Jag har aldrig vart säker på att jag ville ha barn, men jag tror att jag vill det. Jag är snart 35, min sambo är 42 och om man ska hinna med det så är det nu. Tog ut spiralen för några veckor sen för att jag hade magsmärtor och blev gravid inom några veckor. Vi hade sex när jag hade ÄL, så det var väldigt medvetet. Men jag blev ändå väldigt förvånad över att jag faktiskt blev gravid. Jag är alltså gravid och fortfarande osäker på om jag vill ha barn, om jag vill bli så bunden, om jag kan vara mamma hela tiden. Förstå mig rätt, jag kommer inte göra abort, jag tänker behålla barnet och ta hand om det. Men är det konstigt att jag inte är väldigt förväntansfull och sprudlande glad som många andra verkar vara? Oroar mig över att föräldraskapet kommer innebära väldigt blandade känslor för mig. Är det någon som känner igen sig? Skulle vilja höra om hur ni kände och hur det blev.