Snälla hjälp. För lite drygt en vecka sen skulle vi göra KUB-test och det visade sig då att vi väntade missfall. Första graviditeten och åh så önskat. Jag har varit hemma från jobbet (då jag jobbar med människors säkerhet) då jag inte haft huvudet med mig. Känns fortfarande som jag inte vet vad jag ska göra. Jag är rädd och ledsen och arg, allt på samma gång och det finns absolut ingenting jag kan göra. Jag försöker tänka framåt, försöker ta hand om min kropp (men jag har ingen motivation). Hur går man vidare efter missfall?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Återbesöket visade att ingenting av fosterhinnan hade stötts bort efter behandling med Cytotec. Det va så pass stort/mycket kvar att der blir skrapning på måndag. På ett sätt känns det skönt för då vet jag iaf att det försvinner och jag kan förhoppningsvis gå vidare lite lättare. Tack för alla svar och era tankar! Det hjälper mycket att veta att man inte är ensam, trots att jag vet det, så är det ändå ett ämne man inte pratar så mycket om.
Jag har fått fyra missfall och aldrig varit hemma. För mig hjälpte det att arbeta och prata ut med kollegor. Det för ont i själen och man kommer över den största smärtan men det kommer alltid att vara med dig. Det är inget man glömmer men det bästa i eländet är att det förmodligen var något knas med babyn. Mycket som ska falla på sin plats i utvecklingen
Idag om jag hade fått missfall så hade jag varit hemma längre och inte stressat på det så mycket så kanske jag mått bättre. Mitt tips till dig är därför att låt det ta den tid det tar att komma tillbaka. Bara för att missfallet och kroppen är "klar" så betyder det inte att man är det psykiskt. Man får vara ledsen. Och gråta. MASSOR! Och det får vara orättvist. För det är det. Att få missfall är inget jag önskar min värsta fiende ens.. ta hand om dig på bästa sätt. Vad det nu än må vara. Om det är att gråta, vara hälsosam, planera en härlig semester, ligga i sängen och moffa i dig massor av choklad. VAD DET ÄN ÄR SOM FÅR DIG ATT MÅ lite lite bättre just för stunden. Det kommer bli bättre. Sakta men säkert. Kanske tar dagar, veckor eller månader. Men låt det ta den tid det får ta❤️
Jag gick igenom ett MA i somras. Jag sjukskrev mig en vecka, samt fick träffa en kurator på gyn, och sedan jobbade jag en vecka innan det var dags för semester. Jag hade väl ’tur’ som hamnade mitt i det under semestertider, jag fick liksom sörja utan att vara sjukskriven länge. Men mitt tips är att låta det ta tid och ta hjälp av någon som är specialiserad inom mödravård!
Beklagar verkligen sorgen❤️ Alla känner och hanterar ett missfall olika. Själv så trodde jag att det bästa för mig var att gå tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Vilket var en vecka efter. Hade fått cytotec (tror jag) sådär så att kroppen tar hand om det själv.. men för mig var det hemskt att jobba igen så tidigt. Gråten satt i halsen hela tiden och jag blödde något kolossalt. Fick gå och byta binda efter binda under arbetstid. Dessutom var en nära kollega på min avdelnibg gravid. Några veckor före mig. Och jag kunde för allt i världen inte förstå hur allting kunde vara så orättvist. Undvek henne och höll mig undan i veckor för att jag inte klarade av att höra om hennes gnäll om hur jobbigt det var att vara gravid. Jag skämdes för att jag gjorde och kände så. Sedan tog jag faktiskt ut semester och när jag kom tillbaka visade det sig att jag var gravid igen. Och att det hade tagit sig månaden direkt efter missfallet..
Jag beklagar eran sorg 💗 Vi sörjer så olika & det tar olika lång tid för oss alla men jag kan berätta min erfarenhet så kanske något kan vara till hjälp. Jag fick reda på mitt ma på rul i v19. November 2017 . Jag var hemma ca 1 vecka pga av jag fick skrapas. Jag minns inte så mycket från den veckan, mycket tårar. Jag började jobba ( jobbar inom vården ) insåg rätt fort att jag mår bättre på jobbet än hemma. Hemma gick inte, jag såg bara barn rummet och allt man hade planerat och även om det var lika tufft på jobbet så fanns de ögonblick som fick mig och glömma. Så det är ett tips, jobba. även om de är tufft så testa. kurator? Jag vägrade. Kanske vore något för dig? & om du orkar försök bli gravid igen så fort som möjligt, det var ett tips från min läkare. i dag är jag i v9 & givetvis tänker jag fortfarande på det, men jag försöker tänka att de inte var våran tur och att den bebisen inte mådde bra & det var de bästa som kunde hänt den. & du kommer blir gravid igen 💗 ta den tid du behöver. & du är inte ensam.
Jag var hemma från jobbet två veckor efter mitt missfall , första veckan grät jag massor, var helt slut i kroppen. Andra veckan gick lite bättre så försökte gör saker jag tyckte var kul. Men var de så att jag inte hade list till något så jag låg mest och sov. Tyckte de var jätte jobbigt lång tid efter men när jag blev gravid i december de var nog då jag kunde släppa de helt, missfallet var i januari.