Hejsan! Jag är 19 år och jag är gravid i v.28.. Låter kanske konstigt att jag redan oroar mig men de är såhär att de tog slut mellan barnets pappa och mig när jag var i v.9 och då propsade han på abort (även fast vi tog beslutet gemensamt att behålla barnet bär jag plussade). Men då klarade jag inte att gå igenom aborten. När jag hade bestämt mig för att behålla barnet så ringde jag upp honom och berätta som de var! Han blev fullständigt rasande, och tyckte jag var dum i huvudet, följt av en massa skit sms som jag fick av honom efteråt! När de hade gått 2,5 månad skrev han att han ville vara delaktig i barnet vilket jag tyckte var moget gjort men att se var synd att han sa de så sent då han missat första rul och sparkarna etc. Men att han mer än gärna får vara delaktig. Han sa också att han vill att barnet ska bo hos mig för han kan inte ta hand om ett barn... Sen har vi har haft kontakt på ett bra tag fram till förra veckan när han ringde igen och tyckte han ska ha gemensam vårdnad? Jag har hela tiden sagt att jag kommer ha ensam då jag inte vill lämna bort barnet till pappan när mina dagar är slut. Och det är 5 mil mellan mig och pappans boende,. Jag vill inte neka pappan att träffa sitt barn och barnet förtjänar en pappa helt klart! Men ändå sitter jag här och är orolig.. Jag kommer vägra att skriva på gemensam vårdnad pga att dagarna delas upp lika men har hört att han kan stämma mig för att få gemensam vårdnad i rätten... Vad tycker ni att jag ska göra. Behöver tips och råd jag är kanske barnslig?!? Förlåt för ett rörigt inlägg!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tesse29: verkligen tråkigt att de ska behöva vara så! Även fast barnen inte vill till pappa och bli tvingad, har med vänner som har blivit tvingad till den andra föräldern fast de ej ville, de var dom som mådde sämst också!:-/ jag är med ett barn med separerade föräldrar som inte kom överens som tur var blev jag aldrig tvingad till att åka till min pappa, och han har alltid varit ett svin rent ut sagt mot mig!! Men kan inte mamman spela in när barnen verkligen protesterar att åka till pappan för att sen ta upp detta i rätten, jag tycker helt ärligt synd om de barnen!. Som sagt så kommer jag att behålla vårdnaden fram tills han verkligen visar att han kommer vara en pappa till sin dotter, han vill ju varken följa med till barnmorskan eller på ultraljuden fast jag erbjudit honom, så är rädd att han bara vill ha den gemensamma vårdnaden bara för att få vara hemma, barnet bryr han dig nog inte om ifråga!:-/ Tack alla som svarat
Annasara, hade pappan fått som han velat hade det inte ens funnits ett barn i magen nu eftersom han ville att hon skulle göra abort. Bara det tycker jag ger henne rätt att ha ensam vårdnad, men så klart umgängesrätt. Hon har gått igenom graviditeten ensam hittills, å vad jag hört av dom flesta som varit gravida samt när jag tänker på min egen graviditet så va de fan inte lätt med illamåendet, hormonerna, halsbränna, foglossningen osv. Fanns han där som ett stöd tycker du? Nej, hon har gått igenom sin graviditet själv å de gör också att iaf jag tycker att hon har rätt att vilja ha ensam vårdnad. Man kan inte komma i efterhand å kräva en jävla massa, hon stod på sig å tog ansvar för sitt handlande och valde att älska barnet som växte i hennes mage å tog beslutet att själv uppfostra å ta hand om det. Han valde att hon skulle göra sig av med barnet, han valde vid de tillfället att inte älska barnet och ta ansvar eller att ens vara ett stöd. Jättebra att han nu ändrat sig å vill va delaktig, men då får han nöja sig med att få umgängesrätten å inte delad vårdnad. Jag tycker att de e ett svek att lämna tjejen i sticket å säga att hon ska göra abort. Så jävla lätt för honom att vilja/kräva de när han själv inte behöver genomlida den smärtan. Sen tror jag också att han nu vill ha delad vårdnad för att han insett att han kan få in pengar utan att jobba, de e den uppfattningen jag fick när jag läste om hans lathet å hans snyltande på sin flickvän å sina föräldrar. Till trådstartaren, gör de som du känner blir bäst för ditt barn å dig själv.
Hon kunde inte göra så då han flyttade till malmö 60 mil bort så barnen va där på delar av loven fast dom inte villa va där men va tvugna o dom skrek att dom inte ville dit men hon va tvungen o stå o säga att d blir bra o bara tala gott om honom o hur bra barnen skulle få d där. Helt sjukt enligt min mening o ja tycker d svenska rättssystemet verkligen behöver se över sina lagar o stadgar för d främjar inte ett barn att va hos en förälder de far illa utav. Hon hade kvar massa mess om hot o massa skit men d höll inte i rätten! Hoppas d löser sig för dig.
Josephineback: Allt är sparat kan jag lova! :).
tesse 29: Ja jag vet att de rekomenderar vv boende, men jag tycker inte det är ett bra sätt för mig och pappan då vi bor 5 mil ifrån varandra. Och hon kommer ha de lättare med vänner och naturlivet hos mig än hos pappan då han bor i en stad och jag bor på landet. Men jag vill absolut inte hindra mitt barn från att umgås med pappan iheller, hoppas du förstår vad jag menar? Ibland tycker jag att de svenska rättsystemet är fel när jag läser de om din vän... Hade de inte vart bättre för barnet att träffa sin pappa några gånger i veckan istället och att han kommer och hämtar och lämnar barnet så mamman ser att han är nykter osv. Men ser hon att han visar sig vara olämplig kring hennes barn kan hon ju filma och dra upp detta i rätten igen då hon faktiskt fick ensamvårdnad! :)
Leelo: Det är super bra om de funkar för er! Och jag förstår verkligen att du vill ha koll på pappan när han har de problemen!. Jag tycker de är okej med gemensam vårdnad om föräldrarna kan komma överens om vart barnet ska bo, som t.ex mina föräldrar separerade när jag var 8 mån. De hade gemensam vårdnad om mig men jag bodde hos mamma när jag var liten. Och fr.om jag var 4-5 år fick jag välja om jag ville åka till min pappa själv!. Och ville jag inte dit fick jag ringa och säga att jag inte ville dit, då jag hade/har alla mina vänner i byn där jag bor/bodde. Och jag ville heldre leka med kompisarna. Och de var han helt okej med!. Och det är väl typ så jag vill ha det själv med, väljer mitt barn att åka till pappa varannan helg så är det en självklarhet! vill hon inte så ska hon inte vara tvingad. Jag har aldrig fått glåpord från mina föräldrar över mina val när jag åkt till pappa och min mamma har inte fört över sitt hat över honom på mig, vilket inte jag iheller tänker göra på min dotter!.
Det här är viktigt: spara ALLT!! ALLA konversationer på fb och sms. Detta kan hjälpa dig utifall det blir en tvist och kommer upp i rätten. Hoppas det löser sig! Kram!
Man rekommendar inte att barnet bor varannan v förrän barnet blir 3. Sen kanman få råd av familjerätten eller familjerådgivningen hur man bäst går tillväga men de kommer säga att det är barnets rätt samt pappans skyldighet att man har delad vårdnad och löser det på bästa sätt. Om man som förälder inte ser till att den ena föräldern får träffa sina barn att man främjar umgänge eller vad man nu har så ligger det en i fatet om man går till rätten :/ Har en väninna som gått igenom allt de där dock inte med en bebis så liten. Men hennes före detta hade både tablett och alkohol missbruk o rätten ansåg ändå att han hade rätt att ha barnen dck fick hon ensam vårdnad men barnen skulle va där ändå. Så allt detta är jätt klurigt men jag råder dig att prata med rådgivningen/familjerätten och se vad de råder dig till. Lycka till! Hoppas att allt löser sig till d bästa för er alla.
Jag anser att man inte ska ha gemensam vårdnad om man inte bor ihop. Varför ska han ha de när de blir en själv som uppfostrar å allt. Jag vill kunna flytta å byta skola utan att den andra ska jävlas med det. Dessutom har umgänget inget med vårdnaden å göra. Är papporna inte nöjda med att ha bara umgänge så är det deras problem. Pappan till mina barn ska vara glad att jag låter han träffa sin pojk över huvudtaget.
Han har pojken varannan helg nu när han är 3 år.. För de har inte fungerat förut så.. Denna gången får han ta sig hit till mig å träffa sitt barn.. Samma som med första. Så jag ser att han är nykter å hur han hanterar barnet. Det går bra på fik oxå men då ser man inte vad han kan..
Tack leelo! hur gör du med umgänge med ditt andra barn och pappan? :) (kanske kan få lite insider tips, jag hade tänkt att till och börja med får han komma hit eller om man träffas ute på fik så han får lära känna sitt barn och sen när hon blir äldre ha varannan helg då vi inte kommer att flytta närmre varandra och de går inte att hoppa mellan dagis och skola) :)
Jag ska ha barn med en jag varken bor lr är tillsammans med och det blir nr2. Jag ska ha ensam vårdnad om detta barn oxå. Rätten kommer ändå anse så när han hör sv sig dit. Va stenhård!! Skriv bara faderskapet å gå därifrån gjorde jag! :) har han inget jobb kommer han inte långt i rätten.. :)
Lilja85: Jag är 19 fyller 20 och han är 21. Nej han har aldrig lyckats behålla ett jobb, men inte för att han alltid är försenad eller försover sig etc. För de gjorde han verkligen inte... Men han är ubtildad elektiker och kastade vektygen ner från liftar som var flera meter uppe i luften osv. Han tänkte sig inte för. När han väl fick sparken från de jobbet var han inte intresserad av nytt, och satt därmed hemma och spela med polarna för de var coolare. På den tiden levde jag på studiebidrag och underhåll från min pappa och fick betala allt vi gjorde tillsammans. De var över ett år sen han blev sparkad därifrån. Jag och exet var tillsammans i 3,5 år. Jag har funderat på att kontakta familjerätten i min kommun, men är fruktansvärt orolig för att låta barnslig. För de är faktiskt så jag känner mig! "/ Men jag vill inte iheller att mitt barn ska hamna hos pappa när hon är 6 mån och han inte kan ta hand om henne och uppfylla de dagliga behoven.. Han har redan sagt att sålänge han inte får gemensam vårdnad kommer han inte hjälpa till med några grejer, vilket jag inte hade planerat ändå då vi bara haft kontakt 2 gånger sen v.9.
Lilja85: amningen skiter han nog fullständigt i, som de ser ut nu har jag planerat att amma, visst borde jag tuffa till mig. Men jag vill väldigt gärna följa lagen med och mitt barn har en pappa som jag ej kan hindra från att träffa vilket jag inte tänkt göra... Men eftersom att han själv sagt (har till och med bevis) att han vill att barnet ska bo hos mig då han inte kan ta hand om ett barn! Är de fel då att ha ensam vårdnad? Han bor ju hos sina föräldrar för han tycker de är bättre för då slipper han att jobba och datorn är hans stora hobby!:-/
va!!! uppge fader okänd!!! vad i helsike är det för råd! stor skam!!! du valde skaffa barn med mannen i fråga nu får du gilla läget i 18 år. det är hans barn lika mkt som ditt! alltså vilken idiot till barnmorska!!
Kan tillägga att han fortfarande bor hos sina föräldrar och har ingen stadig ekonomi, jag bor själv men nära till mina föräldrar och har fast tjänst!
Att komma överens med honom är tyvärr svårt, då han håller på och kallar mig massa saker och säger hela tiden att han inte vill ha barnet egentligen osv.. Och anledningen till att jag inte vill ge honom gemensam är just avståndet på 5 mil, de blir svårt att ta gemensamma beslut när han bor så långt härifrån :-/. Och han skulle inte ge mig några utav sina dagar tyvärr :-/... När jag berättat allt detta för min barnmorska eftersom de ligger så mycket bakom så har hon gett förslag på att uppge fader okänd eftersom han håller på som han gör mot mig på sms eller på Facebook messenger jag lovar att de är verkligen inte snälla saker han sagt :-/
Sina rättigheter * menar jag såklart :)
Om han menar allvar med att ta sitt ansvar och visar för dig att han verkligen vill detta, så har han ju rätt till gemensam vårdnad... Han är pappa till barnet och vill såklart ha sin del i föräldraskapet. Om ni är vänner och överens så bör han få ta ut dina rättigheter (tycker jag). Förstår att du gärna vill ha dagarna själv i och med att ni inte är tsammans och så... Men som sagt, vill han ta sitt ansvar så är han ju trots allt pappa, helt förståeligt att han vill ha sin del av kakan då :)
Förlåt för en massa stavfel och missat små ord som inte :-/