Under graviditet märkes tydligt hur både vänner och familjemedlemmar till främst sambon inte kunde förmå sig att visa något intresse för den växande magen. Vissa kunde inte ens fråga en endaste fråga eller ens så mkt som titta åt ens håll. Väldigt obekväm stämning för en som har en kula tyckte jag. När vi sedan fick vår flicka fortsatte det mycket svala intresset. Först visade de sig att en av dessa ointresserade vänner själv var gravid nu och då föll polletten ner,jaha därför hon inte kunnat påpeka något då hennes avundsjuka var ivägen eller? Nu är dottern fyra månader och nästa vänta barn nyhet kom, sambons bror och flickvän väntar barn. De som inte frågat ett skvatt under vår graviditet och inte har tid att hälsa på hos oss nu. Men det förvänta att jag ska vara glad för detta? Min sambo tycker jag är hemsk som inte nu kan hoppa av glädje och säga kul! men jag kan bara inte? Har så svårt att respektera den där avundsjukan som måste ha varit grunden till ointresset. Men nu ska jag uppmärksamma deras lycka och se fram emot att vår dotter får en kusin? Jag känner bara nej. Nej. Sjuka tankar som att självklart fick de bråttom och vela inte vara sämre eller att vi ska ha nått som Inte dom har. när andra är missunnsam blir jag likadan-och det är en äcklig känsla! Jag vill vara lycklig för min lilla tjej och inte upptas av sådant här. Frågan är, någon mer som känt likadant?