Sen ett par månader tillbaka mår jag så dåligt psykiskt. Jag orkar ingenting, är bara trött och ledsen. Sist jag jobbade en hel vecka var i slutet på maj. Sen har jag sjukanmält mig minst 1 dag/vecka för att jag bara inte har orkat gå dit. Tårarna rinner varenda dag och det blir bara värre! Nu är min efterlängtade semester äntligen här men jag vill inte göra nånting! Hade tänkt mig att åka till stranden med tre-åringen och träffa kompisar och deras barn men det enda jag vill göra är att liggs i sängen med lampan släckt och rullgardinen nere. Känner nästan aldrig nån glädje eller förväntan över lillebror/lillasyster som ska komma i december och ibland undrar jag varför vi bestämde oss för att skaffa en till. Är det nån mer som har mått såhär under graviditeten? Finns det nån hjälp att få? Ska till bm på torsdag och tänker självklart prata med henne. Är i v 19 förresten.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Ser att dessa inlägg är några år tillbaka. Men jag delar era känslor under min graviditet jag har nu, är i V.7. Jag undrar hur det har gått för er efteråt? Har ni blivit er själv igen?
Bm har skickat remiss till en psykolog så nu väntar jag på att få en tid där😊 Har jobbat första dagen efter semestern idag och set var helt ok ( får se vad jag säger framåt onsdag-torsdag😁) Familjeläkaren vill inte sjukskriva mig pga jag inte var deprimerad innan graviditeten och han vill inte skriva ut antidepressiva eftersom jag är gravid, psykolog/kurator nämnde han int ens när jsg var där... Jag tycker inte heller att läkemedel är det ska vars första valet i den här situationen utan tror mer på samtal och sen läkemedel om det inte hjälper men jag vart helt knäckt av det samtalet med läkaren. Låg i sängen ett par dar efteråt och sen följde min man med mig till bm och hon föreslog att han även ska följa med till psykologen. Känns jättebra att ha nån med sig som ser hur jag mår hemma! Är så svårt att förklara hu jobbigt allting är för en främmande människa..
Hur går det för dig nu? Och hur mår du?
Så ska jag höra med bm hur jag ska gå tillväga! Jag har somnat på jobbet flera ggr, har huvudvärk i princip dagligen när jag jobbar och när jag kommer hem stänger jag in mig i sovrummet och drar ner persiennen och släcker lampan om min man är hemma och tar hand om sonen.. Men många dagar måste jag hämta på dagis och ordna kvällsmat och nattning när mannen min jobbar. Jag mår illa och kräks för att jag är så trött när jag jobbar hela veckorna. Såhär mådde jag definitivt inte förra gången!
Jag hade diverse problem under graviditeten inte just så som du beskriver medmöjlig gravdepression men extrem trötthet och illamående, hade en läkare som sa "graviditet är ingen sjukdom så kan därför inte sjukskriva dig" tyckte det var ren bullshit för hade svårt på jobbet då jag var tvungen att springa ifrån för att spy och somnade seriöst vartsom helst nör som helst. Jag insisterade på att träffa en annan läkare och hon var underbar, hon sa självklart kan jag sjukskriva dig,frågade mig vad jag orka med osv och lät mig bestämma helt och hållet hur jag skulle sjukskrivas, hon sa att visst är graviditet ingen sjukdom men du har symptom just nu som gör det svårt att arbeta! Med detta sagt, om du inte är nöjd med läkaren och behöver sjukskrivas, be att få en annan som lyssnar till dig!!
Sköldkörtelproverna var normala förresten så antagligen är det en depression men det får jag ta med bm nästa vecka😁
Var till familjeläkaren igår, satt där och grät och sa att jag inte har ork till nånting, vara vill ligga i sängen med persiennen nerdragen och lampan släckt och att jag har känt så o typ 3 månader.. Ha frågade om jag hade haft depressionsproblem innan jag blev gravid och det har jag inte. Då sa han bara att han inte kan sjukskriva mig för trötthet, för det är ingen sjukdom att vara gravid. Ska till bm om en vecka. Hon tänkte koppla in psykolog om det inte vände nu under semestern. Visst har drt blivit lite bättre. Bu orkar jag titta på tv iaf, det vet jag inte när jag orkade senast och så har sonen vart jättemycket med min man. Tack och lov att gillar att åka traktor och följa med till kossorna!!!
Känner så med dig. varit sjukskriven i snart 10 veckor för graviditets depression. Äter nu Sertralin 50mg varje kväll och går hos psykolog 1 gång i veckan. Försökte till v.10 att intala mig att det "bara" var hormoner och att alla mår skit i början. Sen gav ja upp. Blev sjukskriven på heltid. Ska börja jobba 50% den 15/8 och är smått livrädd. Vissa dar mår jag bra men andra är hemska. Men ska verkligen försöka att jobba lite. Går in i v.19 imorgon.
Hej, är själv i v 8 nu och känner igen mig i det du skriver. Har inte blivit sådär glad ännu över graviditeten. (Första barnet) är väldigt känslosam och börjar gråta stup i kvarten och tvekar på om vi tog rätt beslut. (Fast jag vet att detta är vad vi vill) ibland bara står jag i duschen och gråter av ingenting alls. Vill känna mig glad över det lilla livet. Känns så skönt att veta att jag inte är ensam. Styrkekram till dig!
Nu har jag varit hos bm, hon ryckte att jag ska ringa familjeläkaren tilö att börja med så jag får komma dit och ta prover på bla köldskörteln. Hennes tanke var att vi utesluter de fysiska problemen först och hittar de inget så kopplar hon in psykolog. Hon tyckte även att familjeläkaren skulle sjukskriva mig på deltid till att börja med😊 Känns så skönt att äntligen ha fått komma till nån som tar mig på allvar!
Tack för ditt svar! Tror du bm kan hjälpa mig eller måste jag söka hjälp nån annanstans oxå? Jag klarar verkligen inte av att ha det såhär ända tilö december och är livrädd att jag ska få svårt att knyta ann till barnet jag väntar om jag inte orkar känna nån glädje under graviditeten.. Och så måste kag få hjälp att orka med vardagen!
Mådde också dåligt under min andra graviditet. Jag gick liksom in i väggen och blev sjukskriven från jobbet. Vilket hjälpte mig mycket att slippa pressen att gå dit. Hoppas du och bm hittar en bra lösning för dig du ska inte behöva må dåligt.