Bebis sova på svärmors bröst?

Jag tror du har helt rätt i hur du tänker och i dina farhågor. Sätt gränser nu, annars kommer det bara bli värre. Någon måste nog säga till henne på allvar att hon måste ta ett steg tillbaka om hon vill ha en bra relation till er familj! Sedan är er bebis väldigt liten. Det de behöver i den här åldern är sina föräldrar. Det står ju i alla råd, foldrar från BVC, 1177 och allt sånt: ”bebisens stora intresse i den här åldern är föräldrarnas ansikten. Se till att det är föräldrarna som matar, överlämna inte matning till någon annan.” Ni håller på att lära känna varann. Du är mamman. Farmors tid kommer senare. Jag tycker verkligen man kan säga detta eller skriva ett brev eller be BVC om hjälp, för ingen mamma mår bra av den här typen av stress. Den här allra första tiden är det ni tre som ska knytas till varann. Det finns anledningar till att man inte lämnar på förskolan eller har barnvakter till små små bebisar. Håller också verkligen med om det där med att man vill att pappan ska ta sitt ansvar, det fick jag säga rakt ut till min svärmor. Om jag bad min man att ta hand om något med bebisen så hoppade hon upp och skulle ta det. (Vad är det med mammor och söner? Varför ska de hålla på och curla dem sådär?) Jag sa ifrån att jag vill att bebisen och pappan ska knyta an till varann i det här, vad det nu var, det är hans jobb som pappa. Hoppas det blir bättre för er. Låter sjukt jobbigt!

”Min lilla regnbåge”, vi tänker likadant😂. Vi sa bildförbud på sociala medier på bebisen eftersom det inte känns bra att ytligt bekanta som man oftast har på FB har tillgång till ens sons bilder och kan ta screenshot och skicka vidare etc. Detta var INTE populärt hos svärföräldrarna och de pikar oss om det nästan varje gång vi ses att vi är överbeskydande. Jag känner att det måste finnas andra sätt att visa sin omgivning att man är stolt mamma/farmor osv än att lägga upp bild på bebisen? Hon får ju ta egna bilder att visa kompisar, men jag vill inte att min bebis bilder ska ägas av någon annan än vi i familjen

Hon åkte aldrig iväg med honom eftersom sambon ringde och sa att nu gör du som vi säger. Detta med blöjor vill jag värma upp henne till att vi vill ta ansvar för då hon har en tendens att vilja plocka undan och städa efter sambon som om han vore ett barn när vi är och hälsar på en vecka på deras sommarställe varje sommar. Trots att sambon sagt att han själv vill plocka undan efter sig men aldrig får chansen innan hon är framme o plockar undan/städar efter honom. Nu när vi har barn vill jag att hon ska förstå att det är VÅRT ansvar att byta blöja och jag vill inte att hon ska ta sambons blöjbyten när jag är iväg eller sover mm. Avlasta med en blöja här och där är ok men jag tycker inte att hon ska ta över pappans jobb helt. Hon gör inte sambon en tjänst genom att vilja göra allt det och låta honom sitta och spela sin ps4. Jag avskyr såna könsroller och pappan ska byta minst lika många blöjor som jag när vi är lediga, detta är vi överens om. Jag skaffade inte barn med svärmorn jag skaffade barn med min sambo liksom. Svärmorn är inte ens så gammal, 54 år så om vi inte markerar redan nu att det är vår son kommer det bli många år av frustration med henne. Speciellt eftersom hon slutade jobba för några år sedan ( sålde familjebolag och ville resa och njuta av ledigheten) så jag är bokstavligen rädd att hon ska göra mer än kräva byta blöja, typ att hon längre fram plockar upp vårt barn tidigare från förskolan utan att be om lov först för att hon har tid och lust🥲

Lina, dina tankar och känslor är 1000% befogade. Jag var, är fortfarande lite, väldigt hormonell i början. Varför skulle folk ta hand om MIN bebis? Tvinga sig på att hjälpa? Komma oanmält? Hålla i min bebis när hos sov? etc. Nej tack! Det respekterades inte alltid och för det mesta sa jag till men ibland led jag i tystnad 😫 ibland ville dessutom människor trösta henne när hon grät men det var ett stort nej. Hon tröstades hos mig och sambon - punkt slut haha. Nu är jag lite lättare på den fronten men det beror på vem som håller. Jag tålde exempelvis inte när min svärmor skrev ”hur mår min bebis?” Hon har liksom haft sina bebisar, det är min tur nu. Nu tar jag det inte lika hårt men nånstans inom mig känns det fortfarande lite och det är helt normalt. Det du säger är det folk ska rätta sig efter och passar det inte får de vänta tills du säger annat. Min man var och är väldigt förstående.. sa jag nej så var det ett nej. Han kräver ingen förklaring utan förstår och tar bebisen och mina behov först. Jag är väldigt restriktiv med bilder med tanke på alla skummisar därute och de som inte respekterar det får nästan inga bilder och får vänta tills de träffar henne live eller på bilder från VÅRA telefoner :) åh det här är ett sånt stort ämne och jag skulle nå max antal ord härinne men det jag vill säga är att Du behöver inte förklara dig, du har burit bebis i 9 månader och precis fött. Sen kommer du landa annorlunda men vet du? Du gör det i din takt! Ingen ska säga till dig att du ska börja lossna lite! DU BESTÄMMER. Och lyssna inte på om någon säger ”bebis måste bli van hos andra” för det kommer bebis bli ändå.

Det är ett jävligt märkligt beteende denna svärmodern håller på med… Jag skulle ALDRIG låta henne göra något med mitt barn om hon hade varit min svärmor. Alldeles för på och tar dessutom egna beslut och kidnappar deras barn fastän TS uttryckligen sagt att hon skulle vänta i bilen med barnet, tar sedan ungen och ÅKER IVäg?! Så gör man bara inte… ingen normalt funtad människa skulle få för sig att göra någonting sånt…. Och sen gång på gång säga till TS att ge henne barnet fastän denne säger nej… helt sjukligt beteende ju.

Amen fast nej, vill inte TS att hon ska byta blöja pga obekväm med det varför ska de låta henne bara för att ”vara snäll”? Det är för bövelen deras barn, inte svärmoderns. Hon får finna sig i vad föräldrarna vill eller inte vill att hon eller någon annan får eller inte får göra med deras barn. De ska inte rätta sig efter vad hon vill göra med deras barn. Bara för att hon frågar för att vara snäll så är det fortfarande i slutändan TS och dennes sambo som bestämmer. Punkt.

Alla känner och gör olika man får gå efter det man själv tycker känns bäst. Att hon tog barnet och åkte iväg fast du sa nej BIG NO NO din man får ge henne en varning att om hon inte lyssnar på det du säger får hon inte träffa sitt barnbarn med dig själv utan enbart när han också är närvarande då. Du ska inte behöva va orolig att någon sticker med ditt barn. Angående att hon vill byta blöja , gör det så mycket om hon får göra det ? För min egen del tycker jag det är bra att min son är van med att andra kan göra saker med han. Håller med att sover barnet så flyttar/skickar man inte rundgång till andra. Antingen så sover han på dig då eller om du kan /vill så lägger du han i vad han nu sover i på dagtid. Kanske kan man säga att han får gärna sova i hennes famn om han själv somnar där men att ni inte kör rundgång efter han har somnat någon annan stans. Hon är säkert överlycklig att fått barnbarn och tar det lite för långt men ju mer ni motarbetar och säger nej till det mesta ju mer kommer hon vilja , kan man möta lite halvvägs kanske börja med den där blöjan ? För min del så tycker jag det är bra att min son blev van från liten att andra kunde bära på han byta blöja , även dom närmsta fick ge bröstmjölk i flaska någon gång när jag pumpade ibland efter några månader. Och prova natts. Min son är nu 1 år och 9 månader och han älskar alla han känner runt omkring kommer gärna och gosar med dom , inget problem att sov a borta det har han gjort 4 gånger. Inget problem med förskola eller barnvakt. Jag ser det som att jag gör min son en tjänst när jag vänjer han i tid med andra människor och va social så att han inte ska få problem med det och att det blir svårt utan mamma och pappa. Sen självklart till en viss gräns med allt ! Men alla sätter dom regler dom vill och uppfostrar sitt barn på sitt sätt ❤️ Kan säga att min mamma tog med min son till min morfar en dag hon var barnvakt och vi har ingen bra relation nu det vet hon och hon vet situationen mellan oss. När jag fick reda på det sa jag ifrån ordentligt att hon gick bakom min rygg och åkte dit med min son utan att kolla med mig först. Hon har inte varit barnvakt sen dess och nästa gång hon är det kommer jag säga gör hon något sånt igen så är det klippt , då kommer hon inte få vara barnvakt till sina barnbarn igen.

Jag skulle säga att begränsa umgänget med denna svärmor... Förlåt men som hon beter sig och pratar som om det vore hennes barn, totalt ignorerar att du/ni säger ifrån är inte ett friskt beteende någonstans…

Hon ville som sagt åka iväg med honom och det var aldrig en fråga hon ställde om hon fick utan bara ett konstaterande att ” nu åker vi hem till mig”. Jag sa såklart nej till det och ringde sambon direkt och sa hur illa upp jag tar av att hon utnyttjar en situation där jag är i smärta och vill köra iväg med min bebis till hennes hem som han aldrig varit i och som saknar helt alla bebisgrejer sonen behöver. Då ringde han upp sin mamma och sa att hon får stanna och vänta på mig i bilen. Sen den dagen vill jag inte ta hjälp av henne för det känns som all hjälp från henne kommer med strängar. Vill inte såra henne då hon säkert menar väl men hon saknar helt uppfattning om att det inte är hennes bebis och att hon inte har rätt att köra iväg med en nyfödd bebis. Hon har sagt flera gånger att hon gärna byter blöjor( också en grej hon tjatar om att få göra varje gång vi besöker) och när jag sagt att barnbarn kallas för livets efterrätt pga att man slipper de mindre trevliga sakerna såsom ständiga blöjbyten mm som man gjorde med sina egna barn så säger hon ” fast jag ser honom som min egen son så jag har inga problem med det” SUCK

Alltså, missförstå mig rätt, jag älskar min mamma och min svärmor… men är på tacksam för att ha båda två så långt härifrån där vi bor så de inte kan lägga sig i efter att ha läst både denna och andra trådar där just ens egna mammor eller svärmödrar går över gränsen… Förstår att de alla såklart bara vill väl, men alltså wtf?! Hur tänker vissa?!😳

Nej men alltså snälla svärmora… boundaries! Du kan inte på allvar mena att hon körde iväg med ditt barn utan att fråga?! Det är ju kidnappning! 😳

Jag tror inte hon har en fetish men hon tävlar väldigt mycket med mig om tid med honom. Jag ammar inte honom pga jobbig förlossning som slutade i grad 3 bristning och eftervården har varit tuff med smärta så jag fått ta mediciner för att fungera därav ingen amning. Nu äntligen är jag tillräckligt bra att min man är tillbaka på jobbet o jag får vara ensam med sonen och njuta och svärmor förstår inte att jag gått miste om första tiden med min bebis pga smärta +flertalet läkarbesök och att jag har massor med tid att ta igen med sonen. Utan så fort min man var tillbaka på jobbet förra veckan så har hon tjatat flera gånger i veckan att få komma förbi och ”hjälpa till” trots att jag sagt att jag ser fram emot att vara ensam med sonen och knyta an till honom på riktigt. När vi inte tagit upp henne på hennes förslag till hjälp har hon dykt upp på min mans jobb för att ” hälsa på” och frågade då ” varför har din sambo inte hört av sig om vårt erbjudande om hjälp?” Varav min man svarade ” hon har inte behövt det” och då blev svärmorn märkbart irriterad. Jag undviker att ta hjälp av svärföräldrarna efter en händelse när min son var 2 veckor gammal och jag behövde åka in till gynakuten. Då erbjöd sig svärmor att skjutsa till gynakuten och sitta i bilen o vänta med bebisen tills jag var klar men det tog bara 15 min från att jag checkade in på gynakuten tills svärmor ringer och meddelar att hon ska åka hem till sin lägenhet 30 min bort med bil med min nyfödda bebis!!!! Hon frågade inte ens om lov utan bara sa” jag kommer åka in till stan med honom medan du är på gynakuten” trots att jag sa att jag skulle vara klar om max 10 min. Jag kände inte att hon respekterade min vilja alls då vi hade en konversationen innan jag lämnade bilen ” om det blir kris och han gallskriker så åker ni hem till oss där han är trygg” och då sa hon ” nejdå vi väntar i bilen på dig”

Min svärmor tjatar mer om att hon vill ta upp våran dotter när hon sover, ”hon sover ju alltid när jag är här”. Men både jag och min man har sagt att INGEN tar upp henne när hon sover, punkt. Det gäller även min mamma och familj. Alla får gärna ha henne när hon är vaken, skulle hon somna i famnen hos någon så får hon självklart ligga kvar. Men ingen plockar upp henne om hon redan somnat hos pappa/mig eller vaggan.

Hej, Inte läst övriga kommentarer 😊, men delger mina tankar. Det känns som att det inte finns något rätt eller fel utan det är såklart ditt och din partners beslut hur ni vill lägga upp umgänget med familj. Däremot tänker jag att din svärmor troligen bara vill ge kärlek och kanske har hon likaså längtat efter detta lilla barnbarn. Kärlek är en rikedom ♥️. Jag vet att många mammor tenderar att bli överbeskyddande gentemot sina barn och har svårt att låta andra ta hand om barnet, men jag resonerar att det är bra att barn blir trygga med övriga familjemedlemmar. Själv låter jag andra familjemedlemmar hålla min dotter trots att hon sover för att det har fungerat bra 😊, men gör det inte det så är det ju en annan femma. Detta är du ju inne på lite i texten, så kanske är det bättre att avvakta en aning om det känns bättre för dig och ditt barn. 😊 Lita på din egna föräldrainstinkt. Hoppas det löser sig! 🥰

Alltså ursäkta men för mig känns det väldigt obekvämt och fel att ens bebis ska sova någon annanstans än hos/på sina föräldrar. Det är en sak om de t.ex sitter/ligger i någon annans knä och somnar där, eller att föräldern aktivt säger att någon kan ta barnet. Men att andra prompt ska försöka ta den sovande bebisen från hens föräldrar fastän denne säger ifrån? Låter nästan som att din svärmor har nån slags fetisch för att ha en bebis sovande på sig… usch 😳 och innan jag får skit för min kommentar så tänk igenom hur desperat denna svärmor låter över att få ha en bebis hos sig… trots att TS sagt ifrån. Sjukligt beteende! Nej usch säger jag! Säg ifrån och blir hon sur så låt hon bli sur. Det är ditt och din sambos barn och ni sätter gränserna, alla andra får rätta sig därefter!

Ja, hon vill ha större del av bebismyset, helt klart. Det är hennes problem. Jag kände en ganska lång tid att dottern var min bebis, att de gamla haft sin tur med sina bebisar, och att jag hade första tjing på allt gos så länge jag ville. Det var jag som var mamman och det var första och kanske enda gången jag hade en liten bebis. Det sa jag ju inte men jag sa: ”Nej, jag vill ha henne hos mig” och sånt. Så fick de väl bli lite sura. De har rätt att träffa sitt barnbarn, och jag vill att de ska vara en del av varandras liv, och det kommer ju en dag när man är trött och behöver avlastningen och då passar det utmärkt med en peppad farmor, men jag tycker inte man ska rätta sig efter någon annan alls när det inte känns bra. Markera och säg ifrån. Be pappan om hjälp om det känns svårt.

Jag har sagt till både mamma och svärmor att vi jag och sambon är av åsikten att man väcker inte en sovande bebis/flyttar runt honom om det absolut inte är nödvändigt tex att ta ut honom ur bilen och han vaknar av det. Min mamma respekterar det men svärmor fortsätter tjata och säger ” men vaknar han så kommer han somna om” vilket inte alls stämmer då det är en kamp för oss att få honom att somna på dagen, mycket vaggande och schysshande för att han ska komma till ro

Hur hade du reagerat om det var din mamma som gjorde exakt så? Jag ser inget problem med det. De vill ju bara hjälpa till och också mysa.

Tror man ska utgå från magkänslan och hur du och din respektive känner det. Ni känner ert barn och sätter upp förhållningsreglerna kring ert barn efter hur ni vill ha det. Ni har en egen familj nu. Vet att det kan kännas svårt att sätta upp gränser mot ursprungsfamilj och partners familj men det är en ny tid nu. Prata ihop dig med din partner och sen håller ni er till vad ni bestämt så kommer snart svärmor förstå. Hon vill säkert bara gott, ha lite bebismys, men det kan man ha med en vaken bebis också.