Jag fick ett plus för 26 dagar sen, då kände både jag och sambon att NU ÄR VI GRAVIDA. då var vi i vecka 4+5 ungefär. Kort efter vi fått plus började min oro. jag kände mig så ogravid. trots uppsvälld mage, men gaser och vissa dagar hade jag molvärk. Dock bara vissa dagar och ytterst lite Och lite ömma, tunga bröst. inga andra symptom. har varit mkt orolig hela tiden och haft en inre känsla på att något inte stämmer. Idag skulle jag ta nya cellprov, och bad då läkaren göra VUL. Hon såg ett foster, på endast 2 mm. så enligt mått mätt är jag då i v 5. SÅ... jag vet, men hon kunde inte fastställa de, att det avstannat. :( hon frågade om jag hade räknat fel på ÄG, men nej. inte om jag plusade för 26 dagar sen. har inte ont, och inte ens en färgad flytning. jag är idag v 8+4 men det kommer inte ut nå! Känner mig snuvad. och jag skäms, på riktigt. för familjerna vet och min dotter vet. och så ska vi då förmedla detta. Ingen lust alls. tänker dock ljuga. och säga att vi fick missfall. när de väl börjar blöda eller om 10 dagar då jag ska tillbaka till gyn och ev då får en tablett. Behöver få prata med er som varit med om detta. Jag googlar ihjäl mig och vill bara börja blöda ut detta nu. jag och sambon vill så gärna ha barn. och jag är såklart ledsen. men mest besvärad över vad som komma skall och att de nu kommer dröja länge, om ens, att bli gravida igen :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
tack för svar. har under fm idag lugnat mig i mina tankar. det är som det är, tyvärr. givetvis ska jag vänta på en till undersökning, men jag letar inga TÄNK OM, utan jag måste vara rationell. sen OM de skulle ske mirakel är jag den lyckligaste. men, jag vet att vi kommer försöka så snart vi kan igen, och jag är 33 år och vill försöka tills vi lyckas. min sambo är 4 år yngre. men jag har en tös på 9 hela år. och jag är väldens lyckligaste mamma. hon kröp upp i min famn, tänk att våra barn har en sån insikt, att dem förmodligen känner av oss så pass bra. hon bara låg där.. vi sa inget. och jag tänker inte säga nå fören en läkare gjort sitt utlåtande.
Det är ju för att man inte får konstatera missfall utifrån bara 1 undersökning om fostret och graviditeten motsvarar en vecka då man inte måste se hjärtaktivitet, för det har ju hänt att man dömt ut graviditeter som missfall och sne har patienten gått hem och nästa gång de kom så var det en levande graviditet. Vi har samma hos oss; att man ska vänta 10-14 dagar innan man gör nytt ul för att ge det en chans att utvecklas. Fruktansvärt jobbigt att vänta så men de flesta tycker ändå det är ok för dom vill ju ge graviditeten en chans. Vill man absolut inte vänta utan själv är helt säker på att det är ett missfall så kan man ju göra abort, men läkaren får inte sätta in behandling för uteblivet missfall förrän man gjort 2 undersökningar!
Jag beklagar o vill säga att du kommer inte ljuga, du har fått ett missfall men man kallar det missat missfall när kroppen inte riktigt fattar det själva. Fick själv ett sånt vilket upptäcktes i vecka 12, fostret hade avstannat i ca v.8-9. Det jag fick höra är att man gör olika beroende på hur tidigt det är.. upptäcks det innan man kan se hjärtljud måste man vänta lite längre på ett andra ultraljud för att se om det blir någon tillväxt medan om man är så långt gånget som jag va kan man göra det andra UL dagen efter det första för att konstatera att hjärtat inte slår (igen) men det ska alltid göras två. Jag valde dock att boka in en skrapning istället för att få tabletter.
men eftersom jag plusade för 26 dagar sen, så kan jag omöjligt vara i v 5/6 :(
10 dagar låter långt men det kan vara så att de är osäkra på om det lever eller inte. Som jag har förstått/omöjligt det så är det svårt att se hjärtat i v 5, som fostret uppmättes till. Kan vara därför de väntar så länge. Jag började blöda i v 11 och VUL visade en hinnsäck i v 6 men inget foster.
men är de rimligt att jag ska behöva vänta 10 dagar för en ny undersökning och DÅ få de konstaterat? har inte haft nå gravid symtom alls. önskar jag bara började blöda nu
när jag fick mitt första missfall så hade den avstannat i vecka 5. Men min kropp fatta inte det. Så mina blödningar kom när jag trodde att jag var i vecka 12 - 13. Och faran för missfall var över. Hade precis berättat att vi skulle ha barn. Så det vara bara att berätta igen att vi fått missfall. Det tog någon månad igen innan jag blev gravid igen. Men då valde vi att inte berätta för någon. Då fick vi missfall igen. Men då var jag bara i vecka 5. Då kom det blod. Sen blev jag deprimerad ett tag. Så det dröjde ett år innan vi börja försöka igen. Då gick det bättre. Så nu är hon 10 månader.