Har en så trasslig relation till amning då helamning inte funkar. Det är en krånglig och lång historia men jag har verkligen försökt att helamma. Pumpar nu och ger resten ersättning. Har läst mycket om delamning men blir inte klok på det. Frågar man BVC så säger de ju att amning är det bästa. Så trött på att höra det jämt (som om jag inte visste det). Anledningen till att jag försätter amma alls är för att sonen ska få i sig allt skydd för immunförsvaret och sånt. (Skippar faktiskt amningen helt egentligen). Min fråga är om det blir något skydd om man delammar eller om det är förjäves? Hört/läst olika.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Min son har jag pumpat ut bröstmjölk till enda sen han föddes . Fick redan från bb med mig att min son inte kommer kunna ammas då han är för ”lat” för att kämpa för maten. Blev förkrossad men tröstade mig själv med att han iaf får i sig min mjölk. Väl hos BVC så har min bm bara berömt mig för min insatts , att jag verkligen inte är en sämre mamma om jag börjar ge ersättning. Jag bör sluta så fort mitt psyke inte pallar mer längre, det är en påfrestning i sig att vara mamma också .Nu är min son 3 månader och jag orkar inte lägga den tiden på pumpandet längre och har beslutat mig för att trappa ner nu. Så vad jag förstod de så klarar sig barnet väldigt bra med ersättning också 😊
Jag har idag en dotter på snart 8 mån och valde redan från början. Hon har klarat sig jättebra på enbart ersättning. Så bry dig inte om bvc. Vill du inte amma och mår du inte bra av det så ska du inte göra det. Det är ditt val och ingen annans
Jag delammar och en barnmorska sa att endast 30-40 ml på ett dygn ger barnet ”skyddet” - resten kan man köra med ersättning om inte amningen fungerar :)
Jag förstår dig precis. Amningen kom aldrig igång och jag blev bara mer och mer stressad vilket inte hjälpte situationen. Så jag bestämde mig för att hobby amma när vi lämnade sjukhuset. Jag ammade när jag orkade och kände för det men det varade bara ca10min och sen fick han ersättning. Detta höll i ca två månader och samma dag som jag bestämde för att sluta så släppte all stress. Jag kom fram till att om inte jag mår bra så kommer inte han må bra. Det var som att han kände av min ångest. Det kändes som att jag slösat så mycket tid och missat många mysiga stunder för att jag insisterade på att amma och stressade med att försöka pumpa. Men han fick i sig det första som kom samt donerad mjölk på sjukhuset för att han var för tidigt född så han har fått det viktigaste. Precis som din bebis har fått. Gör det som du och ditt barn mår bra av och säg det till BVC, att det helt enkelt inte funkar så du gör ett aktivt val att sluta för det mår ni bäst av så ska du säkert se att dom slutar tjata. Annars har du rätt att få byta till någon annan. Det vinner ni båda på i längden. Lycka till!
Igen aning om skyddet faktiskt, men mår inte du bra så funkar ju ersättning. Tänker att det är den första mjölken, typ första veckan som är viktigast. Mitt första barn fick ersättning från fösta veckan då jag inte fick igång amningen och hon tappade för mycket i vikt. Försökte att pumpa i ca 3 månader, men det räckte aldrig till. Så blev endast ersättning efter det. Nu med nr 2 så har amningen funkat och han har gått upp jättefint, men jag har insett själv att jag inte mår bra utan har amningsdepression, D-MER som det kallas. Då är det inte värt det, så nu är vi på nedtrappning. Finns ju dom som aldrig ammar, så mår inte du bra, så tror jag att ersättning duger gott! Mår inte du bra så mår ingen bra. Han är 3 månader nu kan tilläggas. Ammar endast på natten (för lat/trött för att gå upp) och när jag själv känner för det.