Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Är 25 år och har drömt om barn en evighet och i förrgår plussade jag och är nu i vecka 6. Pappan är min KK sedan 1 år tillbaka. Jag har berättat för honom och han har bara pratat abort och inte ens övervägt andra allternativ. Själv lutar jag mer åt att behålla barnet men känner mig så förvirrad. Praktisk verkar jag efter lite uträkningar kunna få ihop det men jag får nog räkna med att klara hela graviditeten och tiden efter själv. Han är en bra man med goda värderingar som skulle bli en fantastisk pappa men hittills verkar han inte alls vilja. Någon som har varit i en liknande situation som kan hjälpa mig på traven i denna förvirring?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Har du berättat för honom att du inte är lika säker på abort som kanske han är just nu. Jag kan säga att min sambo som jag för 8 år sedan bara hade dejtat någon månad blev gravid så sa han samma sak, jag valde att behålla och efter en tid så började han se fram emot bebisen. Nu är han världens bästa pappa och väntar vårt andra barn som kommer om några veckor. Kanske inte alla är så, men jag ställde in mig på att ta mig igenom allt ensam, hade min familj och alla mina vänner skulle ställa upp och stöttade mig i allt. Det viktigt att man har ett nätverk som faktiskt finns där när det blir lite tuffare för en själv. Och hade jag lyssnat på hans spontana tanke att göra en abort hade jag mått så dåligt, nu har jag min dotter som snart fyller 6 år och hon räddade mitt liv. Lycka till Kram / Amanda
Vill du göra det själv? Eller vill du vara 2 ?Livet ger oss inga garantier oavsett har haft förhållande båda mina graviditeter och planerade barn. Men ändå varit ensam första gravideten ca jag ung och min karl jobbade borta jämt och när han va hemma ville han vara med sina vänner. 2 gravideteten blev jag lämnad i vecka 25 karln va borta 2 månader kom tillbaka ångerfull va med underförlossning och hemma 3 veckor. Sen kom jag på han med att ha en flickvän till som han haft under vårat förhållande. Förbered dig på att vara själv det är lättare att vara det än att ständigt bli besviken. Min yngsta är nu snart 3 månader och hon har ingen pappa. Det bästa av allt är att kärleken till dina barn gör dig stark och jag njuter av mina barn. Helt ärligt med allt i handen så önskar jag att jag hade varit själv hela tiden. Jag känner mig tryggare än nånsin i att ha mina barn själv. Ibland kan man bli lite avundsjuk på dom barn som har riktiga pappor som finns där för dom. Men det ligger på deras pappor att ta det ansvaret vi kan aldrig tvinga dom till nåt. Så gör som du vill. För mig är det underbart att vara ensam mamma jag njuter att få nöjet att ha mina barn själv. Med ett bra socialt nätverk kan man få avlastning ändå. Hoppas allt löser sig för dig.