Att amma är en sån jävla fälla. Nu sitter jag här med en 5 månader och ingen möjlighet för sömn eller avlastning. Han vill inte ta flaskan, så pappa kan inte mata honom på natten. Han vill äta efter 2 timmar, dygnet runt. Dessutom, nu är både han och jag lite extra kinkiga, så vi somnar inte ordentligt innan det är dags att amma igen. På dagen vill han bara sova vid mitt bröst eller i vagnen. Det betyder att den enda gången jag kan sova är när någon går ut med honom i vagnen. Och då vet jag att han kommer vara hungrig igen om två timmar. Jag är så övertrött och stressad att jag har svårt att komma ner i varv och somna. Jag ångrar mig verkligen att jag valde att amma. Om jag hade mer avlastning hade det inte varit lika jobbigt. Om nån annan kunde mata honom så jag kunde sova ostört. Det känns som att när man googlar så finns det hundra olika tips att testa för att sömnen ska funka, man vet inte vad man borde göra eller hur man ska orka genomföra en förändring. Jag är så trött och uppgiven. Det känns som att jag saknar något som andra mammor har, som gör att de orkar. När jag läser om mammor som på något sätt står ut med detta i typ ett år.. då får jag riktigt mörka tankar. Snälla ni som ska ha barn. Om ni har problem med ångest eller allmänt har det svårt mentalt.. tänk efter en extra gång innan ni börjar med amning.