Jag är gravid med andra barnet som är beräknat till april. Och på något sätt har jag så mycket funderingar kring hur det skall finnas möjlighet till detta nya liv i mitt hjärta. Så mycket känslor och så mycket som jag älskar vår son, räcker verkligen kärleken till? Alla man pratar med säger att det är en självklarhet. Och visst någonstans tror jag ju också på det med tanke på att man inte trodde man hade så mycket kärlek över som man hade till första barnet. Låter konstigt kanske men jag hoppas någon förstår vad jag menar..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tog inte heller emot barnet direkt, för att jag inte ville att första stunden skulle bestå av en jävla massa kroppsvätskor. Kan inte heller säga att det där kärleksruset kom direkt heller, och det lär den väl inte göra denna gång. Jag tror mycket på att kärlek växer fram! Bara för att ett barn vuxit i ens mage betyder det ju inte att man vet vem det är eller känner personen. Däremot känner jag att det är lättare att förstå att det ska komma en bebis nu. Det fattade jag inte riktigt sist.
Aha, haha rolig beskrivning har =) Det är ju sant, men jag tänkte ens på det när mina barn väl kom. Kul att höra hur andra haft det /tänker! =)
När barnen ligger i magen, känner man ju inte det. Man kan ju omöjligt ha samma känslor för någon man aldrig träffat som för sitt barn man är med varje dag. Men det kommer ju lika sanbbt som med första. För mig var det love at first sight alla 3 gånger. malin89: Varför har du inte tagit emot dina barn på bröstet vid förlossningen? nyfiken
Kommentaren har tagits bort av författaren.
Helt normalt att känna så. Jag längtade otroligt efter min 2a. Men när han väl va ute så vart jag typ besviken.. Han va inte alls vad jag väntad mig.. En stor knubbig unge..(4,5kg) var tvungen att ha 56 i kläder från början. Han va inte särskild söt.. Hela bebisgrejen var förstörd.. det tog några veckor innan jag ärligt kunde säga att jag älskade honom.. Nu är han 4år och jag älskar honom precis lika mycket som våra andra 2barn. Jag älskar dem på olika vis då det är tre helt olika ungar men de har lika stor plats i mitt hjärta. Kärleken i mammahjärtat räcker till mååånga barn:)
Tack för era underbara svar alla! Och till er som haft det jobbigt, tycker ni är starka som vågar skriva om att det faktiskt inte alltid är fantastiskt med en gång utan att det växer fram. Alla är vi olika. Jag har väldigt lätt för att ta in kärlek och ge kärlek men denna kärlek är ju så brutalt stor och äkta. Men jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att det finns plats att dela med storebror i mitt hjärta 😊
Ja jag tror ju också det. Och det blir ju samma sak säkert när man håller lilla knytet. Jobbigt med tankarna bara :) och grattis till er :)