Hjälp.

Du kommer inte kunna få honom att förstå eller ändra sig. Hans beteende är inte acceptabelt utan helt fruktansvärt och han borde ha en vilja att ta hand om både dig och ert barn. Du måste nu tänka på dig och barnet och ta dig ur denna relation då du är utsatt för psykisk och ekonomisk misshandel. Blir extremt upprörd av det du skriver och så ledsen för din skull. Sök hjälp via BVC och ta hand om dig! Kom även ihåg att han har exakt samma ansvar över det ekonomiska som du har.

Nja momabear riktigt så funkar det inte. Är faderskapet påskrivet är han underhållsskyldig oavsett om ni har gemensam vårdnad eller inte. Och jag antar att TS o pappan skrivit på faderskapet o ja då är han underhållsskyldig för barnet. Gemensam vårdnad handlar om att man tar gemensamma beslut som gäller barnet.

Vi var på familjerätten igår och skrev på papper om faderskap och delad vårdnad. Har ni gjort detta? Har han skrivit på pappret om delat vördnad så är han försörjningsskyldig. Det är ett rättsligt kontrakt. Bryter han mot detta så ta det vidare!! Stå på dig! Du och sonen förtjänar så mycket bättre!

Han är helt orimlig i sitt sätt att tänka. Ni är båda föräldrar och har delat ansvar. Du är hemma med barnet han jobbar när han kommer hem eller är ledig så bör han vilha spendra tid med sitt barn/sin familj och hjälpa till. Som någon tidigare sade så ska ni ju vara ett team som hjälper och stöttar varandra. Han går ju miste om så mycket. Du ska inte behöva betala för allt eller göra allt med barnet. Tänkt om något händer dig då måste han kunna ta hand om barnet och det för barnet skull att den har två föräldrar som hem är trygg och har anknytning till. Han avsäger sig allt ansvar tills barnet är äldre. Jag känner igen mig i att mitt ex inte tog något som helst vårdande ansvar om vårt barn och umgicks heller inte med henne eller oss som familj på ledig tid. Han sov eller spelade dataspel. Han sa att han inte kunde göra med att han inte orkade då han jobbade heltid men det jag vad om var om han på helgen kunde byta en blös, ta och lägga någon gång och kanske följa med på promenad någon gång. Det var jag som var föräldraledig, jag som hade brösten och kunde ge mat, enligt honom kommer pappan in senare i barnets liv. Men han sa aldrig att han inte skulle betala för barnet. Jag så trött av att inte få någon avlastning, men framförallt att inte känna något stöd eller att vi var i ett team. Han blev även väldigt arg och fick vredesutbrott över saker jag inte förstod. Hotade många gånger om att ta vårdnade ifrån mig, att han skulle anmäla mig till soc om jag inte fortsatte amma tex och lade enorm skuld på mig om något hände barnet. Så situaromen var enormt stressfull efter en tid och för mycket tuffa saker som hände så orkade jag inte mer och behövde hjälp från vänner och familj, om inte annat för känslomässigt stöd. Jag fick även kontakt med en kvinnojour där jag lärde mig mer om våld och fick tydligt se mönstret i relationen. Det bästa jag beslöst mig för var att separera, det var sån lättnad och kändes rätt från första stund. Och han var då tvungen att börja ta hand om barnet och umgås med henne om han ville ha henne en del av tiden, och han började ta ansvar. Nu är det inte säkert att din sambo skulle börja ta ansvar även fast ni separerade. Men jag kan säga dig att det är lättare att vara själv och ta hand om ett barn än att vara i en destruktiv relation ensam med ett barn. Du får göra lika mycket i båda situationerna men om du inte är i relationen så slipper du honom. Prata med vänner och familj även fast det kan kännas skamfullt. Ta kontakt med en kvinnojour eller kommunen, soc, och prata med dem. Du ska inte behöva ha det såhär. Jag separerade när mitt barn var ett år, jag upplever att hela hennes första år berövades från mig. Tänkt på dig och ditt barn ni är värda att vara älskade och någon som vill spendera tid med er och stötta och finnas där.

Du lever i en destruktivt relation. Din son kommer inte må bra av att ha en mamma som mår dåligt. Prata med BVC sköterskan, ta kontakt med SOC, du är säkert berättigad till stöd med nytt boende eftersom du lever på existensminimum. Förklara situationen och gör slut med honom. Han är direkt farlig i längden för både dig och barnet och kommer inte ändra sitt beteende. Det han håller på med är psykisk misshandel.

Jag antar att ni har haft skilld ekonomi även innan barnet och då har ni båda gått med på det här. Jag vet inte heller om ni har kommit överrens hur ni ska göra i fall av barnet men det din kille gör är extremt oansvarigt då han bär exakt lika mycket ansvar (i vård och finansiellt) som dig och borde om han är så noga med finanser, betala EXAKT 50% av alla kostnader. Så klart i så fall borde han ha rätt att bestämma tillsammans t.ex. om vagn för 15 000 är lämplig eller om ni kan köpa istället en billigare. Du borde även spara alla kvitton för varenda kostnad och kräva att han delar och om ej så får han ta sin tid och leta upp babygrejer och köpa själv då kan du betala halvan. Jag förstår inte hur kan man vara tillsammans i ett seriöst förhållande som har pågått i flera år, där man bor tillsammans, skaffar barn tillsammans, och inte ha delad ekonomi. I alla fall delad till en viss mån skulle man tro. Om man älskar någon då vill man väl att personen ska ha det lika bra som vi, kan ta del av det vi har? Jag kan säga att när jag blev ihop med min man så hade vi gemensamt ekonomi så fort relationen blev seriös och trots att jag inte tjänade en krona vid den tiden. Nu efter flera år är det jag som tjänar en hel del mer och vi har fortfarande samma delad ekonomi där vi sätter alla pengar på hög, betalar alla gemensamma kostnader och sen delar på resten till ett gemensamt sparande och egna pengar (lika mycket var) som man kan spendera på vad man vill. Jag ser det så att om ens egna kille inte vill dela så är det som att han antingen är extremt egoistisk (och behöver läras att inte vara så) eller så tycker han att han kanske senare går vidare i en ny relation så han sparar åt sig själv. Det att man tjänar flera gånger mer, allt kan vända sig i ett ögonblick, man ska inte fästa så mycket värde i det. Jag vet inte hur din sambo är, hur han har varit och hur ni bestämde med barn (t.ex. ville han ens ha barn). Jag tycker ni borde absolut gå på någon slags familjrådgivning om han bryr sig om dig och förhållandet för det här kommer inte hålla i längden om ni fortsätter på deta sätt. Att prata om att man ska finnas med senare i barnets liv, det kommer han vara, även om han skulle skilja sig, varsågod underhåll. Förlåt men det hela gjorde mig arg, man ska inte behöva kämpa med sin egna kille över pengar till barn. Han kan även hjälpa med 3 månaders bebis, det är inte svårt att byta blöja, klä om, bada etc, man behöver bara fråga första gång om att få det visat, det är ingen "rocket science".

Det här låter som ett enormt problem och helt fruktansvärt. Hur kan man ens resonera sådär undrar jag.. ett gemensamt barn, båda är lika mycket föräldrar osv. Om man dessutom är sambo och skaffar barn ihop så betalar man väl tillsammans eller? Snälla ta hjälp utifrån, prata med BVC eller annan likvärdig mottagning. Du behöver stöd i detta och stå på dig ❤️ ingen orkar ha det på det sättet! Det här är vansinnigt enligt mig, hur kan man göra så och man är redan hårt pressad som nybliven förälder. Fy vad ledsen jag blir när jag läser detta 😭 snälla ta stöd och hjälp! Dessutom är ju mannen också skyldig att försörja tänker jag eller???

Det låter inte som ett litet problem. Jag förstår inte hur du klarar av att leva med en sån partner. Jag hade aldrig godtagit hans ursäkter, särskilt inte om ert barn lider av kolik. Du behöver en partner som ser er som ett team, både när det gäller ansvar för familjen och ekonomin. Hans beteende är inte okej någonstans. Stå på dig och STÄLL KRAV! Vad är det med dessa män/pappor som inte tar ansvar? Prata med BVC och familjerätten, det låter som ni behöver prata med någon utomstående tillsammans. Du borde även be familj och vänner om hjälp så du blir avlastad. All kärlek till dig! Kämpa på men slå inte knut på dig själv, utan ta hjälp och ställ krav på din partner.