Hej! Om dryga månaden blir vi fyra i familjen med stora barnet som då blir 20 månader. Han är inne i en riktigt charmerande period med humörsvängningar och extrem mammighet, ibland rätt utmanande som höggravid. Nu vill jag höra era bästa tips för er med erfarenhet av syskon tätt, speciellt se första 3 månaderna som jag med första barnet upplevde som mest utmanande innan mycket faller på plats. Do:s and dont:s som funkat eller inte funkat så bra, något ni skulle gjort annorlunda eller vad som. Hit me!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för alla era tankar, tips och råd! Pappan ska tack och lov vara hemma första 3,5 månaderna på heltid så vi är två vuxna hemma att fördela uppmärksamhet och kärlek till våra två små barn. Våra familjer finns också relativt nära och kan avlasta när vi kanske behöver ha tid med bara bebis och storebror kan få oavbruten uppmärksamhet av farmor/farfar/mormor/morfar. Så det känns ändå bra! :)
Jag har 17 månader mellan mina flickor, den yngsta är snart 2 år nu. Det är absolut tufft med så tätt, men jag tror inte det är enklare bara för att det skiljer lite mer. Problem som svartsjuka är ofta mindre när stora barnet inte är så stort. Första månaden jobbade min man väldigt lite och nästkommande månader jobbade han ungefär två dagar i vecka. Det är mitt stora råd, var hemma båda två i betydligt större utsträckning. För övrigt väntas nr 3 nu i början av maj, så som du förstår har vi verkligen inte ångrat att det är tätt mellan barnen. Det är så givande att se dem leka på relativt lika nivå. Vi kommer alltså ha 3 barn på knappt 3,5 år.
Jag har 16 månader mellan mina yngsta. Det var super tufft att vara hemma med båda själv. Så mitt absolut bästa tips är att din partner ska vara hemma med dig de första månaderna. Jag och pappan till mina barn hade svårt att få till det och det slutade med att jag mådde väldigt dåligt. När yngsta barnet var fem månader började vi dela på ledigheten, jobbade 50% var och var föräldralediga 50% var, så skönt, då vände det! Nu har minstingen börjat förskolan och sambon jobbar heltid och jag jobbar halvtid och jag mår väldigt bra nu och kan njuta! Det kan vara tufft för vissa, medan andra går det lättare för. Men jag tror ändå att det är bra för både den lilla, syskonet och mamman att partnern är hemma också. Ingen behöver stressa ihjäl sig hemma och det stora barnet kan få lika mycket uppmärksamhet som innan. Win win.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Det är 19 månader mellan mina pojkar. Det har varit tufft men ändå inte så tufft som jag föreställt mig. Vår lilla fick kolik så läggningarna/kvällarna var värst i början. Speciellt då min sambo jobbar skift vilket innebar många långa dagar/kvällar själv med barnen. Bröt ihop massa gånger men det är bara att kämpa igenom för man har inget annat val. Tillslut hitter man vad som funkar. Det blir oftast att den lilla får både dricka flaska och nattas i selen och den stora har fått lära sig att somna själv i sin säng medans jag vaggar den lilla bredvid. Men vi pratar och jag försäkrar honom att jag är där. Jag försöker alltid se till att den stora är sysselsatt när den lilla ska äta. Oftast har jag gjort ett litet mellanmålsfat och fått jobba med att inte hänga upp mig på att det flyger mat och inte mycket blir ätit. Men han har att göra så det är viktigast. Små russinpacket t.ex tar lite tid, speciellt dom som även innehåller annan torkad frukt. Så står han och pillar ut som han tycker om. Jag lägger fram papper och penna och sätter på bolipompa eller liknande på Youtube. Då får vi lugn och ro tillräckligt länge för att äta och söva den lilla. Ett tips jag fick var att vara inkluderande. Så när den stora gör något bra så berättat jag det för den lilla. "kolla lillebror vad duktig sin storebror är" han blir då så stolt och vill visa lillebror mer. Jag berättar vad glad lillebror blir när han hämat ny blöja eller bygger med klossarna. Att lillebror tycker om honom osv. Jag tror detta har hjälp mest med att motarbeta svartsjuka. Min sambo berättade att han försöker vara tydlig att visa den stora att han hör och ser honom även om han inte kan hjälpa honom med en gång "jag ser att du behöver hjälp men jag måste göra detta först sen kan jag hjälpa dig". Som tidigare skrev så kommer man nog långt med att förklara vad som händer och varför. Dom förstår mer än man tror.
Jag har 20 månader mellan mina och det var betydligt jobbigare än vad jag trodde 😅😂 det skulle varit oerhört skönt att haft sambon hemma typ 3 månader... Han var hemma den första månaden och när han började jobba skulle han på kurs i 3 dagar, jag vet inte hur många gånger jag totalt bröt ihop under de 3 dagarna. Jag vet inte om det "bara" var hormoner eller om jag hade en släng av förlossningsdepression men det var riktigt tufft. Jag fick dessutom högt blodtryck under den sista veckan av graviditeten och den höll i sig ett par månader så jag behövde åka in till BB minst två gånger i veckan de första två månaderna, det bidrog nog såklart också. Det hela började släppa och kännas betydligt bättre och hanterbart efter ca 5 månader då man verkligen kommit in i rutiner och sådär. Men nu till det positiva 😂 Mina två herrar är verkligen bästisar, så härligt att se dom leka tillsammans, och lillebror kryper glatt efter när storebror springer iväg. Det är fortfarande en utmaning ibland när lillebror ska sova och storebror inte riktigt förstår att inte störa under tiden, men där har surfplattan varit till stor hjälp 😁 I det stora hela är det så kul med barn tätt men också jävligt tufft, men det löser sig alltid och det blir bra 😊
Det är 17månader mellan mina grabbar, och plutten föddes dagen efter vi flyttade in i nya radhuset så det va en utmaning haha. Mina bästa tips är: Se till att inte säga ifrån för ofta/i onödan när det äldre syskonet vill vara delaktig eller röra bebisen. Vår son har får klappa så mycket han vill och har aldrig visat några tecken på avundsjuk eller svartsjuka som jag märkt hos andra som fått syskon tät men kanske varit lite hårda med ”nej” i såna sammanhang. Förklara för det äldre barnet allt som händer, varför du inte kan komma springandes medans bebis ammar/äter. Dom är mer förstående än man tror. Lägg bort alla krav på att ha städat hem, vikt tvätt osv i början. Helt oviktigt medan ni lär känna den nya. Vänj dom vid att somna tillsammans direkt. När vår bebis kom sov storebror fortfarande på dagarna och pappa jobbar skift så han var inte alltid hemma vid läggdags så jag gjorde det till en vana att söva båda samtidigt. När ni lagar mat, laga mycket och lägg i kyl/frys för att slippa känna stress över att behöva laga lunch/middag under jobbiga dagar. När ni kan, turas om att ha egentid med det äldre barnet med fullt fokus. Jag tycker det har gått bättre än förväntat med två små så tätt men det är nog för jag släppte alla krav och förväntningar och fokuserade bara på att knyta an, må bra och hitta våra nya rutiner dom första veckorna. Men så klart, vissa dagar räknar man verkligen ner till läggdags 😂
Har inte tätt, men vi satsade ändå på att vara hemma heltid båda i ca 3-4 månader. Hade vi haft tätt mellan barnen så hade det varit värt att satsa på längre ledighet tillsammans, kanske 6 månader eller så. Sen jobbade min make 50-80% så att veckorna inte blev så långa för oss som var hemma. Det är enklare att stå ut 1-2 dagar, när man vet att det kommer en dag då alla är hemma tillsammans och hjälps åt. Då kan man få mycket gjort tex göra matlådor som bara värms, till luncher och kvällsmat de dagar då partnern arbetar. Har ni föräldradagar kvar så kan man få ut hyfsat med pengar med under den perioden, annars får man göra som vi och leva på sparkapitalet...