på mig som ganska ung och helt plötsligt så slog det mig att jag kanske inte är det..? Finns det någon som känner igen sig? Hur hanterar ni dessa frågor?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Känner lite samma sak som dig (är också över 30 som första gångs föderska och nu blir det en till ännu senare) men jag hade kunnat ha gjort det tidigare för att jag har varit i en lång relation sedan många år tillbaka. Däremot kände jag precis som dig att man var så ung och helt plötsligt hände det att man var över 30 och kände sig för gammal? Som att jag aldrig blev redo för det och nu känner jag mig ibland lite trött och tänker att jag hade mer energi förut, däremot var livet mer kaotisk än nu. Jag vet inte var vi kommer vara om 30 år men inget är garanterat i livet, inte ens imorgon så jag försöker inte tänka så långt. Jag tycker man ska inte koncentrera sig för mycket på förr, det är redan gjort och det är bättre att tänka hur jag kan göra nu så om 10 år tänker jag inte att jag missade göra något jag borde ha gjort;).
Jag är 35 och har äntligen fått mitt första barn som ensamstående och är överlycklig att vara mamma. Har velat ha barn sedan jag var 23 år men hittade aldrig den rätta och ville fokusera på leva livet, ha ett bra o fast anställning samt bra ekonomi innan jag skaffade barn. Jag kan tänka ibland att jag hade velat ha barn tidigare men samtidigt ångrar jag inte allt jag gjort och levt innan samt att jag inte hade haft denna going jag har nu. Kan även tänka att jisses, jag är 45 när han är 10 år och 55 när han är 20 men försöker undvika att tänka så. Jag vill gärna ha ett till barn inom 3 år och då är jag ju även äldre än nu men känns härligt att kunna fokusera på familjeliv, barn och hem nu, känns ändå som den rätta tiden för mig. Vill du ha fler barn så skaffa det, finns de som skaffar som är ännu äldre. Är andra tider nu, ålder spelar ingen roll, mer vanligt att "äldre" skaffar barn än yngre känns det som. Förr skaffade man när man var i tidig 20 års ålder, nu känns det som över 30 och till och med 40 är den nya normen.
Jag är 38 och min man 43, vi har en son på 1 år. Vi träffades för snart 4 år sen och ingen av oss kände att vi hade träffat någon innan som vi ville ha barn med! Är otroligt tacksam att jag inte fått barn med något av mina ex om vi säger så 😅 Så gammal eller ung, känns det rätt med barn så gör det!!
Oroa dig inte! Vi lever inte med facit i handen, en ung förälder är ingen garanti för att man ska finnas hela livet likaså är en äldre förälder inte garanterad att missa sitt barns liv. Mina föräldrar var över 40 när de fick mig och jag hade oturen att min pappa gick bort när jag var 24 (och han 68) men han hade lika gärna kunnat bli 90, det vet man inte på förhand. Hoppas ni får alla barn ni önskar
Min mamma var 42 när hon fick mig! Hon är 75 idag och jag fick mitt första barn förra året, då jag var 30! Gifte mig 2019, när jag var 29.. Man blir verkligen inte äldre än man gör sig... min mamma är långt ifrån rullator och grått hår kan jag säga!
Tack för att du skrev!
Tack för ditt svar! Lugnar mig lite.
Jag träffade inte min man förrän jag var 34 år och han 37. Visst är det lite tyngre att man kanske blir en väldigt gammal mormor eller farmor om man får upppleva det. Men jag har alltid önskat mig barn och är glad för mina tre mirakel. Har tre barn som är snart 8 , 6 och 3,5 år. Jag var närmare 40 när jag fick min yngsta flicka och först nu så har jag börjat kunna sova hela nätterna i min egen säng och inte behövt springa fram och tillbaka. Min svärfar dog förra året, han var 86 år, och min äldste pojke tyckte det var jobbigt men vi har pratat ganska mycket om döden på ett naturligt sätt. Farmor är 82 snart Mina föräldrar är också 82 men det är bara för att jag är nummer 7 av deras barn och dessutom har jag två småsystrar. Tänk om de haft sådana tankar på att bli gamla föräldrar. Mina barn är yngsta barnbarnen, nr 13,14 och 15. Min förhoppning är ju att få uppleva de stora händelserna i deras liv som t.ex. bröllop och barnbarn. En av fördelarna med en äldre mamma var ju att jag kunde ge henne den stora förmånen att få vara med när hennes yngsta barnbarn förlöstes, få hålla henne när hon bara var en timme gammal. Det blev en igångsättning och min man kunde inte närvara pga av sitt arbete som bonde. Man Kan inte göra mer än sitt bästa vare sig som ung eller som äldre mamma.
Hej! Jag är 36, närmare 37 år gammal och väntar mitt första barn, andra graviditeten. Är i vecka 10+0 idag. Passerat dagen för mitt första missfall med denna graviditet och lilla babyn mår bra. Min man är 49 och när barnet kommer blir det mer eller mindre hans 50 års present! Vi trodde nog båda att vi skulle ha fått barn tidigare i livet men det var för fyra år sedan vi träffades och det har aldrig känts rätt förrän vi träffade varandra. Även om vi är "äldre" så känner vi att vi vill ge det vi kan för det här barnet, det är oerhört efterlängtat. Det kanske inte är den ålder som vi skulle valt på förhand men vi kommer göra det bästa vi kan! Min svärfar är 89 och fällde precis 60 tallar i skogen så min man har att brås på, hoppas vi! Vi tänker också på vad vi kommer hinna vara med om och vad vi ev kommer missa. Oavsett ålder finns inga garantier i livet så jag tror att man ska ge det man har och försöka ge så mycket kärlek, närhet och klokskap man kan till sitt/sina barn! Som sjuksköterska har jag fått se både korta och långa liv och jag tror man ska välja innehållet i livet med noggrannhet och göra gott mott andra så långt det går! Du vet vad det innebär att ha barn, det könner vi inte riktigt till än, men det kanske gör att det är lättare för dig och din partner att ta ställning om ni har möjlighet att välkomna ett barn till? Vi har sagt att vi börjar med ett barn men hoppas på två så att de har varandra genom livet. Mvh // Hanna
Tack för de orden. Det är verkligen fint att höra ett barns perspektiv.
Vet inte om det hjälper något men tycker absolut inte att du ska känna ångest över att vara runt 70 när hon är 30 år. Jag är 23 (blir 24) och har en mamma som är 68 och en pappa som är 69, har 4 syskon och är själv en sladdis. Man vet ju aldrig hur man kommer må när man blir äldre och jag tänker att man inte ska ta ut något i förtid. Jag har ändå en bra relation till mina föräldrar och syskon (närmre min yngsta storasyster då de endast skiljer 7år). Du skriver att du är orolig för att hinna uppleva händelser dina barn kanske kommer va med om, jag och min yngsta storasyster väntar just nu varsitt barn och både mamma och pappa hinner uppleva detta vilket vi båda är enormt glada över. ☺️ Vet inte om mitt svar hjälper dig något men tänkte att du kunde få ta del av mitt perspektiv om hur det är för mig med äldre föräldrar!