Hej. Har en funderar om va ni tror. Min son har precis haft influensa. O han blev frisk. Efter han blev frisk är han så jävla känslig för allt. (tror väl inte de hae nåt o göra med influnsan men skriver d ändå) ett exempel vi sitter o äter gröt han älskar de o äter ihjäl sig men sen plötsligt kastar han skeden åt helvete o skriker o grinar som att nån misshandlar han? O sen sätte ja han i stolen han va glad o 5 min efter bara sådär gör han samma sak. Nu vaknar han på nätterna typ 3 o grinar ihjäl sig då menar ja verkligen ihjäl sig. Han rör sig o kan inte sova. Fastän han sovit typ 3 timmar. Då går ja ner med han o provar vagnen o han sitter klarvaken o glor. Sen lägger han i soffan brevid mig. Sen går han ner från soffan ställer sig o grinar som fan blir typ döv för han skriker så mkt. Måste gå runt o bära på han hela tiden typ för att han ska bli nöjd Han är aå osjälvständig. Så här va han inte för typ 1 v sen. Alltså med andra ord han vaknar på nätterna o skriker för o va jävlig känns de som. De finna ingen anledning för o gråta eller skrika. Ska tilllägga att han alltid varit en liten grisunge som kastar alla saker hela tiden på golvet o älskar att förstöra. Är detta en fas eller varför?? De e hemskt!!! Får inte sova ett skit o på dagarna ska han hålla på såhär...
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Vad tråkigt att höra om din mamma,tråkigt när det är så! Hoppas du kan få stöd hos bvc,du måste få prata med någon och ventilera oavsett om det är diagnos eller inte! Önskar er lycka till😊💕
Mamsanmaria: skrev precis att det är även andra saker som spelar in med att vi misstänker en diagnos som jag inte skriver här :) det är fullt möjligt att misstänka diagnoser vid denna ålder :) klart att barn kan ga humörsvängningar. Men nu är det kanske ganska mkt som gör så jag misstänker de tack.
Emliew: jag förstår inte vad i mitt inlägg som du tolkade som att jag hackade på ts? Jag hade en åsikt om det språket hon skrev med. Jag fattar väl också att man kan bli arg och irriterad, i synnerhet om man lider av sömnbrist, dummare än så är jag inte. Ts: jag tror inte att du ska dra på för höga växlar, är det inte väldigt tidigt att ens tänka på nån diagnos vid 2 års ålder? Min 3-åring kan också gå från glad och skrattande till att bli ett vrålande monster från en sekund till en annan. Ha lite is i magen och se om han kommer in i en lugnare period igen snart. Återigen: jag hajar frustrationen och har full förståelse att man tappar tålamodet. Det ENDA jag påpekade var just ordvalet, men sån är jag.
Tack emelie för tips! Vi funderar även på o köpa en säng vi med som vi kan lägga oss brevid honom ❤️
Tack för tips!! Min son är snart 2 år o precis som du pratar så misstänker vi även nån diagnos..även andra saker som spelar in med att vi misstänker det.. Jag ska prata med bvc om allt tack❤️
Haha det är lugnt❤️ kan bli så när man skriver o uttrycker sig när man är helt slut!! Även för alla "perfekta mammor" såhär kan de se ut i verkligheten :) man älskar sina barn för det fastän man uttrycker sig på detta sätt (ärlighet med andra ord). O de e inte bara detta de e andra saker som spelar in med... Har tyvärr ingen avlastning då mormor rent ut sagt skiter i sitt barnbarn o mig 🙃 tack för tips fina ska nog prata med bvc❤️
Förstår fortfarande inte va de va som va så farligt med att jag använde svordomar o skrev grisunge men okej.
Tycker också att man får beskriva hur det känns. Det är säkert jobbigt att ha ett barn som håller på så. Umdrar hur gammal barnet är. Är det något i miljön som irriterar eller stör honom? Hir fungerar med ögonkontakt? Inte för att jag vet det är så. Men den där beteende vid bordet du beskriver påminner om ett barn med autism att någon liten detalj hen plötsligt såg tyckte han inte om, då vände det allt plötsligt. För oss är det obegripligt. Men om det är ett litet barn som inte har språk så är uttrycket förnirritation skrik. Även barn som kan prata kan hända att det behöver hjälp att sätta ord på det som irritera. Förmodligen är det inte så om han inte var såhär innan influensan. Men vill bara kalla uppmärksamhet för detta. Jag säger absolut inte att ditt barb har någon diagonos. Men han anske behöver vi vuxna hjälp att sätta ord på känslor så slipper hen skrika istället. Bäst är nog beskriver alla dessa situationer för bvc och få hjälp.
Jag förstår absolut att man är less. Man älskar sina barn men när man inte får sova så måste man få uttrycka att det är jobbigt! Min dotter har under hela sitt liv sovit dåligt, då har hon fått sova i vår säng, i min famn, sele mm mm mm mm. Vi har försökt allt, men ändå så har vi inte sovit en hel natt på 1,5 år. Så ni som har haft 3 kanske halvjobbigt nätter på 7 år och aldrig lidit av sömnbrist, skönt för er, men tänk er för innan ni börjar hacka på andra som har det riktigt jobbigt och får sova max 2-3 timmar i stöten ibland kanske endast det under en hel natt. Tyvärr har jag inga råd, min dotter fick en växasäng när hon var 15 månader vilket har underlättat otroligt mycket på nätterna då vi kan lägga oss brevid henne (det funkar inte alls att hon sover i våran säng). Det som fungerar bäst på dagarna, när hon är helt slut efter att inte sova, så är det läsa böcker eller vara ute och leka. Pussel är också en favorit. För tillfället har jag lagt allt annat åt sidan och försöker leka och umgås med henne all vaken tid vi har hemma tillsammans, men detär tufft. Hoppas det löser sig för er snart!
😂förlåt men jag tycker du skrev det ganska kul😂jag läser det kanske annorlunda men jag fattar också att man kan vara helt slut och matt så läser det med mkt humor 🙂Har du avlastning? kan sonen sova hos mormor så du kan ladda batterierna. Prata med bvc också,där finns psykologer. Oerhört skönt att få prata av sig och få hjälp med hur man ska agera för att göra samspelet bättre😊👍Med vänlig hälsning, en mamma som också är less ibland♥️
Oj vilket språk du har, tror att folk svarar mer sakligt på dina frågor om du tänker på hur du uttrycker dig. Och visst kan man bli frustrerad och irriterad på sina barn, det blir jag med. Men till saken så är han säkert inne i en fas just nu när han behöver mer närhet. Vi har alltid gått efter minsta motståndets lag och valt våra strider. Vill barnen snutta så har de fått det, vill barnen sova i vår säng så har de fått det osv. Nu är våra barn 7 och 3 år och vi har haft kanske 3 halvjobbiga nätter under alla dessa år, har aldrig lidit av sömnbrist och har alltid varit utvilad. Hade vi propsat på att de skulle sova självständigt etc hade det sett annorlunda ut.
Jag älskar ju mitt barn för det även fast ja skriver grisunge så förstår inte va de va som va så hårt.? Man blir ju sleten o kan kläcka ur sig svordomar när man skriver om man e trött o arg på sitt barn. Det är okej. Och jo han är 100 procent frisk o springer runt o leker o lever rövare. När barn e sjuka eller hängiga förstår ja ju att dom vill ha trygghet o så men han har aldrig varit så att han ens behöver nån trygghet. Har alltid varit självständig om man säger så
Gud så hårt skrivet, txänk på att det är så att ditt barn vill ha din närhet som trygghet för att han inte är 100% frisk än. Min son var super förkyld för någon månad sedan och då ville han endast somna i min famn.