Hej! Jag gjorde en bröstförminskning för lite minde än två år sedan. Är nu gravid i vecka 24 och skulle vilja veta om det finns någon här som också har gjort en sådan operation och har erfarenhet utav detta och amning. Vill ju verkligen amma, behöver tips och råd :)
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag genomgick en bröstreduktion för nio år sedan. Idag är min son tio veckor gammal. Jag hade i förväg beslutat att inte amma på grund av skäl som verkade vettiga då, och tog därför en tablett efter förlossningen som skulle hindra mjölken från att rinna till. Redan när Frank föddes kändes det naturligt att lägga honom till bröstet och låta honom snutta. Eftersom personalen kände till min önskan så erbjöds jag tabletten som jag kände mig osäker på att ta. Jag ville avvakta men de menade att jag fick ta den nu eller inte alls och dumt nog tog jag den då jag kände mig pressad till ett snabbt beslut. därför tänkte jag också efter en stund att det var lika bra att ge honom ersättning eftersom han inte skulle få någon mat av mig, detta trots att jag igentligen ville fortssätta att amma. Jag ångrar detta dumdristiga handlande djupt. Jag skulle ha lyssnat på min kropp och känsla istället för på mitt försnuft. Efter fem dagar rann mjölken ändå till! Säkert för att jag hade honom så mycket hud mot hud. Jag provade att ge Frank bröstet men han blev frustrerad och ledsen, jag hittade ingen bra ställning och blev snabbt stressad och uppgiven. Jag testade några ggr men det ville sig inte. Jag besökte amningsmottagningen och fick där testa en elektisk bröstpump. Det kom ut 40 ml på en gång så jag hyrde den med mig hem. Mjölken tilltog snabbt i mängd till min stora lycka. Barnmorskan på amningsmottagningen rådde mig dock till att vänta med amningen och instället som ett första steg fokusera på pumpningen. Detta var inte problemfritt då det är tidskrävande med pumpning och svårt att samtidigt underhålla och ombesörja sonen. Mjölken började sina och jag kände att amningen behöver komma igång om det ska finnas någon mjölk kvar. Med tålamod från min sida tog han till slut bröstet. Jag blev inte längre lika förstörd när han grät frustrerat utan kunde ge det tid. Nu hade ju dock mängden minskat radikalt medans hans intag av mat, hans behov hade ökat. Han blev frustrerad över att inte bli mätt. Jag skulle försökt amma och fått hjälp och stöttning i att amma då när det visade sig att jag hade mjölk. Då var Frank bara en vecka gammal. Idag är Frank tio veckor gammal och för tre veckor sedan genomgick han en operation. Sedan dess har han legat i "sträck" en ställning som hänger upp och fixerar hans ben så skelettet ska läka rätt. (Han föddes med blåsextrofi). Denna tid har jag handpumpat brösten då den elektriska pumpen inte längre fungerar för mig. Jag får i dag ut 70-80 ml bröstmjölk om dagen. På torsdag blir han fri från denna ställning och jag ska åter igen försöka amma. Mitt förhoppning är att få amningen att fungera och öka mjölkproduktionen. Han har fått bröstmjölk sedan han var en vecka även om han inte fått den mängd som täcker hans behov. Han får kompletterande ersättning, (Nan 1). Även om mjölken inte tilltar så kanske han ändå kan få den lilla mängd jag har samtidigt som han får närhet och kontakt. Jag hoppas att vi även vid delamning kommer att kunna ha mysiga amningsstunder trots allt trassel.
Jag tog också bort cirka så mycket. Har du börjat läcka något än? :)
På MVC sa hon till mig att det inte skulle vara några problem, då jag 'bara' tog bort 500g i vardera bröst.. men det återstår väl att se :)
Det ska jag tänka på! :) men har en till fråga som många gärna får svara på! Hur blev ni bemötta på bb? Alltså var dom pushande och krävde att ni skulle försöka amma tills brösten blödde eller var dom mer förstående och lät er själva bestämma?
Så lite så.. Självklart vill man amma. Jag kände en stor förlust när jag inte kunde. Så se till att ha stöttning om de inte funkar. Och se till att inte för många matar i början, det ska kännas så naturligt som möjligt för både dig och barnet. Lycka till!
Tack tjejer för era svar!! Jag fick också höra att chansen var 50%. Min mamma som också gjort en lika operation kunde inte heller amma så jag hoppas inte för mycket. Jo jag får verkligen göra mitt bästa och sedan gå över till ersättning utifall det inte hjälper. Toppen att jag fick tips på bra ersättning också! Tack!!
Åh! Kände precis samma som dig.. Mådde skit tills man märkte att bebisen faktiskt är mätt och nöjd. Blödde också en massa men kämpade på ändå. Men i slutändan är jag glad över att det finns ersättning.
Hej! Ja gjorde min bröstförminsking sommaren 2010. Läkaren sa till mig att det skulle vara 50% chans att jag skulle kunna amma och jag tog den risken då jag var normal i kroppen med två badbollar såg tjockare ut påringd av dom. Så när lillen kom så försökte jag amma och amma och amma och i märkte att hon bara ville ha mer och mer, visade sig att jag inte hade tillräckligt med mjölk och lillen gick bara ner i vikt. Försökte pumpa med men kom endast några droppar , försökte så mycket tills jag fick sår och blödde massa 😞 Så fick bara hobby amma , ersättningen räddade livet för mig lillen gick snabbt upp i vikt och jag mådde bättre fick sån skuld i början men släppte sig så fort jag märkte att hon gick upp i vikt och blev rund och go. Hoppas amningen funkar för din del annars finns ersättning så må aldrig dålig om det inte skulle funka för den risken visste man innan man gjorde operationen! Lycka till
Jag är i samma sits som er! Gjorde min op för 5 år sedan.. Är nu gravid med min första i vecka 8 (7+2) och jag vill så gärna kunna amma!
Jag gjorde en förminskning för ca fem år sedan. Fick en dotter för fyra veckor sedan och började amma. Hon tog bröstet men de gjorde vrålont, fick hjälp med att hon skulle ta rätt tag osv.. Försökte i fyra dagar men den rann inte till och hon blev aldrig nöjd.. Satt och ammade och ammade. En kväll så fick de bli etsättning, lånade en bröstpump men det kom nästan ingenting, bara några få ml. Så har sedan dess kört ersättning. Det är jobbigt om man planerat att amma och sedan inte kunna. Jag grät i flera dagar, men om det inte går. Gör mat-tillfällena speciella. Att du eller partner matat, helst hud mot hud om de går och ha de lugnt och stilla - precis som att du skulle amma. Sen rekommendera jag att ha ersättning hemma om de strular. Vi hade semper lemolack de första men de fick vår dotter hård/trög mage av. Kör nu nan vilket funkar toppen. Nan är mildare för magen. Kram