Hej. för att göra en lång historia kort. Vi fick en son för snart 11 månader sedan. Sambons familj har lagt sig i allt som har med vårt barn att göra. Tar sig friheter å matar vårt barn med allt dem själva tycker. Vem som ville komma när han precis var född. Dem ville att han skulle gå i kyrkan , ja går ej i kyrkan. Min sambo gör endast de på högtider , antagligen för att hans mamma vill. Hon är jätte troende. Dem kan ringa min sambo och säga kom pch ta med dig pojken typ. Från dag 1 har ja upplevt att hans mamma försökte leka "mamma" när ja va med alla gav vår son till henne när han va ledsen mm. Fick knappt va med min son då ja va med. Sa till min sambo och han e antagligen livrädd för sin morsa. Men han sa till dem. Ingen skillnad . sen har ja inte lagt nått intresse att träffa dem alls. Men sambon åker varje söndag hänger där en hel dag med sin familj och vår son. Till saken. jag vill att min sambo ska fan våga stå på sig för min skull. Men han tycker inte dem gör fel inget e konstigt dem gör. Vi har fått världens sämta relation pga hans familj. Dem kan inte acceptera att vi är vår egna lilla familj. hans mamma hade sagt att jag särar/ förstör deras familj. Hur fan ska ja få sambon att förstå mig ? Att han ska växa upp. Ja har pratat med han så sjukt många gånger men nä inget händer och vi kommer aldrig fram till något. Jag älskar honom men kan man inte få vara vuxen utan hänga på mammas pattar tills man e 50 så tröttnar jag. har även sagt att ja kanske lämnar honom för detta. Men inga reaktioner. kan även tilllägga att dem är inte svenskar och har annan kultur( ej muslimer). Det tar så fruktansvärt mycket energi. Hoppas nån orkar läsa denna krångliga text .
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Har du försökt hota med att om hon inte lyssnar på och respekterar dig så får hon inte träffa sitt barnbarn mer? Din sambo kan ju åka dit utan barnet. Som bikersmom sa så är det svårt med kulturkrockar, men man ska respektera alla i sin närhet! Det är ju dessutom ditt barn, inte hennes! Hudar vad jag är tacksam över min svärmor när jag läser sånt här.
Jag har pratat med hans mamma och hon sa att vi är såna . och ja sa att vi gör inte så mm. så ja tror inte hon är intresserad av va jag tkr eller känner. Sen förstår hon inte heller att ja menar att dem skall ändra saker hon säger bara ok . angående maten är det ingen ide . Hon tog sig friheten när sambon åkte dit med vår son och matat han med nån vete sak utan och kolla med mig . ja säger till sambon han ska ha gröt , han får med sig men ja tror hans mamma kör över han totalt för gröt har han aldrig blivit serverad där . Och min sambo vågar aldrig säga ifrån . svår sits . Kan säga så här bara för sambon "bara " är där en hel dag i veckan så tyckte hans mamma att ja särar på deras familj .
Ni har ju er egen familj nu - du, sambon och barnet. Det ör den som är viktigast! Det borde han förstå. Det är ni som borde komma i första hand, alltid! Mamman får snällt vänta på sidan på hennes tur.
Hade gärna umgåts mer med dem om situationen var annorlunda. Vi hade jätte trevligt / roligt innan sonen kom . Ja låter nog som dem mest negativa personen men de har tagit så fruktansvärt hårt på mig. Hon har fått mig att känna mig osäker som mamma .
sabinaemelie. Är din man också från en annan kultur ? Ne ja hade också velat ha en som kan säga ifrån . Ja har sagt till sambon att han måste klippa navelsträngen med mamma. Han har missuppfattat de hela och tror att ja vill att han ska skita i sin familj. Absolut inte de jag vill men iallfall be sin mamma tagga ner. Jag lovar dig skulle nån se henne man kan ALDRIG tro att hon sett en bebis/barn tidigare.
sen finns de ingenting som går att mötas halv vägs. hon har haft sina barn och hon kan gladerligen se på när vi andra vill ta hand om våra. låter jätte negativ . men hela situationen har gjort mig hatisk . Jag kan inte ens le när ja ser hans mamma med min son de mer äcklar mig tyvärr
iceprincezzz jag känner varför ska ja ge mig för att gon skall få göra som hon vill, ja har inte blivit behandlad med respekt alla från hans mamma / familj sen vår son kom . var dem här när ja amma då stod dem å vänta tills ja va klar så dem kunde ta honom . Hade jätte svårt för att få igång amningen pga stress. Dem ringde min sambo när vår son va ca e 3 månader frågade om dem kunde hämta han för dem ville att han skulle sova hos dem. För mig e beteendet sjukt. skulle min familj gjort så mot mig så hade ja rent ut sagt flippat. Jag tycker också inte bara mot hans morsa som igentligen inte ska ha med nått att göra , men min sambo att han har inte visat de minsta tecken innan på att hon bestämmer mm. Visst enklaste för alla hade vart om ja gav med mig men varför ska ja må dåligt för att nån annan ska få som den vill :/ tråkigt . Tro mig ja har frågat massor gånger va dem snackar om.
Jag tycker absolut inte du bara ska gilla läget och vika dig helt och hållet (främst för att detta helt klart verkar göra dig olycklig). Religion eller inte - detta är ditt och din mans barn. Jag hade aldrig accepterat att farmorn till mitt kommande barn skulle ta över på det sättet, och om det skulle ske så har jag tack och lov en pappa till barnet som inte heller viker sig. Fortsätt försök prata med din man om hur detta får dig må/känna dig. Lycka till.
Jag har bott i många andra kulturer och vet bara att i väldigt många av dem är mor/farföräldrar de som 'bestämmer' i familjerna och det är de man ser upp till. Jag vet att man tex. Aldrig säger emot någon som är äldre än en själv i tex.Kina. Det är nog tyvärr bara för dig att bita ihop och försöka göra det bästa av situationen. Jag tror bara att du separerar dig ännu mer från familjen om du inte följer med på träffarna. Är du med så låt farmorn ta hand om barnet etc. Jag lovar att när det väl gäller (när barnet blir jätte ledsen, slår sig eller annat) så kommer han komma springandes till dig! Min son verkligen avgudar sina farföräldrar och jag är inte 'mycket värd' när de är runt men jag vet att det är mig han väljer när han blir trött eller ledsen etc. Ang. Att familjen pratar sitt språk när du är med, det är jättetaskigt. Men istället för att bli arg, fråga lite då och då på svenska 'vad sa ni nu' osv. Så förhoppningsvis fattar de piken efter ett tag...Värt ett försök iallafall. En annan sak är att tänk att det bara gäller en dag i veckan, ni har ju 6 andra dagar tillsammans du och din man kan umgås på. Låt inte denna enstaka dag per vecka förstöra hela relationen.
dem kommer från libanon och ja katoliker. Tråkigt man vill ju ha en man inte en mammas pojke . Iallafall inte jag . Får hoppas ändring sker annars tyvärr får ja nog lämna för att själv kunna må bra .
mamsanmaria . det skulle stå vi har inte haft en trevlig stund med varann sen vår son kom pga hans familj
LindaAE . Asså alla i hans familj kan svenska sen att hans föräldrar inte är lika duktiga . Men respektlöst är de verkligen. Dem pratade alltid svenska för det mesta när ja va med innan våran son föddes. Jag åker inte alls med längre ja tycker att ja själv blivit så respektlöst behandlad. Så ja ser ingen anledning att åka med och inte förstå nått och sen inte tycka om dem heller. Grejen är asså ja kan ju säga till sambon men han tycker alltid hans familj har rätt . de är typ synd om dem. När de e jag som mår dåligt , jag som känner mig utanför. Han förstår verkligen ingenting sånt som ja säger. Han tar de som att ja snackar skit om hans familj , går inte ens att disskutera nått om hans familj längre han blir irriterad direkt tyvärr. Han får gärna ha god relation till sin familj men man kan ju inte "välja" dem före mig. Jag kommer ihåg i början när vår son kom . så frågade jag honom varför de va så viktigt att dem skulle träffa vår son varje dag. Han sa att de är deras första barn barn. man ba men hallå de e vårt första barn för fan. ingen kan ana va jobbigt de är att inte ha sambon på min "sida" . Tråkigt att lämna varandra för att han inte kan klippa navelsträngen och ba förstå.
mamsanmaria. det är möjligt ingen ja fått till mig innan vi skaffade barn tyvärr. Hade jag vetat att de skulle bli så här jobbigt hade vi fått vänta. Tro mig vi har nästan inte ha en trevlig stund med varann ja och sambon pga av hans familj. det gnager verkligen inom mig. Jag har ju försökt att få fram va det är som gör att han lyssnar å gör som hon säger. Han har sagt fler talet ggr att han måste typ visa sin tacksamhet för att dem uppfostrat han mm. Sjukt enligt mig. vi skall ju inte få en kass relation för att han inte vågar släppa mamma lite.
Pratar de svenska annars? Jag vet hur det känns, min mans familj pratar oftast sitt språk när de träffas, och det är för att alla dem inte pratar svenska. Vilket jag kan tycka är ganska oförskämt mot mig, vilket jag också sagt till han. Så jag brukar inte alltid vara med när han ska dit för jag känner mig så utanför. Har även fått nån pik från hans mamma. Och det känns ju men jag försöker att inte ta åt mig. De är mina barn och jag bestämmer själv hur jag uppfostrar dem. Stå på dig. Och försök att få din man att inse hur du känner dig och hur taskiga de är som inte pratar svenska när du är med.
Nu är jag kanske ute på hal is, men är det inte vanligt i många kulturer att man liksom "delar" barnen över generationsgränserna och att farmor/mormor har stort inflytande? Hade du skrivit att de var svenska hade jag bara tänkt Fy fan vilken jobbig svärmor, men nu när du skrev att de kommer från en annan kultur så kände jag bara Aha. Fortsätt prata med din man om detta och visa att du menar allvar. Och att de pratar sitt språk när du är medr extremt dåligt vett, det borde du säga rakt ut! Lycka till!
pufferling tack för svaret. asså ja har visat sambon att ja både blir ledsen arg besviken allt. men han säger till mig hur tror du det känns för mig ? Absolut inte kul å så mellan mig å hans familj , dem säger säkert massa skit å så säger jag saker till honom. Asså ja har pratat med hans mamma men samtalet gav ingenting och när ja berättade hur ja upplever å känt de si å så. så säger hon att de inte vart så. men ingen annan kan ju veta hur jag upplevt de hela. har även sagt till sambon hur skulle de se ut om min familj ringde och säger att så här å så här ska ni göra . Inte fan har dem med hur ja ska ta hand om min son mm . Det är väl mycket det jag känner med vi har ju gemensam vårdnad idag . För mig känns de bara konstigt att man väljer mamma före sambon :) dem har ju änna ingen framtid tillsammans. hehe. Kan även säga min största önskan varit att då täta och många barn dock har hela denna skiten fått mig att tveka och därför gjorde ja tyvärr en abort för ca 3 veckor sedan :( .
Istället för att bli arg, försök visa att det gör dig ledsen och prata om hur det känns. Annars vet jag faktiskt inte. Hur ofta träffar ni dem? Om alternativet är delad vårdnad om ni går varsin väg får du kanske inte träffa din son mer än varannan vecka, om det är en gång i veckan kanske det går att överleva. Annars får du ta ett allvarligt snack med mamman och säga om du fortsätter bete dig såhär får du inte träffa min son alls. Jag kanske dock hade försökt förstå varför hon gör så, och framför allt varför din partner tar hans mammas sida när han vet hur mycket det sårar dig. Prata prata prata! :)
kan även tillägga att dem aldrig pratar svenska när ja e med. Inte med vår son heller.