Undrar lite kring hur era män förhåller sig under graviditeten? Känner ni att de är förstående, har empati osv? Min sambo är väldigt känslostyrd och varje gång vi har en konflikt blir han väldigt intensiv, kan svära och säga fuck you eller liknande. Sen tar han sin kudde och ska sova i vårat gästrum och sover ibland där i flera veckor. Detta gör att varje liten konflikt blir långdragen och slutar inte förrän jag kommer in till honom eller visar att jag vill vara nära, detta gjorde jag i början men nu är jag trött på detta beteendet och jag mår dåligt av det och känner mig väldigt ensam, speciellt nu under graviditeten. Personligen tycker jag att detta är barnsligt och att man måste kunna ha en konflikt/diskussion och fortfarande kunna sova i samma säng!? När vi är sams är han för övrigt väldigt snäll, omtänksam osv Jag vill inte behöva be min sambo att sova med mig. Har försökt prata om detta tidigare men hans svar är att han sover bättre där, men innest inne vet jag att han inte vill ha det så heller men det blir alltid upp till mig att få honom tillbaka och då blir han nöjd och kan sova med mig igen. Vad hade ni gjort? Jag funderar faktiskt på att flytta ut 1-2 v Så han kanske förstår att jag på allvar mår dåligt av detta. Vad hade ni gjort?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för svar! Tror också att det ligger i en rädsla att bli sårad/lämnad. Han hade en pappa som var frånvarande mycket, alkoholproblem och aggressiv när han var liten. Han ser kanske mig som ett hot när vi har en konflikt och därför går på med elaka ord och flyr undan. Antar att jag får ta upp detta igen och försöka prata mer ingående med honom om detta beteendet och hoppas att han inser att det är destruktivt. Kram!!
Kan känna igen det där lite i min situation också, kanske inte att han sover flera veckor själv men en natt eller så själv. Det jag har insett nu i slutskedet av graviditeten är att han var för lite påläst. Sedan min partner börjat lyssna på poddar och läst på om förlossning och graviditet har han även fått en ökad förståelse att jag kanske behöver extra stöd och att han ibland faktiskt får lägga sig i vissa gräl oavsett vem som har rätt. I början kunde jag nästan känna "vem är gravid han eller jag" men nu när han vet mer om hur en kvinnas psyke och mående ändras under graviditeten har han blivit exemplarisk i bemötandet mot mig. Så ett stort tips är att be han läsa på lite så ni kan förstå varandra bättre. Asabea britton på instagram är även ett tips både för dig och din partner. Finns mycket man kan lära sig där, heja dig:)
Det låter lite som att han har en del som han skulle behöva nysta i. En vuxen människa bör inte ha ett sånt beteende där man säger ”fuck you” och såna saker. Jag och min sambo gick parterapi när jag var i 5e månaden med vår första för att hans känslor tog över, han blev aldrig aggressiv eller långsur men var jag ledsen blev han mer ledsen, var jag arg blev han mer arg osv. Det grundade sig i en rädsla av att bli lämnad och roten fanns i uppväxten. Jag tror inte att lösningen är att flytta ut ett tag, det måste nog nystas djupare än så om det ska hjälpa på lång sikt. Det är så viktigt att ni har hittat en bra balans tills barnet föds så att ni litar på varandra och kan ha allt fokus på det som kommer samt kunna ta vara på kärleken som ett barn tillför. Hoppas verkligen att ni löser det och att han är villig att se att det är ett problem så att du får det stöd du förtjänar, kram ♥️
Det är väl normalt att man får bli arg på varandra men... flera veckor? det som ni behöver bättre strategier för framtiden? Särskilt första tiden efter bebis är född är väldigt påfrestande för relationen, och kan sträcka sig upp till några år. Då är det viktigt att man är på det klara med att man är i samma team liksom, även när man är trött och mår piss... det känns som att det kan vara svårt om han stängt in sig i gästrummet? Ni kanske måste sätta er ner och lyssna på varandra och hitta lösningar?
Hej. Förstår att det är jobbigt, speciellt under graviditeten. Jag tycker absolut att du tydligt borde markera att hans beteende får dig att må dåligt. Hans jobb just nu är ju att stötta dig i allt som du går igenom och hanterar inom graviditeten. Det är verkligen inte rätt tillfälle att vara självcentrerad på det sättet som han är. Det är ju egentligen aldrig rätt att göra så, men just nu behöver du ju honom som mest. Kan du prata med honom om hur barnet kommer uppfatta hans beteende om några år? Hen lär sig hur relationer fungerar från er och om han inte vill att barnet tar med sig hans sätt att lösa konflikter in i sin relation som vuxen så är det hög tid för förändring. Det kanske är lättare för honom att se sig själv genom sitt barns ögon. Hoppas att det blir bättre snart!