Förstår ej min sambo

Hej Jag hoppas för din skull att du har ett bra, stöttande kontaktnät omkring dig, för det låter som att det behövs. Om jag var du skulle jag tvinga min sambo att söka hjälp, terapi eller vad som nu erbjuds. Vägrar han så får du lämna. Lycka till

https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/ Enligt vad jag kan utläsa från det du skriver så är det psykiskt våld som din sambo utsätter erat barn för. Hot om våld för att få sin vilja igenom är aldrig ok och särskilt inte mot ett barn. Det är olagligt och han får alltså inte göra så. Jag förstår att det säkert finns känslor för sambon och att detta gör att det blir förvirrande men ska man se rent krasst på lagen så har begått/begår ett brott varenda gång han gör så. Det spelar alltså ingen roll om man är stressad eller sovit dåligt. Lagen är rätt tydlig vad gäller detta. Han är vuxen (och borde veta bättre) och hotar en femåring det är ett brott. Punkt Sen måste vi bara sluta att försöka och rationalisera mäns våld (ja de är oftast män)i nära relationer. Problemet ligger hos våldsutövaren och han är aldrig under några omständigheter ursäktad. Jag hoppas det ordnar sig för er,det gör jätteont att läsa att ni befinner er i en sådan situation men du kan inte/ska inte acceptera detta. Du och barnen är alldeles för värdefulla för att bli utsatta för detta och ni förtjänar att bli behandlade med respekt och kärlek.

Som förälder är det ditt absoluta ansvar att skydda ditt barn. Det din sambo säger är inte okej. Vi har också haft väldigt sömnlösa nätter nu i över ett år men hade min man sagt nåt liknande hade det varit skilsmässa direkt. Vad tror du det gör med din son att få höra hot om våld? Det påverkar honom i allra högsta grad. Hans anknytning kommer bli otrygg och han kommer må dåligt. Det handlar inte om att fördöma din sambo, snarare markera. Man får aldrig någonsin hota ett barn eller slå dom. När du ser hur många svar du fått som säger samma sak kanske du förstår att det är verkligen inte normalt beteende.

Jag förstår vad du menar. Men du måste förstå att ingen omständighet kan göra det okej att säga sådana saker. Du måste verkligen förstå det. Det är därför vi blir upprörda. Vi är inte perfekta familjer, även fast jag inte känner någon av er bakom skärmarna. Men hur dåligt man än sovit, hur ”förlossningsdepprimerad” man än är, hur sliten man än är, från vilken kultur man än tillhör, från vilket land man än är - eller under exakt vilken endaste omständighet man är i så är det A L D R I G okej att säga att man ska slå sitt barn. Jag förstår (hoppas) att du givetvis inte står bakom att man säger/gör på viset som TS beskrivit. Men i alla dina inlägg så har du kommit med bortförklaringar varför det kan vara okej (tex annan kultur , ”bara för man säger det så gör man det inte” det är skillnad på vad man säger och vad man sedan gör, etc). Och det är inte okej. Det är absolut aldrig okej. Sen huruvida man går vidare efter att det skett är en annan sak, tex om man misstänker att det rör sig om något psykiskt som exempelvis psykos eller grav depression eller liknande. Men TROTS det så är det inte okej aldrig någonsin. Du måste förstå att det är upprörande att du även fast du inte ser det själv - försvarar dessa handlingar. Och klart och tydligt skriver att du tycker tvärt emot oss som tycker det är fel att hota om att slå sina barn. Det är väldigt problematiskt.

”Nej Fruuuuu, men jag kommer inte argumentera vidare för det är meningslös. Ni verkar vara alla perfekta, fantastiska familjer, första gång jag träffar.” Där går du till personligt angrepp mot någon som säger emot vad du tycker. Låter fint i text, men avsmaken av bitterheten bakom ditt uttalande säger annat.

ThereseA, tack för ett personligt angrep istället för att kanske läsa lite mer ordentligt vad jag skrev för det skilde sig inte så mycket från det ni skrev med det ena: ni fördomde redan personen ur en enda inlägg och antog det värsta. Jag lämnade istället omdöme till ämnets skapare för det är hon som vet hur det är hemma hos henne. För att ta dit senaste inlägg så skrev du "lite stressad" men det var inte det jag skrev, jag skrev om extrema situationer såsom när barnet är född, man har hela huset på sig, ett till barn, jobb, och sover knappt på nätterna (inte en natt). Visst är det lite annorlunda än att bli hotfull bara för att man är lite stressad eller extremt stressad, eller nej? Sen skrev jag inte ens att i denna situation är det ok att hota eller slå eller att det ska accepteras. jag skrev att agera hotfult kan vara en möjlig utfall av den extrema situationen, altså en orsak till det. Jag påpekade att man kan ha det svårt att hantera ny situation trots att man kanske var världens sötaste person innan (varför jag refererar till att se hur personen var innan). Om man älskar någon, blev ihop, tyckte att de var snälla och bra och personen börjar agera helt fel så kan man försöka att i alla fall tänka om man kan hjälpa de att bli igen den bra personen, om det är värt det, eller om det inte går för det har gått för långt. Vi alla gör fel, ibland väldigt fel, ingen är perfekt och jag har inte hört om perfekt familj hittils. Jag känner mig lite upprård över en hotfull situation riktad mot mig och långtgående antaganden om att jag ska tycka om att våld och hot är ok särskilt att det inte är det jag skrev, även om jag kanske inte använde så bra ord för det. Dessutom har tonen förändrats till att nästan kalla mig med ord för att jag inte uttryckte direkt samma önskan som ni andra.

Absolut inte perfekta familjer någon av oss. Men ta in och tänk om.

Nej men man kanske ska gå och hota nån att jag ska slå dem då för jag är lite stressad… se vad för reaktioner man får. Dummaste jag någonsin har hört att det ska vara okej ens att säga…. 🙄

Nej Fruuuuu, men jag kommer inte argumentera vidare för det är meningslös. Ni verkar vara alla perfekta, fantastiska familjer, första gång jag träffar. Förlåt att jag vågade tycka olika.

Så om min man skulle säga till mig gång på gång att han skulle slå mig när han är stressad så är det okej? För det är tomma hot? Även om jag som vuxen ”förstår” tomma hot (men bara för de är de ej okej?) tänk då på ett litet barn som tror att Pippi orkar bära en häst och att jultomten kommer genom skorstenen. Förmodligen blir ungen skiträdd och förstår inte ”tomma hot”. Allt annat det du säger är fel varesig det är kultur eller inte. Barn har känslor trots kultur. Ingenting hänger på kultur. Är det vanligt betyder det inte att det automatiskt är rätt. Usch vad förbannad jag blir fy fan

Therese och 0331, det är ok, jag respekterar era åsikter såsom jag hoppas ni respekterar mina för jag tycker inte att saker är så enkla och att man är alldeless för snabb att döma ut person ur en enda inlägg. Jag hade gärna velat höra vad Turekickan tycker om sin sambo istället för hon vet bäst hur det är med honom. Antagligen var denna diskussion meningslös och bidrog med ingenting så jag kommer avstå att ge något mer råd än det jag skrev redan om vad jag hade gjort i sådan sits, i alla fall så länge ämnets författare inte frågar mig att förklara mig. Jag bidrog med min åsikt och så får tjejen se själv vad som är bäst för henne, är det att lämna så är det visst det, är det polisanmällan mot killen så visst var hotet sann och till en alvarlig skada.

Amana: Förlåt men köper inte ditt argument överhuvudtaget. Förstår att du kommer från en annan kultur men här i Sverige lever vi inte efter att hot är tomma ord. Här tar vi alla slags hot på stort allvar, och särskilt när det gäller barn! Ingen normalt funtad människa går och hotar sitt barn att man ska slå dem om de inte gör som man säger…. Det är på riktigt allvarligt och är helt otroligt att du sitter och försvarar det (indirekt är det precis vad du gör!) och försöker avfärda det som helt normalt beteende. Det är det inte. Det är psykisk misshandel av barn och det ska tas på allvar och det ska polisanmälas. Punkt.

Amana: Det är stor skillnad på att hota och att säga dumma saker. Alla har vi upplevt stress och att skaffa barn prövar många relationer, absolut, men att hota med att slå ett barn är aldrig ok, ALDRIG. Även om man aldrig skulle röra barnet så kan man inte yttra sig så framför ett barn eller över huvudtaget för den delen. Vi ska vara barnens förebilder och deras största tryggheter.

ThereseA: Det är därför jag skriver att jag inte försvarar för det beror på om det är faktiska hot, eller om det är bara känslor som pratar vid extrema situationer(där första tiden efter förlossning är det). Jag kommer från ett land där man ofta säger starka ord när man är stressad och bråkar men det är absolut inget man skulle göra på riktigt. Sen så är det ett extremt stressigt situation när man fick barn precis, får ej sova i dagar och har ingen avlastning. Det är därför jag inte fördömer direkt och vågar ta avstånd för de flesta är faktiskt bra killar (och tjejer!) som agerar extremt just i ständigt stress där de var helt normala innan. Jag gör en tydlig skillnad på att när faktiskt våld sker och när någon avreagerar genom att bara säga dumma saker. Man ser ju liksom om det är toma hot eller om det inte är och är det en aggressiv person då är det inte första gång de gör det nu, då har det varit hela tiden för de kan inte hålla sig I förhållande och låtsas vara någon annan länge. Det är klar att man ska lämna aggressiva partner och agera direkt om man ser riktig hot... Jag misstänkte att jag skulle få några svar för första svaret jag skrev, men jag tänker att de flesta är normala och då ska man inte lämna direkt efter första tjafs för då hade det funnits 0 relationer kvar.

Amana: Fast nej vet ej vad. Det finns gränser och det spelar ingen roll om man är stressad eller ej, man hotar inte ett barn. Särskilt inte ett barn och hotar med att slå om de inte gör som man söger. Redan där gör man ett övergrepp på barnet som ska tas på allvar och som ska polisanmälas. Vad ska hon göra den dagen han faktiskt slår barnet? Fortsätta tänka att sambon är stressad? Nej vet du vad. Stressad eller ej, den där karln ska inte ens vara i närheten av någon av barnen då det är risk för deras hälsa. Även om han aldrig skulle slå så är det psykisk misshandel av ett barn han håller på med och inget annat. Det går inte att försvara. Ring polisen NU.

Hej, det låter som att ni har det väldigt ansträngt hemma. Inget kul när man precis fick en till (om jag förstod rätt det du skrev) och det man vill ha är en partner som hjälper till och tar sitt ansvar. Ställ dig frågan - var din sambo så aggresiv före ni fick den andra barnet, har det utvecklats över tiden, hur var det vid första barnet? Altså att få ett till barn sätter mycket press på familjen, alla påverkas tex äldre syskonet blir oftast avundsjuk (får ej samma uppmärksamhet, mamma är alltid "upptagen" med bebisen etc) och avreagerar på olika sätt (tex blir aggresiv, olydlig, gnällig, passiv etc). Partnern kan också påverkas då det förändras ofta hans roll tex plötsligt ska han hantera sjävständigt det andra barnet som absolut vill ha sin mamma istället och som håller på och bråkar. Föräldrarna oftas får alldeless för lite somn i början då hela familjen måste anpassa sig och finna sig i den nya situationen med bebisen. När man är övertrött, har konstant bråk hemma, blir man snabbare aggressiv, otrevlig, orkar inte att hålla humöret uppe och har zero tålamod kvar... Ta det inte fel, jag försvarar INTE ett beteende där någon säger att han ska slå barn (eller gör det). Det är inte rätt sätt att reagera! Däremot när man är stressad, har sovit för lite i flera dygn, är ursliten, då har man ofta så lite tålamod så man kan säga saker man inte menar riktigt eller drivas till dåliga beslut. Jag försöker säga att du ska titta på hela bild hur din partner har varit innan och upp tills nu. Han kanske klarar inte av situationen just nu helt enkelt, men klart det blir tråkigt att du ska behöva klara det för er två och läxa upp honom. Jag har tyvärr inga förslag hur man kan laga denna situation förutom att försöka prata när ni båda är lugna och koncentrera sig på hur ni kan bearbeta den nya situationen så det fungerar för er båda. Eller om det är så att sambon har alltid varit aggressiv (altså inte bara sagt att han ska göra något) så kan det vara läge att fundera om du vill vara i ett sådant förhållande, om det går att gå på någon familjsamtal eller om det är ett höpplöts fall. Det är skillnad om någon är aggressiv på riktigt och man måste fly sådan relation eller om någon temporärt pressas i extrema känslor av en situation som han inte klarar av, då tycker jag man ska försöka hitta hjälp åt den personen innan man tar för hastiga beslut.

Hotar han med våld mot ert barn är det du som ska försvara barnen och sätta dem i säkerhet. Som andra skriver så ta kontakt med polisen. Jag kan också tänka mig att en kvinnojour kan vara till hjälp. Du kanske tänker att du stannar för att du vill ha en familj för dina barns skull men våld och hot bryter ned all trygghet för barnen. Du behöver lämna mannen för barnens skull. Du är barnens familj.

Lämna idioten innan nåt händer, stackars barn att behöva höra sånt. Ni klarar er fint själva.

Nemen herregud! Lämna med detsamma! Stackars barn att behöva utstå hot och bli nedtryckt på det sättet 😢

Men lämna?! Varför vara med någon som hotar att slå ett barn?!? Ring polisen för i helvete och kasta ut kräket.