Hur känner ni inför att lämna bort era barn varannan vecka och hur uttrycker ni er om det inför barnen? Min syster (återkommande ämne, som vissa av er kanske märker) har sina barn varannan vecka och har alltid sagt inför dem att det ska bli sååå skööönt att lämna dem imorgon, eller att det ska bli skönt att få en ledig vecka (med nye killen tex). Jag tycker det är fruktansvärt hur man kan säga så inför sina barn, och vågar knappt tänka på vad det gör för deras självbild. Barnen är 8 och 10 år och föräldrarna har varit skilda sen barnen var jättesmå.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
smalins; jo det borde man ju faktiskt. Men de har ju fått höra det i alla år så det känns lite sent...
Borde du inte säga till din syster att det INTE är okej att säga så inför barnen! För barnens skull!!
Hon har en väldigt bra relation till barnens pappa och de samarbetar jättebra. Aldrig några problem om de behöver byta "bytes-dag" etc. Jag hoppas verkligen inte att han pratar på samma sätt när det är han som skall lämna dem, men det tror jag faktiskt inte.
Allt handlar mycket om vilken relation man har föräldrar emellan. Jag och mitt ex vi samarbetar och stöttar upp varandra om man behöver göra något dom veckorna. Visst är de jobbigt att lämna ifrån sig barnet, men vet i bakhuvudet att jag kan få henne om jag känner för de. Så situationen kan se olika ut, hur man mår och så vidare.
CatPuss: pappan är helt underbar, tyvärr träffar jag honom bara kanske en gång om året. Han är i ett stadigt förhållande medan min syster byter man ungefär var tredje månad. Tror faktiskt inte att nån av dem skulle vilja ändra förhållandena, men visst känner man ibland att barnen skulle haft en lugnare tillvaro med pappan.
Barnen är inte så pratsamma om sånt där. De hinner inte. Det är alltid aktiviteter hos dem, när de är lediga är det 2-3 grejer inplanerade varje dag och sen helst nån middagsgäst el dylikt på kvällen. De kan aldrig bara vara hemma och göra ingenting, baka etc. Min syster har aldrig anpassat sig efter barnen utan de får bara hänga med, på gott och ont. Jag har väldigt svårt för hennes sätt, då min man och jag är precis tvärtom. Men då är det iallafall inte bara jag som tycker det är märkligt hur man kan kläcka ur sig såna saker inför sina egna barn.
MamsanMaria: Exakt! Vet du om barnen påverkas, har de kanske nämt något? Tex. 'mamma tycker inte om oss, eller hon vill ju ändå bara vara själv med den nya killen etc.? Om ja, dags att verkligen sätta sig ner med mamman och tala om att det inte är okej! Även om barnen inte nämt något ännu så kommer det nog. Sådant tror jag biter sig fast och kommer slå tillbaka på mamman framöver. Din syster borde passa sig....
IcePrinzezzz; precis så känner jag med. Jag har gärna barnvakt (eller lämnar hemma med min man) och går på stan med kompisar en dag då och då, älskar egentid. Men att behöva lämna bort min dotter varannan vecka, jag får nästan andnöd av att tänka tanken.
Jag tycker hon kan få tänka/känna så men absolut INTE säga något om det inför barnen! Dock kan jag inte förstå hur man kan känna att det ska bli sååååå skönt att lämna bort sina barn- jag hade lidit varje gång (även om jag uppskattar att få 'egen'tid utan son då och då).