Hej alla föräldrar. Jag och min sambo fick tvillingar i feb 2019. Och det är helt underbart. Tills vi kommer till sömnen. Det är oftast inga problem att lägga dom för att sova för natten, problemet är att dom vaknar typ 1000 gånger per natt. Och till slut är vi så trötta, slut och irriterade så för att få ihop nån timmes sömn så flyttar vi dom till våran säng. Vi har provat typ allt känns det som. Vi tar upp, tröstar och lägger ner igen vilket resulterar i gallskrik som tyvärr kan väcka den som för tillfället sover. Vi har provat söva om i famnen men samma sak då. Dom vaknar och gallskriker så fort dom kommer ner i sin säng. Dom har fått ett eget rum nu för vi funderade på om vi stör dom när vi går och lägger oss. Det blev inge bättre. Nu är vi så trötta och less så vi har börjat fundera på att försöka med ferbers metod. Frågan är ju: börjar man om ifall dom vaknar efter en stund? Hur lång tid tog det innan era barn kunde somna själv? Är vi hemska som vill prova detta? Hela familjen måste få bättre sömnkvalité för vi är så griniga alla 4. Kom med era erfarenheter både bra och dåliga. Moraliska pekpinnar kan ni lämna in någon annan tråd. Snälla hjälp!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag följer @the.peaceful.sleeper på Instagram, hon är en sleep consultant och har gjort en egen liten twist på Ferber metoden. Hon har massor av information på sina Instagram och man får även följa henne när hon sovtränar sina och andras barn.
Jag skulle tipsa om att söka hjälp via bvc för sömnsvårigheterna. Ta varannan natt ni föräldrar så att ni åtminstonde får sova ut varannan natt. Ev kanske bvc remitterar till BUP beroende på hur grava sömnsvårigheterna är och vad hypotesen är att det beror på. Vår son vill sova stor del av natten med oss(nu 2,5år) men han har alltid somnat om på 1 s i vår säng. Vissa perioder kommer han in vid kl 12-01 och vissa nätter först vid kl 04. Då han snart ska få ett syskon har vi inte orkat ta tag i att få honom att sova själv. Vi kommer nog börja försöka söva om honom i hans säng i sommar, då är han tre år och då är det lite vanligare att barnen klarar att sova själv och förstår att föräldrarna är nära.. lycka till!
Vi samsover med våra barn, den ena 3 år och den andra 5 månader. Jag är ensam med dem mån-tors och det skulle inte funka att lägga båda i olika rum och olika tider. 3-åringen har sin säng bredvid vår, ibland somnar hon där och ibland i vår säng. Vi renoverar visserligen och har för tillfället bara ett sovrum. Om 3-åringen hade haft ett eget rum hade vi kanske övat på att somna där innan lillebror kom till världen, men nu blev det inte så 😊 alla sover bra och det är viktigast 🥰
Entillmamma Jag håller med dig helt. Personligen tycker jag Att man inte kan sätta sina egna behov i centrum. Jag har fyra barn och de har alltid fått sova hos oss. Det är ju bara människan som lägger ifrån sig sina barn. Klart att barnet skriker om de får ligga i en kall spjälsäng i ett mörkt rum? Min dotter på 2,5 år hon sover själv i sitt rum nu sedan 6 månader tilbaka. Då var hon mogen, hon skriker aldrig utan tar sin kudde och går in till oss under natten. Att sova med barnet ger trygghet men att köra med olika metoder tycker jag personligen är hemskt. Visst blir det trångt i sängen men ungarna sover och man själv får sova. Och samliv kan man ha någon annanstans.
Hej! Jag rekommenderar dig boken "Cribsheet". Den är baserad på vetenskapliga studier, och täcker en mängd områden; amning, sömn, tv, mat etc. De tar upp detta med "sleep training" och dess effekter. Enligt dem så är det inte bevisat att det är varken skadligt eller inte med den typen av metod du beskriver, och eftersom det inte finns tillförlitlig data så får man helt enkelt bestämma sig för vad man är bekväm med själv! Man lämnar ju trots allt barnen inte helt själva, utan svarar på gråt och är närvarande, bara inte lika ofta. Vi har vänner som har testat metoden och den har funkat bra för dem. Deras barn blev väldigt klängig på dagarna de första tre dagarna. Vi har inte testat, för vi har känt oss oroliga för att det ska bli för jobbigt för vår lilla. Kanske känner vi annorlunda en dag, och då skulle jag vara öppen för att testa!
Detta är inte en pekpinne utan en infallsvinkel. Ni gör det ni känner passar er bäst. Jag tycker metoden är hemsk. Ni är inte hemska för att ni funderar på denna metod men om ni genomför den så tycker jag ni ska fundera på om o vad den kan få för konsekvenser. Metoden går ju ut på att lära barnet att det inte lönar sig att gråta. Att du/ni som föräldrar inte tänker se till barnets behov när det har ett. Exempel: du lämnat barnet i ett mörkt rum, barnet känner sig övergivet o börjar gråta, du kommer in efter ett tag för att sen lämna igen, barnet gråter pga att hen blev övergivet igen, osv. Barnet vill ha tröst o närhet (behovet) men lär sig att det får hen inte. Detta skapar ett slags apati = barnet slutar gråta. Gråten är ju trots allt ett överlevnadsverktyg. Att ta ”död” på den får antagligen en konsekvens. Går det att finna en annan lösning? Om dom sover bra med er kan dom inte göra det då? Det är ju knappast för evigt. Det kanske blir lättare att få dom att sova själva om några veckor el månader? Sover barnen tillsammans el varsin säng? Dom kanske vill sova tillsammans annars.
Min dotter är snart 8 mån och sov väldigt olika länge. Somnade sent och så. Orkade inte ha det så och vara trött hela tiden så vi testade fem minuters metoden. Hon sover bättre och längre och vaknar sällan på nätterna. Visst den är tuff men är glad jag testade.
Av någon orsak finns ju metoden, om inget annat fungerar så varför inte prova. Vi har inte gjort nåt sånt utan det har fungerat ändå, med barn 2 så samsov hon med oss båda/senare bara pappa för att vi skulle få sova. Har man dessutom 2 stycken som väcker varandra så blir ju hela natten förstörd. Säger bara lycka till med sömnen, den är viktig.