Hej! Jag är i vecka 22 och beräknar att få en liten pojke i oktober. Resan hit har inte varit lätt. Först var det inte helt självklart att jag och min sambo sen tre år tillbaka, skulle behålla barnet. Sen fick vi reda på att något troligtvis inte var bra med barnet genom KUB och UL (vilket visade sig inte stämma sen). Jag känner mig sjukt ensam och bortglömd och har mest skuffats runt blev olika barnmorskor och läkare. Barnet är egentligen oplanerat, men nu så efterlängtad när allt har lagt sig. Däremot är min sambo inte riktigt på samma nivå som jag ännu. Jag tycker inte alls han engagerar sig som jag hoppades på. Jag förstod att det skulle ta lång tid för honom, men nu känner jag att över halva tiden har gått och det är dags att inse fakta att vi blir tre i höst. När jag ser andra lägga ut bilder på att de går och handlar bebiskläder, eller att mamman får present för att hon är gravid osv blir jag jätteledsen och försöker hinta till min sambo. I råga på allt är gravidhormonerna HEMSKA just nu. Är/har någon annan varit i samma sits? Hur hanterade ni det och när blev er partner mer engagerad? Kom det automatiskt?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Just shopping är något som de flesta män skyr som pesten,. Min sambo har varit engagerad från första stund och är en toppenpappa till vår snart 2-åriga son men just klädinköpen överlåter han gärna åt mig
Tror de bara är att gilla läget att många karlar är på detta vis. Tror de är svårt och overkligt för dom. Visst dom ser magen växa och allt. Men ändå... Trist att de är så. Men de kommer tillbaka då barnet är född :)
jag är i vecka 14 idag och min man är så oengagerad så de finns inte... så vet precis vad du menar med det du skriver... man vill ju att dem skall vilja kolla barnkläder eller föreslå något fint plagg eller vagn eller vad som! visa på något sätt att jag finns här å detta gör vi ihop. Min man är inte den känslomässiga typen och detta är hans andra barn men mitt första så skillnaden på oss blir ju jätte stor pga detta oxå! men det ända som hjälper mig när jag tycker att han e egoistisk och inte bryr sig de är att tänka att OAVSETT vad som händer så kommer han göra ALLT för sina barn! mer än så kan jag inte begära! jag går å kikar på kläder å spanar på nätet ändå med vänner å familj... å gillar han inte de jag väljer så får han skylla sig själv när han inte engagerar sig ;) så släpp denna känslan !! du e grym å oavsett vad som händer kommer han älska sin unge ! vill du prata mer med mig så lägg till mig på instagram daniellaohlsson
Många har för stora förväntningar på hur pappan ska reagera och uppföra sig under graviditeten. Släpp dom och dra med karln på shopping för kläder och vagn! Ibland är det bäst att de bara jamsar med och ser glada ut. Min man är inte speciellt engererad utåt. Men jag vet att han kommer bli en fantastisk pappa när barnet fötts. Vi väntar vårt andra barn.
Sån var min sambo också under första graviditeten, trots att den var planerad :) jag fick dra med honom att kolla vagn och kläder 😛 han klappade aldrig magen eller pratade om att vi skulle få barn. Däremot när dottern kom så ändrades allt! Hon blev verkligen hans värld och hand engagerade sig helt! Denna graviditeten har han pratat och pussat lite på magen, men inte mycket mer än så :) män har som sagt lite svårare att knyta an då de inte känner saker som vi gör :)
Men du.. alltså gå du o köp fina bebiskläder. Min man är inte så intresserad av bebiskläderna jag köpt till vår bebis eller ens inför kläder till våra pojkar:/ han tittar gärna men är inte spc intresserad haha x) och gåvor. Det har inte jag heller fått ingen babyshower eller något alls sådant.. Så du är inte ensam om det.. jag hade jättegärna fått gåvor jag med o allt men blir inget med det..
Min sambo, nu mera man, var inte spec engagerad känslomässigt under graviditeten. Han hjälpte mig med det nödvändiga och så men var aldrig den som gick med och handla babykläder osv. Så fort barnet kom var han engagerad till 100 procent. Tror män har svårt att knyta ann till ett ofött barn. Är ju lättare när man hela tiden känner bebisen inom sig.