Jag har sån ångest. Jag har mycket bebiskläder kvar från min 2åring och jag känner mig klämd hur jag ska göra nu. Barnets pappa och jag har gått isär och har en spänd relation, där han gett sig på mig och även min nuvarande partner såpass att vi båda har fått en stark ovilja mot honom och det har gjort att min son symboliserar något som är sjukt jobbigt för oss båda. Det hindrar oss från att veta om vi klarar att skapa en familj framöver som inkluderar min son, men jag kan ju inte ge upp min son, men inte heller min partner! Men vet inte om vi kommer kunna skaffa barn tillsammans, trots att båda våras planer är att stanna tillsammans för alltid… så att spara barnkläderna ger en ständig ångest men jag får lika mycket ångest av att tänka på att sälja dom, ifall jag ångrar mig sen om inget finns kvar efter honom… jag behöver någons åsikter…..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tycker mig höra ett mycket större problem än lite kläder. Ni kanske borde ha samarbetssamtal hos kommunen, du och barnets pappa? För att kunna samarbeta bättre och på sikt få en ”bättre bild”/upplevelse av sonen och hans kläder. Familjesamtal är gratis hos kommunen.
Du kan alltid sätta de i någon stor påse, en förpackning där man inte ser igenom så du slipper tänka på det aktivt samtidigt som du har kvar de ifall;). Spara de finaste. Jag var också rätt kluven med bebiskläder då vi har redan 2 barn och planerar inte fler men tanken finns alltid att vad om man råkar och det blir en till någon gång så har man blivit av med allt. I mitt fall valde jag att inte behålla kläder pga platsbrist och så en del skänkte jag redan medan andra är så gamla/förstörda nu efter 2 barn så jag kastar de direkt. Jag vet att vissa sparar kläder även i 20 år så deras barnbarn använder samma, kul idé;).