Hej, Ni som blivit beviljade kejsarsnitt, i vilken vecka fick ni det beviljat? Är i vecka 33 och lider av svår förlossningsrädsla. Har träffat 2 olika barnmorskor, en Aurora bm och en läkare nu. Trodde /hoppades på att läkaren skulle ge mig besked men hen sa bara att jag ska fortsätta med aurora - besöken och "sen får vi se". Upplevde läkaren som jätte elak, nedlåtande och otroligt dömande och känner att jag nästan håller på att ge upp. Hur många ggr ska man orka förklara för främlingar om ens rädsla och berätta ALLT om och om igen innan jag får besked? Jag tar hellre ett nej så jag iallafall kan göra ngt drastiskt än att bara vänta hela tiden. Dessutom är det lång tid mellan varje besök (en månad mellan Aurora och läkarbesöket). Har ju bara 7 veckor kvar.. :/
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Hej. Jag såg så otroligt mycket från emot att föda vaginalt, men blev akut snitt. Läkningen tog 4 månader, ärret gick upp bland annat. Kunde inte gå i trappor, mata bebisen eller något på flera månader. Var så avundsjuk på alla mammor på bb som gick obehindrat direkt efter. Tog ca 2 år innan jag kunde träna någorlunda, 3 år innan det värken släppte helt. Kanske är ett extremfall... men jag tycker inte att det värt det om man inte behöver snitt av medicinska skäl.
Ursäkta för långt svar. Jag förstår din förlossningsrädsla. Men har du testat gå någon kurs ”föda utan rädsla” ? kan vara bra. Jag födde vaginalt och blev även igångsatt, ja absolut det gjorde SKIT ONT, men så fort bebisen är ute så kände man verkligen ingenting. Idag minns jag inte ens hur ont det gjorde. Barnmorskorna är hela fantastiska, de gjorde att jag kände mig väldigt trygg och lugnade ner mig. Jag var sjukt rädd att brista i högre graderna och liksom tvinga ut barnet fastän kroppen inte var redo o det skulle leda till skador, barnet kanske skulle skadas. Ja, jag va livrädd. Vill tillägga, jag sprack knappt, bebis mår suuuuper bra och känslan är fantastisk! Om man ska jämföra läkningen och livet efter (under läkningsperioden) en förlossning så skulle jag helt klart välja vaginalt. Alla dagar.. om det inte var akut förstås. Jag och en vän har fött med 1 år mellanrum, jag läkte på 2 veckor. Alltså från att det sved lite till att inte känna någonting alls. Hon, har ont än idag. Hon födde december 2019. Jag ville först ta kejsarsnitt då jag var rädd för vaginal förlossning men hon berättade för mig hur kämpigt hon har haft det. Hon har inte kunnat bära , varken barn eller andra saker. Hon har fått legat ner o mata pojken. Hon fick tyvärr komplikationer under kejsarsnittet och efter som satt sina spår i att hon faktiskt är sjukskriven idag. Hon sa att skaffar hon en till så vägrar hon kejsarsnitt då tyvärr läkningen inte gick som det skulle, hon fick infektioner o ärret ville inte läka ordentligt. Vill inte skrämma dig på något sätt, men ett kejsarsnitt är inte bara ett kejsarsnitt. Det är mycket runtomkring det, läkning, eftervård osv. Tycker du ska kolla upp kursen och sen även om du inte redan har gjort det läsa på ordentligt om kejsarsnitt och vaginal förlossning. Alla födslar är unika, samma där med kejsarsnitt.
Jag blev beviljad planerat snitt pga att min son låg i säte när jag var i v.37 tror jag, men fick min bokade tid från sjukhuset ungefär en vecka innan snittet :)
Helt galet! Man borde få välja själv. Sen att dom har råd och stöttning är en sak. Men i slutändan bestämmer man själv.
Hej, Hur fick du de att bevilja dig KS med andra barnet?Hur förklarar man till de sin rädsla att de tar dig på riktigt ?Jag är i v 33+3 nu och har fått tid hos läkaren 10/5 men har mer eller mindre gett upp hoppet efter 2 samtal med Aurara,det blev tvär nej från Aurorabarnmorskan båda gångerna och jag vill verkligen inte föda vaginalt igen :(
Jag fick besked på planerat snitt i vecka 34 har jag för mig. Bara med andra barnet jag behövt gå igenom de samtalen.
Fast det där stämmer inte överallt. Jag har gjort tre snitt ett akut och två planerade. Endast vid det akuta fick jag ligga på uppvak vid de andra två har jag fått vara på samma ställa som bebisen hela tiden. Låg två nätter på BB med alla tre det gör många som föder vaginalt också.
Jag har precis samma rädsla så vet hur det är. Blev lovad kejsarsnitt med första barnet, dock så skrev de inte med det löfte i min journal så blev inte så ändå.. Andra gången fick jag skriftligt löfte (ca 1.5 månad innan bf) om att få bli nedsövd med kejsarsnitt ( har dessutom enorm nålrädsla) och hade möte med narkosläkare. Slutade med att jag båda gångerna valde igångsättning (antingen det eller så hade jag hoppat framför ett tåg istället, min förlossningsrädsla var så enorm). Med igångsättning så har de mer kontroll på barnets storlek och bättre övervakning på förlossningen. Lyssna inte på vad bm säger utan läs på så mycket som möjligt själv innan. Se till att bm håller emot när du krystar och krysta enbart när kroppen säger till. Jag hade epidural med båda, dock fick jag det försent andra gången så den tog inte alls. Med andra barnet tog slutskedet över en timme då det tog ca 10-15 min mellan varje krystning. MEN jag har fött två stora barn utan ett enda stygn eller komplikation. Aurora är helt värdelöst enligt min åsikt, gjorde bara min rädsla värre och de bad mig rakt ut att välja ett annat sjukhus så att det inte blir deras problem. Läs på om metoder för att minska skador, byt läkare om du inte är bekväm och överväg igångsättning, då får man ofta ett ultraljud innan så du vet storleken på barnet. Jag fick även möjlighet att när som helst under förlossningen välja kejsarsnitt (om det inte var för långt gånger förstås). Visst är jag fortfarande livrädd för förlossningar men det går att minska riskerna genom att själv vara påläst.
Jag är inte så farligt rädd för smärtan, utan jag är livrädd för komplikationer vilket är stor risk att få om man är livrädd. Om mitt barn skadats så enormt pga mig, att hen dör eller om ngt annat drastiskt händer vet jag inte vad jag gör!
Hej Ok jag har varit med om en vanlig förlossning och ett kejsarsnitt mitt blev i v.32 akut. Men nu i efter hand...om jag får välja så föder jag hellre vanligt än kejsarsnitt. Visst det känns inte så skönt, det gör lite ont Men det går över så fort bebisen är ute. Gör du snitt, hamnar du på uppvaket, babyn på bb. Du får ligga kvar längre....Du får inte bära lyfta...har ont i ditt snitt, som ska läkas och Å jag gadd typ ont besvär 2-3 veckor efter. Medans när jag födde vanligt, gick lång promenad hem från bb dagen efter.....stor stor skillnad. Nu gravid med tredje... önskar o hoppas på vanlig förlossning. Får jag snitt blir håg jätte besviken. Va inte rädd!!! Smärtan är hanterbar!!! Du får smärtlindring !! Och du får en fin baby!!!! Lycka till