Hej, Jag är en tjej på 27 år, 28 nu till sommaren. Min sambo är 28. Vi har varit tillsammans i nästan 6,5 år. Jag har en väldigt stark barnlängtan, så det gör ont. I augusti-september förra året tog jag upp detta med min barnlängtan på ett mer allvarligt sätt (vi har pratat om barn under våra år tillsammans, men då mer flygande och utan någon speciell tidsplan). Vi kom då överens om att vi skulle sluta skydda oss i juni denna sommar, men min partner ville då inte att jag skulle ta upp detta mer fram till dess. Han upplevde att jag pressar honom. Nu är det mitten av april och jag tog upp detta med min partner igen och ställde en fråga i stil med "vi ska börja försöka nu i sommar väl?". Hans svar var att vi behöver väl inte skydda oss men att han inte vill att vi ska behöva ha sex speciella dagar. Jag svarar tillbaka att det låter som att han inte vill ha barn, och han svarar att det vill han visst men antyder ändå att vi inte ska försöka på det sättet som jag vill. Detta sårar mig så djupt och jag kan inte säga något. Blir bara ledsen. Själv tänker jag på barn nästan varje dag. Häromdagen köpte jag till och med folsyra, då jag tänkte att sommaren börjar närma sig.. Sedan flera år tillbaka har jag haft en oroskänsla av att det inte kommer gå eller att det kommer vara väldigt svårt för mig att bli gravid. Dessa rädslor grundar sig både i min längtan men också på grund av att jag för några år sedan hade grava cellförändringar som jag var tvungen att operera bort. Jag börjar också bli orolig över att den biologiska klockan tickar. Med andra ord är jag väldigt rädd för att det inte ska gå. Detta gör viljan att börja försöka bli gravid starkare och sorgen över att min partner inte känner samma längtan väldigt jobbigt. Någon annan som är eller varit i samma situation? Hur kom ni vidare? /en tjej med barnlängtan
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag förstår dina känslor, och det är så lätt att gräva ner sig helt i sina egna tankar och känslor och sen börja överanalysera det ännu mer och göra det ääännu större för sig själv. Jag hade en liknande period för något år sen och min sambo resonerade lite som din vilket jag tolkade som att han inte ville. Men det var inte alls så, anledningen till att han inte ville försöka pricka in specifika dagar var dels för att det inte skulle förstöra det spontana, men även att han faktiskt var rädd för att bli besviken. Han förklarade det som att om man lägger otroligt mycket energi och planering på att tracka dagar och liknande, följt av 2 veckor med att börja leta symptom för att sen få ett negativt testsvar så blir man kanske väldigt mycket mer besviken och känner att man misslyckats än om man har en mer avslappnad inställning. Jag säger inte att det är så din kille tänker, jag menar mer att ibland resonerar personer på andra sätt än vad man själv gör, och det behöver inte betyda att dom bryr sig mindre :) Lycka till!
Jag hade en sådan längtan efter bebis när jag va 27. Det gjorde mig bara olycklig. Min sambo tyckte han va för ung ( han är yngre än mig) men jag sa att det sker ju oftast inte direkt så fort man börjat det kan ju ta upp till 1 år normalt.att bli gravid sen är man gravid i några månader innan det lilla knutet kommit å vips så va detb2 år. Men så.blev det inte för oss nej. Mitt liv präglades av att konstant veta min ägglossning att jag inte kunde slappna av. Det är svårt att trycka på avstängning som mååånga andra säger att man ska göra. Tog oss 4 år och 3 ivf innan jag blev gravid om 2 månader kommer han. Mitt tips försök ha roligt emellan åk på semester, ta en spa dag, byt jobb eller börja plugga om du önskar det. Längtan gör ont Lycka till
Förstår dig men lite din partner med. Låt det komma naturligt istället än att försöka timea in det vissa dagar, oftast när man tänker på att försöka bli gravid så kan det faktiskt ta längre tid o svårare. Jag förstår att du har barnlängtan och ni komme bli fantastiska föräldrar när det väl sker. Men stressa inte över det. Prata om det istället, förklara hur det ligger till om han inte redan vet hur kvinnokroppen fungerar (vilket faktiskt killar inte fattar ibland 😅) Även om du har ägglossning en onsdag så kan du fortfarande ha sex på måndagen eller torsdagen o bli gravid. Så att timea mer än så behövs inte. Om du ska sluta med preventivmedel i sommar, förbered dig på att det kan ta lite tid tills kroppen ”återställer” sig. Gäller såklart inte alla men räkna iaf med det. Lycka till :)
Du får se vad som händer, bra att du köpte folsyra iallafall eftersom man ska börja ta det minst 3 månader före man har oskyddat samlag och kan bli gravid, så du har alldeles rätt i att sommaren är nära! Tror att man kan bli utmärkt förälder utan att ha en extrem barnlängtan, men det är viktigt att du anser att han är pappa-material, som kommer ta halva ansvaret och inte bara tycka att det är ditt barn. När sommaren väl kommit så är det dags att faktiskt prata om sådant tex hur länge ska ni båda vara helt lediga om ni får ett barn? 10 pappadagar är kort tid, kanske ska ni ta ett par månader till i början då båda är helt lediga? Om ni inte kan prata om sådant, så är det inte läge att skaffa barn (om inte din längtan är så stark att du hellre blir ensamstående med ett barn än avstår barn)
Hej, det enda jag kan säga är att så som din partner önskar göra - att inte försöka på speciella dagar och hålla koll - är vad jag själv också önskade när jag och min partner pratade om det. Min anledning var för att det inte skulle bli någon stress och press. Jag har uppfattat många vänner och bekanta som att när dem verkligen försöker så har dem inte blivit gravida, men så fort dem släppt tanken att "nu struntar vi i det ett tag" så har det funkat. Kanske din partner tänker på något liknande vis?