Önskar tips och råd från er 😊 Min dotter på 14 månader har sen hon föddes alltid sovit i egen säng, jag har varit bestämd på det, både för hennes bästa och för vår egen vila. Vi sover helt enkelt bättre när det inte är en liten bebis som rör och sparkar på en. Problemet som uppstått nu är att vår lilla tjej sen ungefär 1 månad tillbaka vägrar sova i egen säng, hon bara gråter. I börjar gick det bra att jag tröstade henne i famnen och sen lade ner i hennes säng, som ligger precis vid min, så jag kunde klappa lite på huvudet. Men kort därefter gick inte det heller. Vi har nyligen flyttat och vi väntar ett till barn om en månad. Jag förstår att hennes beteende kan ha och göra med både dessa saker, för i allt detta så har hon även blivit extremt mammig och jag är den enda som får natta henne. I börjar var hon mer pappig men nu är det bara jag. Vi har infört bra sovrutiner sen hon var runt 4 månader och hon sover bra under dagen och somnar runt 19.30 på kvällen. Men nu när hon vill sova i vår säng så blir det att jag får ligga bredvid tills hon har lekt i 1-2 h (för vår sång är så spännande) och sen somnar hon. Under denna tid försöker jag att säga väldigt lite och prata väldigt lågt för att visa att det är läggdags. När jag väl lägger hennes i säng, oavsett tid på efter att hon somnat så börjar hon att gråta. Rör jag mig och försöker gå ut ur rummet så börjar hon också att gråta. Vad har ni för råd till mig? Börjar känna mig stressad inför nya bebis som kommer om en månad, som jag ska amma och vakna med.. hur ska det gå om min dotter ständigt vill ha mig hos henne hela kvällen och natten. Tack snälla för att ni tar er tid o skriva sorry för det långa inlägget 😅
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Ang din fråga om att låta barnet gråta. Jag likställer gråtmetoder med psykisk misshandel och tycker inte någon ska låta en bebis eller ett barn ligga och gråta själv över huvud taget.
Seperationsångesten är som starkast mellan 12-18månader då anknytningen börjar visa sig som tydligast. Sedan kan det också bero på de nya omställningar av flytt och syskon. Viktigast är att vara lyhörd på barnet. Förstår att det är tufft o framförallt när ni ska få en liten till. Barent kanske har behov av den närheten, kanske blir det enklare om hon faktiskt får sova med er i sängen. Men då kanske risk att hon vaknar när den nyfödda vaknar sen. Hoppas du får något bra råd om hur ni kan lösa det.
Det är 14 månader mellan mina två första. Storasyskonet kommer kännas som en jätte när lilla föds men glöm inte att 14 månader fortfarande är en bebis/litet barn... Med det sagt tänker jag att ni kanske får modifiera runt lite med vad som är viktigt och vad som kan ruckas lite på... det kan kanske vara lite orealistiskt att tänka att stora kommer sova hela nätter i sin egna säng och att du bara vaknar med lilla. Tex gjorde vi så att pappan samsov med storebror som ibland vaknade upp på nätterna fortfarande, var vaken en stund och kunde vara ledsen men höll sig ändå okej (även som "lekandes") och somnade om efter ett tag med sovande pappa bredvid sig. Jag samsov med lillasyster i ett annat rum, då kunde hon sova lugnt bredvid mig och när hon vaknade så lyfte jag bara upp tröjan så hon kunde amma och vi somnade om. Bytte blöjan i sängen om det behövdes. Gjorde allt så enkelt som möjligt för båda barnen. Jag säger inte att ni ska göra så, mer ett exempel på att man får tänka lite bortom vad man "bestämt" sedan innan. Vad som funkar får funka tänker jag. Det är ju rätt vanligt att barn fortfarande vaknar upp nattetid de första åren och ibland går dom igenom faser som kan vara mer eller mindre krävande...
Kanske var otydlig med min fråga - men frågan är hur kan jag få henne att sova i egen säng? Hur länge är det ok att hon gråter innan man man måste ge upp? Gör ju ont i hjärtat att se och höra henne gråta så, men man kanske måste härda ut?
SÄkert är det flytten som ställer till det lite, ni får härda ut så gott det går. Som tur är så är ni ju 2 föräldrar och eftersom det äldre barnet bara är 14 månader så brukar det betyda att båda föräldrarna inte hunnit ta ut alla föräldradagarna ännu = ni kan båda vara föräldralediga samtidigt och ändå kunna få inkomst genom att ta ut FP för vars ett barn. Har ni råd så kan ni givetvis båda vara hemma utan att ta ut FP alls, men det brukar vara svårt för de flesta familjer. Så mitt råd är att sluta stressa, det blir som det blir och är ni båda hemma heltid tex 3-6 månader så hinner ni få in rutinerna innan någon av er behöver börja jobba deltid.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.