Vi fick vårt första barn i maj och haft otur med sömnen. Under en lång period vaknade sonen 15-20 gånger per natt. Det börjar smått reda sig nu och han sover helt okej, om han sover med en av oss. För att vi ska få lite ostörd sömn var för sig har vi sovit i två olika rum, den ena med sonen och den ena själv. Jag känner att jag saknar att sova med min man väldigt mycket, samtidigt som det är så skönt att få några timmar ostört. Hur har ni andra gjort och tänkt?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Har en son på 7 månader och vi har också kommit på att han sover mycket bättre när han bara sover med mig( som är tyst). Vi har testat det några nätter. Så vi ska flytta honom till eget rum där han kan sova ostört. Får hoppas det funkar så jag och min man kan sova ihop :) vi har lekt i hans rum under en tid nu så att det inte blir helt främmande för honom att vara där inne.
Vi har två barn med 17månaders ålderskillnad och har inte sovit ihop sen äldsta killen föddes november 18. Först sov jag och sonen ihop, när lillebror kom fick storebror flytta in till pappa. Vi saknar inte att sova med varandra ( han snarkar något enormt haha) men tror det beror på att vi får så mycket tid ihop på kvällarna. Båda barnen somnar vid 18, så vi får mycket vuxentid. Saknar man varandra får man nog antingen försöka få mer kontakt/närhet under dagarna eller lära barnen att sova utan föräldrarna. Närheten till sina barn är superviktig men att ha ett hälsosamt förhållande till varandra är ju även det viktigt och borde prioriteras i den mån det går.
Förstår känslan av att sakna sin partner! Vi har en son på snart tre månader och sover i olika rum. För att orka med helt enkelt. Vi sover isär på vardagarna men sover ihop på helgerna när vi har möjlighet att sova längre/vila båda två under dagen
Jag och mitt ex delade upp oss så under småbarnstiden när barn 2 föddes (innan samsov vi båda med bebis i ett rum). Det är 14 månader mellan barnen. Exmaken sov med storebror i ett rum och jag sov med lillasyster i ett rum. Detta eftersom storebror fortfarande behövde samsova för att sova lugnt men lillasyster väckte honom när hon vaknade på nätterna. Vi gjorde så till storebror blev 2.5år ungefär och efter det sov han ensam och vi vuxna sov tillsammans med lillasyster. Man får hitta sätt att få det att funka. Det är ju inte för alltid. Sedan är det viktigt att hitta närhet med varandra på annat håll... vi vuxna brukade mysa i soffan ett tag tillsammans till första/andra uppvaket och sen gå och lägga oss separat. Att ha småbarn är påfrestande ibland men det kommer gå över! Man får hitta lösningar att få sömn och återhämtning i första hand och se framåt att det kommer bli bättre :)
För att orka med vardagen har vi gjort som ni, vi sover separat, hoppas på att lillen slutar vakna snart på natten så vi kan få sova tillsammans igen.