Jag väntar barn med min särbo, Hans föräldrar lever inte ihop och problemet är att hans mamma inte accepterar mig o vårt väntade barn. (jag har försökt bli vän med svärmodern och velat att vi skulle prata ut, men hon vägrar). släkten på hans pappas sida bjuder aldrig med mig på tex Högtidsdagar mm. Jag har sagt att jag känner att jag inte duger men särbon vågar inte fråga sätta dom. Vill ha råd.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag är skillsmässobarn och vet hur jobbigt det är när 2 familjer inte kommer överens. Och att inte din sambo ens försöker lappa ihop ditt förhållande med hans släkt gör mig förbannad. Sen vet jag att man klarar sig med att fira på olika tider osv. Men det är inte samma sak och kommer aldrig att vara.
Fast huruvida man bor ihop eller ej har väl ändå ingenting å göra med hur pass seriöst ett förhållande är. Det var det löjligaste jag hört. Vissa trivs med att bo ensamma, det gör det inte okej att ha ett dåligt bemötande.
Jag kommer absolut inte tvinga mig in i Högtid jag inte är bjuden till. Vårt kommande barn är inte det enda barnet som inte firar högtider varje år, exakt på dagen, med sina föräldrar. Föräldrar som inte lever ihop, arbetar mm. Intressant hur en fråga kan väcka upp så många olika tankar och känslor. ..☺.
Hur ska ni göra med jul/födelsedagar och andra högtider då? Är bara ert gemensamma barn bjudet då men inte du? Tycker det låter väldigt skumt faktiskt. Jag skulle ta ett snack med särbon igen och säga hur du känner.
Varför utsätta sig för att tvinga dig själv att följa med? Skit i helt enkelt vill de inte ha den relationen är de deras förlust och om de är sådana nu hur tror du inte de kmr vara mot ert gemensamma barn när ni väl är där? Mina svärföräldrar visar inte mycket intresse att ungås ofta med min son och jag bryr mig inte längre, de är välkomna när som helst men jag pressar ingen relation längre både jag mår bättre och även min relation med min man har blivit bättre för att jag inte försöker skapa så att de har en relation till vår son 😊
Men hur kan de använda argumentet att de inte känner dig när de inte ens VILL känna dig?! Skit i att du inte blir bjuden, följ med ändå, till slut känner de dig och kan (förhoppningsvis) acceptera dig.
Min särbo håller med om att allt är konstigt, men tyvärr är han inte stark nog att frågasätta. Jag har skickat och frågat om jag gjort dom något (till en av de närmaste ). Fick svaret att då de inte känner mig, så självklart inte. Det är inte viktigt för mig att ha en relation, men jag vill att vårt barn ska få det. Så det enda jag kan göra nu är att hoppas att framtiden blir bättre, samt att inte göra lika tillbaka.
Det jag menade med mitt inlägg var att de kanske inte ser er seriöst då ni är särbos fast skaffar barn ihop, men när du förklarade det noggrannare så förstår jag. fråga dig själv dock tror du verkligen att du är i behov utav en relation med hans familj oavsett om ni är ihop eller inte eller ens har barn ihop??
Jag håller med om att tråden spårade ur lite. Vad har din särbo sagt när du har tagit upp problemet med honom?
Kan svara lilla mamsen, jag har levt i 2 samhet med en far som inte tog sitt ansvar. Jag visste att jag tillstörre delen blir ensam med detta barn, men hellre det än ensam i 2 samhet. Mitt äldsta barn är 14 år så jag vet vad jag ger mig in på. Sen var Det inte min fråga, hur ni anser om mitt beslut. Utan vad ni anser hur de behandlar mig.
Svärmor låter inte logisk. Att du inte gör skillnad på hans och ditt barn är ju enbart positivt, det betyder ju att båda barnen är lika viktiga. Är det viktigt för henne att man gör skillnad på barnen? Jävla larv.
Jag hade mått skit rent ut sagt om min sambo gjort sådär mot mig och vi dessutom väntar barn ihop! Visst, alla passar inte att bo ihop eller att ekonomin inte finns eller livssituationen i nuläget gör det möjligt men förstår någonstans om folk reagerar och kanske inte tar ert förhållande på allvar om det ser såhär ut.. är inte han beredd på att stå upp för dig nu ens hur fanken kommer han då vara när barnet är fött??? Kommer han ens stå upp för barnet och ta det till sig eller är han likt många andra karlar i tänket - att det är kvinnans ansvar att bära, föda och dra lasset gärna på egen hand och han kan poppa upp där det passar han och hans liv??? Tycker verkligen ni beter er oerhört omoget i detta om ni dessutom har barn sen tidigare så vet ni ju vad det innebär och hur tufft det kan vara :/ och ska han då behandla sig såhär fortfarande hade jag satt ett ultimatum eller hade jag tagit ensam vårdnad om barnet... usch tvi för hans familj dessutom! Att de ens nyter i min värld något som liknar mobbning mot en annan medmänniska !!! Massa kramar hoppas verkligen det löser sig för barnet och du förtjänar det bästa
Hans mamma tål mig inte pga att jag inte gör skillnad på hans barn och mitt, att jag sa emot "svärmodern". Hans pappa och syskon där har jag ingen aning, inte träffat de många ggr, då de inte bor där särbon bor.
Ni har varit tillsammans i några ÅR och ändå bjuds du inte in till familjesammankomster?! Låter helt galet! Vet du varför de inte vill veta av dig eller ert gemensamma barn (deras egna barnbarn!)?
Barnet var inte planerat, åh vi har båda barn på de platser vi bor. Jag vill inte bryta upp med dom, sen är det arbeten mm. Jag kommer att ha ensam vårdnad rent praktiskt. Vi har vart tillsammans ngr år.
Vavina - Ta ett ordentligt snack med din partner, det här är faktiskt upp till honom att ta tag i. Som andra har skrivit så borde verkligen du och barnet vara viktigast för honom.
Det är väldigt lätt att döma när man inte har någon som helst fakta. Vi vet ingenting om hur deras förhållande är och heller ingenting om varför de är särbos (kan ju vara att de bor och jobbar i varsin stad och kommer flytta ihop när barnet ska födas). Chilla lite och fokusera på TS's frågeställning istället.
Fast hur allvarligt är ert förhållande om ni är särbos och väntar barn ihop? blir de typ inte som att du blir ensamstående med barnet fast ni bor på olika adresser eller är tanken att ni kmr flytta ihop? Förlåt men för mig låter det super konstigt att vara särbos men skaffa barn ihop, kan förstå att vara särbos utan barn eller med större barn från tidigare förhållanden tom att vara pensionär och vara särbos men förstår inte hur man är särbos fast man valt att skaffa barn ihop, hur gör ni sen när barnet blir större 1 vecka hos varje förälder eller?
Tack för era svar, håller med er alla men i bland är det lätt att vända det mot sig själv.
Om han inte vågar ifrågasätta dom så menar han ju inte allvar med ert förhållande. Han ska kunna stå upp för dig.
Jag håller helt med JosefinLL. Ett barn binder ju ihop två släkter och jag skulle tycka att det var väldigt konstigt om min sambo inte skulle vara med mig och vår son på t ex jul. Jag antar att din partner vill vara med dig och barnet och isf får väl hans familj ta att de inte får träffa sin son på julen. Ni är ju lite av en package deal.
Om ni väntar barn tillsammans 'tillhör' du ju familjen/släkt..det trodde jag man gjorde.. tror din man får tuffa till sig lite och säga ifrån.. vadå sen när barnet är fött.. ska din man åka själv och fira jul medans du och barnet sitter hemma? Ni, alltså du din man och ert barn är en familj, högtider firar man tillsammans.. stackars dig.. måste känna dig utstött..tycker det hänger på din man att se till att det ändras och att de skärper sig.. är det något som har hänt som gör att de inte bjuder med dig? Trodde det var självklart att ens partner räknades in vid Inbjudningar? Jag hade aldrig åkt till min släkt om min sambo inte var bjuden eller räknades in i släkten.. han är min familj.. gäller även tvärt om, han skulle aldrig heller gjort det..