Jag har en 3 månaders bebis tillsammans med en 17 år äldre man. Kort beskrivning om oss. Jag är 28 år. Jag är sjukligt pedant, måste vara städat överallt, aldrig disk eller tvätt, allt ska stå på sin plats osv osv. Mannen jag är tillsammans med är rent tvärtom. Grisig av sig, ohygienisk, självupptagen och nonstjalant. En morsgris som fått allt serverat jämt. Vi har inte varit tillsammans mer än 1 år och 7 månader, blev gravid väldigt snabbt. Mannen dricker mycket, döljer de även för mig och ljuger mycket om de. Jag bad om förändring och viss förändring ang drickandet har skett. Mannen har aldrig hjälpt till hemma sen vi flyttade ihop. Jag sköter all städning, tvätt, disk, inhandling av både mat och till hushållet, matlagning osv! Innan jag blev gravid jobbade jag även heltid + lite till. Men skötte ändå allt hemma! Nu när bebis kommit är det ingen förändring. Han jobbar heltid, kommer hem och sätter sig framför datan och väntar på att maten ska bli klar. Jag kan be om hjälp men får ingen, han säger då att han är trött eller så ger han mig inget svar. Han har inte tagit något speciellt ansvar mot bebisen. På BB så bytte han blöja och matade var även uppe på nätterna. Vi låg där en vecka för jag blev sjuk och fick besvär efter kejsarsnitt så kunde inte röra mig på flera dagar. Då vi inte hade långt hem så bad jag mannen flera gånger att åka hem och städa/dammsuga innan bebis kom hem. (Vi har djur så blir hår) inte ens de gjorde han utan han åkte hem och satte sig vid datan dom timmarna han var borta. Jag fick dammsuga när jag kom hem fast jag hade svin ont. Jag fick åka och handla och bära själv trots att BB sagt att jag inte fick anstränga mig. Efter BB tiden så kom vi hem och jag har gjort ALLT sen dess. Han går inte upp på nätterna, dom få gånger de hänt har jag fått väcka honom en bra stund så jag blir klarvaken själv och ändå får gå upp, bytor ej blöja, hänt några få gånger. Enstaka gånger matar han när jag ber honom.. han vill inte ha honom ensam hemma utan mig. När han kommer hem från jobbet kan han hålla i bebis max 1 timme sammanlagt om dagen. Ibland inget alls. Han säger hela tiden hur mkt han älskar oss och han har aldrig varit lyckligare. När han var pappa ledig så var han knappt alls med oss. Enbart på kvällarna. Helger har han alltid saker att göra å kommer upp på kvällarna. Blir irriterad på mig om bebis skriker osv. Ja mkt mer finns att säga men behöver stöd och hjälp. Tankar om att flytta har kommit men tycker ju om honom så jag blir osäker. Att diskutera och prata med honom går inte. Försöker jag så antingen går han iväg eller så lyssnar han inte. Vad ska jag ta mig till. 😔
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 37 svar
Jag såg att det var bara tjejer som svarade i denna tråd. För det första så måste jag säga att åldern har ingen betydelse. Min far är lika gammal som min mor och han hjälper aldrig någonsin till hemma. Ingen tvätt, ingen dammsugning, städning osv. Jag lever tillsammans med en tjej där jag är åldersskillnaden är på 12 år. Snarare så är det jag som sköter markservicen hemma. Det är verkligen upp till individen och åldersskillnad betyder ingenting. Jag kan tänka mig att alla som läser din tråd ser väldigt tydligt att det är ett fall av medberoende. Jag har själv varit i den sitsen i ett tidigare förhållande och alla vänner och bekanta försökte tala mig till sans. Att den tjejen var inget bra för mig, men jag lyssnade inte. Att vara i ett förhållande utan barn är tufft nog. Vardagen tränger sig in och man måste jobba tillsammans. Jag är datanörd själv och älskar att sitta framför datorn och pyssla, men man måste prioritera och jag ser till att maten är klar när sambon kommer hem. Dels för att jag är hemma först, men också gillar mat. Efter det här inlägget skall jag börja städa, tvätta mm. Som kille måste man ju vara smart, blir betydligt mer mys om man inte låter tjejen jobba ihjäl sig hemma också. Jag vill att du ställer den frågan: Vill jag ta hand om en bebis eller två? Uppenbarligen kan han trots sina 45 år inte lärt sig att leva med någon annan. Att hans barn har sagt upp kontakten säger en hel del. Isolerat kanske det inte betyder så mycket, men sammantaget så skulle jag råda dig att hitta ett annat boende för att ge dig och din bebis en ärlig chans att få ett ordnat liv, utan hot. Jag älskade mitt ex, men det kom en dag där jag ställde frågan: Var är det jag älskar med henne? När jag inte kunde svara på den frågan, så förstod jag att älska någon betyder inte att man måste leva med de. Min vardag funkade inte och vänskapskretsen krympte. Kanske behöver han tid för att hitta sig själv. Så länge du finns i hans närhet så finns det inget behov för honom att växa upp.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Du måste lämna! Jag vet att det kan tyckas så enkelt för oss utomstående att säga...men tänk på din framtid o ditt lilla barns...vill du att barnet ska växa upp o tycka att sånt beteende är normalt, neeej. Lycka till
Lider så oerhört med dig ❤️ Jag tycker oxå att du ska kontakta kvinnojouren. Dom kommer hjälpa dig. Jag håller med att du borde strunta i att laga mat osv till honom, men min tanke blev direkt, kommer han gå över gränsen och slå dig om du struntar i allt. Blir han så arg på dig isf?? Hur svårt de än är så måste du tänka på ditt barn. Barn känner alltid av om du som förälder är orolig och inte är dig själv. Detta är varken hälsosamt för dig eller ditt barn. Och han verkar inte heller direkt bry sig så mkt om du skulle flytta. Så lyssna nu på oss alla här, försök lämna fortast möjligast. Lycka till ❤️❤️❤️
Han har ju tydligt sagt att han inte tänker förändras så alternativen är antingen att leva med den röv han är nu, eller att leva utan honom och skapa ett bra liv för dig själv och ditt barn.
Jo jag förstår det. Du kan ju alltid lägga all hans smutstvätt i en sopsäck och slänga in den i hans garderob, så slipper du se skiten iaf. Hur som helst så tycker jag att du ska söka hjälp för att kunna lämna och för att finns trygghet och styrka i dig själv ❤️
Ja han erkände igår att han har det lyxigt och bekvämt hemma och så vill han fortsätta ha de. Jag mår ju dåligt när de är stökigt. Har en sjukdom och städning håller mig på banan att de är rent och snyggt. Alltid varit sån sen liten. Så de blir svårt att låta bli alltså 😔
Kontakta en kvinnojour, de kan nog hjälpa dig att hitta styrkan att lämna honom. Och om det är så att han skrattar åt att du är hans hembiträde (vilket jag håller med om att du är) så sluta vara det. Tvätta inte hans kläder, laga inte mat åt honom, diska inte hans disk, osv osv. Jag hoppas verkligen att du vågar lämna honom till slut, det låter som att det bara är en tidsfråga innan han slår dig.
Kan du ge mig tips och råd HUR jag ska kunna föra en vanlig dialog med honom. Jag vet inte hur eller vad jag ska säga så han lyssnar! Igår sa jag att om det ska fortsätta så här så kommer jag flytta. Och då gav han mig svaret att - flytta då jag tvingar dig inte att vara kvar här... 😔 nej jag accepterar ju verkligen inte att han förnedrar mig men han säger att sån är han. Han är grov i munnen osv säger han. Men han ångrar sig när han lugnar sig.
Jag mår bra med honom ibland. Men kärleken har dött ut så han är mer som min trygghet. Sex har vi inte haft sen 9 månader eller mer! Ingen närhet alls. Vi är som vänner endast. Och de har jag sagt många gånger men han skrattar bara bort de. De går ej föra en diskution med honom å de tröttnar jag på! Kommer ha väldigt svårt att gå ifrån honom. Levde tidigare i ett förhållande med grov misshandel i 4 år. Tack vare att jag träffade min nuvarande kom jag ifrån på riktigt. Jag är så vilsen! 😔
Jag har ingen som vi kan bo hos så länge utan får stå ut här isf. Tröttnat på att bli kallad kränkande ord när han blir förbannad som tex f**ta. Jag tycker om honom när han är normal men jag tycker inte om att han använder mig som slav och trivs med de. Han skrattar bara när jag säger att jag känner mig som hans hembiträde.
Mär du inte bra i relationen som den är nu och han vägrar ändra sig. Gör dig själv en tjänst och lämna. Det är jätte svårt, jag vet. Men du hade förmodligen mått så otroligt mycket bättre utav det ❤️
Kära du, du MÅSTE lämna! Jag vet att det är så himla lätt för oss utomstående att säga men för att du ska få en chans att må bra så kan du inte leva med honom! Om det känns jobbigt att lämna så tänk att du gör det för ditt barns skull. Har du någon du kan prata med? Någon ni kan bo hos tills du hittar en lägenhet?
Om du hade en vän i samma situation som dig, vad hade du gett den vännen för råd? Har du pratat med din familj och dina vänneer om hur du har det där hemma? Glöm aldrig någonsin att du år värdefull och du duger precis som du är
Sen skulle han försöka mata bebis och han bara skrek och vägrade ta nappen. Då gapar han på mig och säger att de är mitt fel för nu känner inte bebisen honom. Han får aldrig hålla i honom osv osv.. jag tog bebis och han åt utan problem. Försökte säga att han ibland är svår att mata när han är trött och då vill han inte alltid hos mig heller men man får försöka tills han tar nappen. Men han blev bara sur och otrevlig och gjorde sig rolig på de jag sa med fjantig röst. Å jag vet allt o kan allt menade han på men ja. De gick inte diskutera för det blev ett jädra tjafs.
Nu ikväll har jag försökt prata allvar med pappan om att hjälpa till hemma lite mera! Som någon skrev att hjälpa till med mat och disk o även handling tillsammans. Han blev sur och otrevlig. Ville inte diskutera och kollade på tvn istället. Jag stängde av tvn och fortsatte, då började han säga att jag var sjuk i huvudet och massa. Sen säger han att han tänker inte ändra sig och han tänker inte åka och handla osv osv. Då får jag flytta om det inte passar. De va hans svar! :'(
Du är inte hemsk. Du kommer göra det som är bäst för dig och din son. Han har haft chanser att bete sig som en ansvarsfull vuxen men verkar inte ha viljan. Din son förtjänar en uppväxt där hans mamma blir behandlad med respekt. Min pappa började smygdricka när jag i vuxen ålder fortfarande bodde hemma och efter 2 år när det uppdagades började han bara dricka mer och mer och från att vara en jättefin pappa blev det lögner efter lögner och svek efter svek. Det kan gå fort och den person du trodde du kände är inte där längre. Och angående om att han ska träffa sin son så kan man göra det i kontrollerade former, att du och en annan vuxen är där med dem. Förstår att det är läskigt så ta hjälp och få stöd av någon. Förbered så mycket du kan innan och ta med någon när du berättar för honom. Med tanke på hans förflutna så vet du inte hur han kommer reagera.
Jo om man frågar honom så är han i princip oskyldig och inte gjort något utan de är mera kvinnorna som gjort en massa! Jag är så osäker. Hur ska jag gå till väga med allt. Hur ska jag kunna berätta för honom att vi ska flytta ifrån honom. I princip hela vårat hem är mina saker. Jag kommer känna mig HEMSK.. hur blir det med våra son.. jag skulle aldrig våga lämna honom ensam med honom på tex helger... jag vet ju inte om han dricker då liksom... han sköter ju de nu pga slippa mitt tjat. . Men om jag inte är där så vet ju inte jag... ska jag ta i från han hans son... hur mkt frågor som helst och jag är helt snurrig med bara tanken... 😔😔
Men herregud, vad är det för människa du har hittat! Dra med en gång och hitta en bättre kille! Du ska inte utsätta dig själv eller någon annan för en sådan man. Jag skulle faktiskt föreslå att ringa kvinnojouren. Det kanske kan hjälpa dig att prata med någon.
Lämna. Vill du att ditt barn ska växa upp såhär?
Som nån annan skrev, försök läsa din TS och tänk att det är en vän som skrivit den istället. Ser du verkligen en jättesnäll man då?
Det är väldigt, väldigt, vanligt att misogyna män talar illa om sina ex och säger saker som får misshandeln att framstå som kvinnornas eget fel. Det är en stark varningssignal och du bör definitivt lyssna på den! Dessutom, det du har beskrivit är inte en man som är jättesnäll hemma. Herregud, han behandlar dig som skit! Bara för att han inte slår dig (än) så innebär det inte att han är snäll mot dig. Du förtjänar bättre!
Eftersom han suttit inne så har han ju ett våldsamt sätt mot kvinnor! Men han har förklarat för mig att dom kvinnorna tagit fram hans dåliga sidor näe han varit full. Det bekräftar även hans vänner. Så jag har ju trott på honom när han säger till mig att han absolut inte är våldsam utan de är dom här kvinnorna som är dumma i huvudet och slagit honom och triggat igång honom när han varit full och då har det slagit över på honom! Jag är inte rädd för honom. Men däremot skulle jag aldrig diskutera med honom när han har druckit! Men jag vet ju själv hur detta låter såklart! 🤔 men han är ju jätte snäll hemma och gullig när han pratar med sonen osv. Har så svårt att tro att han skulle kunna vara elak emot oss! Vi har ju varit tillsammans rätt länge nu och de har aldrig varit något. Tänker jag galet nu tycker ni? Jag ser ju inte de som folk ser utåt. 😔 just därför behöver jag ju råd och hjälp i detta för jag är så osäker på vad som är bäst att göra.
Jag vet att de hör kommer göra ont att höra men du kan inte ändra honom, de enda du kan göra är att ändra dig själv. Då kommer vi till frågan, vill du ändra dig själv så pass mycket att du inte ens är dig själv längre? Att du ska må riktigt dåligt för att en man är lat? Försök att få distans till situationen och tänk på vad du skulle ge för råd och tips om de var en vän till dig i samma situation. Hur kommer ditt liv se ut om 5år med samma man och hur det ut om du väljer att leva utan?
Jag tycker definitivt att du ska dra INNAN han blir våldsam, och INNAN han hjärntvättar dig till att stanna! Det där låter som en person som inte ska vara nära små barn (eller kvinnor, för den delen)!