Det är något fel på mitt barn, alla andra verkar ha en sådan åsikt. Jag blir så ledsen. För det första så tog de inte särskilt bra hand om honom på första dagis avd, på den andra uppmärksammades det 2-3 år senare och berätta att han hade det svårt i gruppen och ibland svårt att förstå. Han brister i koncentration och den sociala koden men inget mer än så. Vi har jobbat hårt och intensivt och han blev på sluttampen en ganska populär kille. Dags för förskoleklass och frita. För det första berättar jag beskymmret och jag är nervös att han inte kommer ha det lätt på kompis biten och att jag är rädd för mobbing. Han kommer ensam till en ny stad. 3 dagen berättar läraren att han hade svårt att vänta på sin tur vi fotbollen och att de andra blev irriterad på honom, barnen. Man målar då delvis ut min son genom att säga till honom. 3 dagen kommer första klagomålet, och i deras ögon låter det som en jättegrej. Vi för diskussionen hemma att man är en bra kompis och art man ska vänta. I fredags hände tydligen en incident då min son sagt något taskigt. Inte okej!!! Men sällan han startar något. I dag. 6 dagen tar läraren mig åt sidan. Han sa inte en positiv sak. Du vet vi ser ju det du och dagis prata om, vi se ju det. Och Glömmer räcka upp handen, väntar inte på sin tur, pratar rAkt ut, svårt mer koncentrationen, glömmer lätt, leket dåligt med de andra barnen. Han blir väldigt på de när han tar kontakt. Då säger jag, att jag sett honom mycket ensam. Ja, det är för att han blir väldigt på de. Jobbar man inte på det direkt att den killen som kommet helt ensam som har svårt att ta kontakt socialt att han blir involverad i andras lek med stöd. Och får kontakt med barnen. Istället går han ensam eller med någon lärare. Och det är hans 6:e dag. Jag är så förtvivlad. Det är liksom inget fel på mitt barn. Han har bara lite svårt att läsa av situationen, koncentrera sig och ta kontakt på rätt sätt. Han är en busig, ivrig och över glad kille som absolut gör fel som alla barn. Varje dag har jag fått pratat förstånd med honom om vad han har gjort för fel. Och även hans lärare och sen barnen som inte riktigt känner honom och låter honom vara med. Varje dag har jag fått ta klagomål om många saker som är precis som vilken 6-åring som helst eller petitess grejer. Jag är så ledsen att alla i världen får mig att skämmas för honom när jag egentligen inte är annat än stolt äver denna lilla empatiska person han är. 6 dagar av rent klagomål. Man ger honom ju inte ens chansen eller rätt verktyg när man redan är informerad att han har det lite svårt. Han har inga syskon så många grejer blir lite svårt mer så där naturliga saker som man lär sig när man är fler. Men jag är så ledsen att jag känner att dom känner att det bara är fel på honom när han försöker så mycket. Och vi hjälper honom med så mycket vi kan. Men vi kan inte skydda honom när vi inte är på plats. Eller tillrättavisa honom. Kul skolstart för min son först skolan som klaga, sen kommer klasskompisarna och liksom inte involverar honom och sen kommer föräldrarna och uppmanar honom och tillrättavisar honom. Bara klagomål. Inget positivt. Ingen positiv skolstart för honom. Jag har fått tagit upp saker varje dag efte jag hämtat honom. Han själv känner sig ensam och i hans ögon lyser förtvivlan gör jag inget rätt, jag försöker ju så. Ändå är han som vilken 6 åring som helst. Lite mer intensiv, svårt med koncentration och lite av den sociala koden. Och andra får mig att skämmas för vad jag är som stoltas över. För det är inget fel på ungen. 6 dagar av kritik! Han kan ju verken vara det första barnet som är så eller det enda. Så fruktansvärt ledsen.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Känner igen mig i din situation. Tyvärr har min son pekats ut både av förskolepersonalen och andra barn att han skapar problem. Det började för ett år sedan då en lärare sa på utvecklingssamtalet att dom andra barnen snappat upp och att man kan skylla på att min son "startade". Förskolepersonalen såg ett mönster men tyvärr så fortsatte det under hasten med att man upplevde min son som att han "stör" dom andra barnen och man åter igen talar om att han gör fel. Det resulterade I att min son fick ont I magen och inte vill gå till dagis, han satt hemma i hallen och skrek i panik att han inte vill leva längre, jag borde dö var hans slutssats. Pratade med förskolan som tog detta på allvar ändå. Men Tyvärr sitter såren kvar, min son är fortfarande rädd för att göra fel. Jag frågade honom igår hur han tycker en bra kompis är. Han svarar att dom INTE gör dumma saker. Jag frågar honom är du en bra kompis? Nej svarar han, för jag gör dumma saker. Min spralliga och glada son är fem år men tyvärr så är hans självbild i botten. Tack och lov ska jag äntligen få träffa en psykolog idag via bvc, då det inte blivit bättre trots specialpedagog och stödperson på förskolan. Vet inte om min son har adhd eller om d bara är alla tillrättavisningar som gjort att d blivit så här. Han var världens gladaste bebis, älskade allt och alla, men nu är han inåtvänd. Hans ord är att han går därifrån.
Har ju ingen erfarenhet! Mitt hjärta går sönder!!! Byt skola,större skola? Hoppas din fina kille kommer få fina skolår❤️
Det tyngsta nu är inte att han inte kan sitta still. Det tyngsta nu är att situationen och ingången i skolan har gjort att de andra barnen märker, irriterar sig, ignorerar och i bland retar och utnyttjar mitt barn som att den bara ska jaga osv. Så mobbing sensorn är ingång och under tiden undrar vi vart lärarna befinner sig. Idag på de 15 minuter jag var upp hönde två incidenter som ingen ska behöva bli utsatt för. Framför mig!!! Hans mamma.
Vi har haft extra möten och faktiskt pratat med föräldrarna men så kommer verkligheter in. Hämtar sonen på skolan och han blir lite utsatt. Känns som de rycker lite på axlarna och letar mera fel. Men de har fått någon känga att de säger så mycket negativt men inget positivt så de börjar vända. Men ibland känns de som lärarna letar fel. Typ, ja han nös idag. Man bara jaha? Och det för alla barn! Dåligt exempel men ni förstår. Trodde det började lossna men låååååång väg kvar. Jag är glad att jag valde en mindre skola för då måste de lära sig umgås. I en stor skola är det så att man kanske ändå inte blir sedd. Och få hjälp. Den skulle han ibland behöva en ännu mindre skola men ibland är det bra mer den skolan han har så han har flera alt eller att han kan få gömma sig själv lite. Dock ibland önskar jag att skolan var mer anpassad för de barn som inte är ett mönsterbarn, för de med myror i brallan och inte skolhjärnan. Men vi kämpar. Och kämpar. Jag gråter minst en två gånger i veckan efter jag hämtat honom.
Det var ju inte länge sedan terminen startade. Det kommer säkert snart lossna :) Du kanske kan bjuda hem lite kompisar på lek så länge så han knyter kontakter en och en?
Jag tackar ödmjukast för alla svar. Tunga dagar här hemma mer alla tankar som far. En som sak som är säkert ovasett vad någon annan säger så är jag hur stolt som helst och jag avgudar min lilla avkomma.
Om det inte hjälper att prata med förskoleläraren så tycker jag att du går till rektorn och kräver att ni tillsammans med läraren kommer överens om en lösning. Alla barn har svårt att vänta på sin tur, herregud det har ju mina elever i mellanstadiet fortfarande. Om inte skolan kan hjälpa till så byt skola, vi ska ge barnen de bäst förutsättningarna och inte stjälpa. Lycka till och jag är säker på att din son är helt fantastisk. ❤️
Det är inget fel på ditt barn. Måste vara omgivningen det är fel på.
Tack för allt stöd. ❤️ Det slog ut mig helt idag och känslorna går på högvarv och kyla mer tårar hela tiden. Precis han är som vilken 6 åring som helst men alla dessa negativa saker bör så extrema när vi varit ärliga med det från början. Känner att de borde varit mer positiva och efter 6 dagar känner de verken barnet eller barnet deras verksamhet. Tack för alla ord. ❤️ jag behövde de idag.
Låter som att han bara behöver stöd i lek. Han låter inte mer ovanlig än andra barn (säger jag som är förskollärare) han har ju precis börjat ny skola med nya regler. Det är deras uppgift att guida honom i leken om de ser att han inte klarar av detta själv. De kommer inte som färdiga perfekta paket från förskolan. Alla barn reagerar olika och den ny miljön ger olika intryck. Tycker du ak påpeka och fråga dem vad de gör i den situationen då han påstås leka dåligt. Vad gör de för att hjälpa honom. Att bara ta bort ett barn hjälper inte. Man måste hjälpa barn. Det är därför man är där. Stå på dig och låt INGEN stämpla din son som olämplig!
Tycker att det det låter som vilken unge som helst, det är många i förskoleklass som har svårt att koncentrera sig o vänta på sin tur. (iaf så har jag upplevt det när jag har praktiserat i fk). Var stolt över din kille. Och sen är det ju aldrig lätt att komma som ny, när de andra barnen säkert känner varann sen innan.
❤ Hoppas det kommer blir en super bra tid i skolan för honom. men en sak jag tänkte på är väl att inte förstora upp det så mycket. ? Har din pojk någon hobby? kanske han behöver någon annan rolig aktivitet som bryter av Skoltid o hemma tiden... han kanske inte är en personen som ska hålla på med lagsport, utan simning, bowlig, Klättring, motocross, gymnastik, ja eller någonting annan som inte är en lagsport för att just bara få bli bra på något! Han kanske blir våran nästa OS medaljör i simning eller höjdhopp om han har den energin som jag tänker att han har 😉😉😉 Sedan ska man vara mysig som barn! stå på dig! du är säkert den bästa morsan man kan ha!
Brukar inte svara på saker jag inte har något vettigt svar på men när jag läste detta rann mina tårar. Ville bara säga stå på dig var stolt över din lilla kille. Håller tummarna att han/ni får hjälp så skolan blir bra för honom. Där ska han ju gå minst 9år. Många styrkekramar
men fy😓nu brast mitt hjärta! klart du är och skall vara stolt över din pojk!! Har inget råd men hoppas det verkligen ordnar sig för er!!!!❤️