Hur länge och vad säger man?

Jag va 17 när jag blev tillsammans med min sambo och han 23. Vi flyttade ihop efter lite mer än ett år. Han pratade om barn tidigt eftersom han hade varit i ett förhållande där de försökte få barn innan han träffade mig. Eftersom de försökte ”länge” så sökte han hjälp när jag träffade honom och han blev delvist utredd och fick reda på att han antagligen inte skulle göra någon gravid genom samlag. Jag sa att jag inte ville ha barn, och om jag skulle ångra mig så skulle det ske senare efter jag hade ett bra jobb osv. Så vi hade tidigt koll på hur den andre ställde sig till barn. Sen dess har väl han jobbat på att övertala mig men vi har inte riktigt förväntat oss att få ett barn någonsin, just pga fertilitetsproblemen. Ska man ha hjälp från regionen måste båda va 25 så det hade tagit ganska många år innan det hade varit aktuellt. Trots allt detta så blev jag gravid, oplanerat, och har bf nu på torsdag 2/7. Så vi gick från att kanske försöka skaffa barn om fem år och räknade med krångliga processer och att det skulle va svårt till att jag blev gravid oplanerat. Va kanske egentligen inte optimalt att få barn nu, men kändes inte heller lämpligt att göra abort och sen kanske aldrig bli gravid igen. Jag skulle väl säga att det beror mycket på varför man är i förhållandet och kanske vilken ålder man är i också. Är det ett ”seriöst” förhållande och man är i den ålder där många skaffar barn så bör det ju inte vara något konstigt att ta upp. De flesta vill ju ha barn och man vill ju inte lägga ner mycket tid på någon som vill något annat. Det är kanske lite skumt att fråga på första tinder-dejten om man är 19, är väl inte det de flesta tänker på då. Jag va ju inte så gammal när min sambo pratade om barn första gången men jag fattade ju varför eftersom jag visste att han hade kontakt med vården om just det. Har man ett förhållande där man trivs med varandra så hade jag nog bara sagt till partnern att jag känner mig redo att börja försöka.

Vi träffades på nätet och bodde mer än 100 mkm ifrån varandra. Jag som velat ha barn länge frågade om det efter några veckors kontakt då jag ville veta tidigt om han kunde tänka sig fler barn, han har två sen innan. Han skrev då att han inte stängt några dörrar och därför valde jag att satsa, då det är en så viktig grej för mig. Vi har nu varit tillsammans i över 2 år men redan efter ett år så började jag prata om när vi skulle skaffa barn. Han ville då vänta och inte prata om det utan ville ta det som det kommer. När mitt recept på p piller behövde förnyas så frågade jag om jag kunde sluta med dom och då bestämde vi oss för det. Jag slutade med dom i december och i april plussade jag och jag är nu i vecka 14. Det är ju mer spännande och nervöst för mig än för min partner som redan har barn den innan, men han är ändå glad och tar det betydligt lugnare än mig.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 1 år nu ungefär och vi pratade om barn ganska direkt då jag alltid velat ha barn tidigt. Jag fyller 20 i oktober och sambon 25 i september. Vi började prata seriöst om det i december 2019 och vi kom fram till att jag skulle sluta med mina p-piller i februari och jag slutade med dom runt 20-25:te ungefär och fick tillbaka min mens i april och jag plussade den 2 Maj 2020. Så gick på ca 1,5-2 månader att bli gravid! Vi trodde inte att det skulle ske så fort, vi har beredda att det kunde ta tid men de gick snabbt de😂. Idag är jag gravid i v13 och längtar så mycket efter min lilla bebis! Tycker de är sån himla fin upplevelse att bära ett barn, känner mig oftast som en superwoman även fast man kanske inte mår 10/10🙈 När det gäller om att man har barnlängtan så säg det bara så som du känner och tycker! Hellre att man säger det än att du håller det inom dig! Hoppas det går vägen för dig! Håller tummarna för dig 🌸💕

Vi började prata om det efter två år tillsammans. Pga osäkra anställningar och att min man skulle på utlandstjänst (soldat) så väntade vi dock ett år till. Sen började vi försöka med inställningen att det kunde ta upp till ett år, blev gravida efter tre månader. Lycka till❣

Vi träffades på nätet så vi pratade om det direkt. Jag tog upp en seriös diskussion efter ca 10 månader tillsammans. Sa det rakt ut: ”nu vill jag att vi snart börjar försöka. Vill du också det?” Han svarade ”inte än”. Efter ytterligare lite prat hit och dit började vi försöka efter ytterligare två-tre månader. Vi var lite äldre, jag 36 och han 39. Tacksam, för det gick fort för mig att bli gravid. Vår bebis föddes för en månad sedan, nästan på dagen två år efter att träffats. Tror det enklaste och bästa är att bara säga som det är, att man känner sig redo och vill börja försöka nu eller inom X månader. Kolla av vad den andre vill. Den andra personen kan kanske precis som min partner behöva lite startsträcka när det faktiskt kommer till kritan. Min partner längtade efter barn men behövde ändå några månader för att komma fram till att ”nu kör vi”! För oss spelade också åldern in. Vi hade inte ”råd” att skjuta på försöken i flera år.

Jag tror det bästa är att fråga rakt ut. Minns inte hur det kom upp för oss första gången, men vi blev ihop när vi var 24 år och har pratat om det återkommande. Ungefär såhär: "Du, ska vi kanske prata om detta med barn nu igen? Vad tänker du?" "Nja, inte än va? Eller vad tänker du?" "Nej, just nu känner jag mig osäker på om jag alls kommer vilja det." "Ok. Jag kommer nog det. Men ska vi prata om det om ett par år igen då, när vi har fyllt 30 t ex?" Och sen har vi gjort det och fortsatt skjuta upp det till 33 och 35. Sen sa jag att jag aldrig känner mig säker på nånting och inte kan fatta så stora livsbeslut, och att han fick lägga in veto. Det gjorde han, vi slutade med kondomer och så tog det 15 månader innan det gick. Jag vet inte om sånt här behöver vara så känsligt, det beror nog på vad man har för samtalsstil i sin relation. Brukar ni kunna prata om saker? Är partnern en sån som tolkar och antar och lätt får panik? Jag tror på att fråga, gräva ordentligt i hur den andra tänker och känner och varför, inte bara deklamera sina egna känslor som den då måste ta ställning till. Det blir lätt pressande.

Vi träffades på match.com, så vi pratade rätt direkt om vad vi ville gällande barn, så att vi fick bekräftat att båda i framtiden ville ha det. Sen var vi tillsammans i ca 6 månader innan vi bestämde att vi ville börja försöka, då allt kändes så himla rätt och det kan ju ta lång tid innan man blir gravid, om man kan. Så jag slutade äta mina minipiller då, och det gick snabbare än vad jag trodde, så 3 månader senare var jag gravid. Nu behöver vi bestämma i vilken stad vi ska bo, för vi bor 60 mil ifrån varandra och pendlar emellan varje vecka 😅 tur det är nästan 6 månader kvar innan bebis beräknas komma..

Vi diskuterade barn direkt när vi blev tillsammans trots vår låga ålder (jag var 15) för jag inte ville slösa tid på någon som inte ville ha samma framtid som mig. Jag tog upp det och sa att jag alltid sagt att jag skulle ha mitt första barn innan 25 och han va med på noterna. men vi hade vissa krav innan vi började försöka. När vi väl började försöka (då var jag cirka 20-21)gick det åt helvete och tog 5år + hormonbehandling för att lyckas.

Vi började prata om barn innan vi ens blev tillsammans för att se att vi båda ville samma sak i framtiden. När vi varit tillsammans i ca 8 år började vi försöka och det tog 3 månader innan jag blev gravid.

Vi har varit tillsammans i 10 år (sen jag var 20 år). Han har nästan pratat mer om barn än mig och kände mig väl inte riktigt redo tills 2018. Jag slutade med ppiller och sedan tog det ca 5 månader. Nu har vi en fin busunge till tjej och jag är glad att vi hann resa och festa i några år innan ändå :) Klart vi ska resa med henne med, missförstå mig rätt.

Vi hade varit tillsammans i ca 5 år när vi började försöka. Tog 8 månader sen blev jag gravid. Vi pratade väl först efter vårt bröllop juli 2018, tidpunkten kändes rätt då. Jag började ta upp det och först blev han lite rädd och kände att han inte var redo men ju mer vi pratade om det desto bättre kändes det och sen började vi försöka :)

Fick reda på att jag var gravid någon vecka efter våran första dejt. Vi hade pratat innan varje dag och kväll i ca två månaders tid, samt varit bekanta i ca 3 år, men aldrig om barn utan om allt annat. Han ville ha barn och jag med så vi tyckte att vi kör på och så försökte vi ses oftare, dock bodde vi då 32 mil ifrån varandra. Vi flyttade ihop förra året efter midsommar. Nu väntar vi barn nummer två, dottern kommer knappt vara ett år när lillebror kommer.

Vi började prata rätt tidigt om barn men hade några mål vi ville uppnå innan. När vi varit ihop i ca 3 år och huset nästan var färdigt slutade jag med p-piller och tog ca ett halvår innan jag blev gravid, h*n blir två i sommar och bebis nr är beräknad i augusti. Enklaste är väl att ta upp frågan och diskutera hur ni känner och tänker, lycka till!

Vi träffades i januari -14, vi kan ha pratat om barn innan men en kväll i november -14 skickar vi lite sms eftersom han jobbade natt då. Minns inte hur de börjar men har fortfarande kvar bild av lite av smsen, jag skriver att jag inte har tid för att bli fet, han svarar trodde du ville blir det. Jag svarar inte fet ? Då skriver han vill du sluta äta p-piller så vi kan ge ett fint besked till våra föräldrar i julklapp. Slutade med p-piller några dagar senare och nu är jag gravid med nr 2 😊

När vi gifte oss, jag var nästan 34 och han var 37, så hade vi bestämt att vi ville ha barn så fort som möjligt.Det kan ju hända att det inte blir nåt på ett bra tag. Det tog ungefär 5 månader innan jag blev gravid. Kroppen behövde kanske lite anpassning till arbetet på en bondgård och jag hann gå ner några kilo så det var nog bara en vinst för mig. Tror faktiskt att vi började prata barn ganska fort när vi träffades på riktigt, innan var det några månader på nätet, och sen hade vi bara sällskap i ca 7 månader innan vi gifte oss.

Vi har alltid velat vara unga föräldrar, så för oss va det liksom ”klar tecken” på att när vi gift oss ska vi skaffa barn. Så vi jobbade ihop oss. I 3 år ungefär. När vi gifte oss och flyttade tsm och hade allt redo så va barn prio nr 1. Trodde de skulle ta sin tid. Men ungefär 10 dagar efter bröllopet så blev jag gravid. Det va ingen diskussion för oss mellan det. Men om vi nt hade velat samma sak så hade jag bara varit rakt på sak ifall jag hade känt mig redo och sakt rakt ut vad du känner och vill och starta en diskussion om just det.

Vi hade varit tillsammans 1.5 år och jag sa bara att jag ville ha barn. Han ville med så jag åt klart mina p-piller så började vi sen.