Jag känner mig så jävla ensam. Allt har blivit precis så som jag inte ville det skulle bli. Jag har i princip inga vänner, ingen som hör av sig någon gång, ingen som man kan ta en fika med o prata med när man behöver. Det enda jag hade velat är att ha en vän som faktiskt kändes som den ville umgås med en och inte bara som man tvingade till att ses en gång i halvåret. Jag har en sambo och en liten son, han är mitt allt. Hos oss är det jag som har föräldraledigt och är hemma, detta får mig att känna mig instängd, och som i ett fängelse. Jag är nästan avundsjuk på min man som får gå till jobbet. Min sambo har en heltidstjänst(dagtid) och jobbar extra(nätter) på helgerna vilket gör att jag får ta alla nattningar, alla nätter, alla mornar och alla dagar. Han har sin fritid och hobby och det vill jag att han ska ha. Men.. det är ju då jag känner mig så otroligt glömd, som att jag får ta allting med hem och barn. Jag har försökt berätta för honom hur jag känner mig, men ändå blir det ingen skillnad, det känns i perioder som jag endast lever för att passa upp på honom. Det känns verkligen som det är fel på mig... Jag har knappt några vänner och mina gamla vänner kan inte ens klämma fram ett hej när man möter de på stan, ännu mindre gratta till tillskottet. Det hade väl inte varit något större problem om det inte vore för att dom glatt går fram till min sambo som de aldrig träffat tidigare och grattar honom när han jobbar. Det gör att den känslan växer sig ännu starkare och att jag känner mig så fruktansvärt värdelös. Ber om ursäkt för det otroligt långa och röriga inlägget, men behövde skriva av mig. Orkar inte gråta i hemlighet längre.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 52 svar
Hej blöjklubben japp söker fortfarande vänner lägg gärna till mig på fb Ange Palm.Ni som bir när Varberg eller kungsäter eller ni som med söker vänner får gärna Adda mig😀
Jag tar allt med vår tös och fixar även hemma. Sambo hjälper lite :) men jag gick med i föräldrar gruppen från bvc. Nu har jag några helt underbara mammor som jag träffar och som stöttar. Gå med du också och skapa nya vänner. Gå på öppen förskola, där träffade jag också mammor. Jag hade har heller inte många vänner, svårt i vuxen ålder att skapa kontakter. Men med tösen fick jag faktiskt nya och det är jätte kul. Gå även på promenader nu när våren kommer komma, ta med tjejerna från din mamma grupp. Vi gör även så att vi träffas hos varandra minst en gång eller två i månaden. Men ja du borde givetvis prata med någon och främst med din man.
Jag känner precis samma sak, jag har inte heller några vänner kvar. Jag har min son på 3,5mån, min sambo och min mamma.. jag saknar tiden som var förut, då jag inte var själv.. min sambo har åkt iväg ett tag på behandling och jag är seriöst avundsjuk på att han får vara bland folk och socialisera sig. Jag saknar andra människor! J
Ser att inlägget är gammalt, men söker du fortfarande vänner i Varberg? Jag är nybliven mamma o har bara vänner från jobbet, ingen som har små barn. Är inflyttad för ca 1,5 år sen. Vänligen Anna
Hej. Jag blir så ledsen för din och alla andra som är i samma situation. Finns det ingen "Öppna förskolan" där ni bor? Här där jag bor så hade kyrkan babycafe med lite sång och mys en gång/vecka. Jag gick dit med min son när han var några månader. Där träffade jag två mammor som jag nu är nära vän med. Våra pojkar är nu 4 år och leker ofta tillsammans. Jag hade ju inte träffat dessa mammor om jag inte hade gått till kyrkans aktivitet. Kolla upp vad som finns för bebisar där ni bor. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er allihop. Vickan93; om din man är borta så mycket, allt hans jobb och du nämner också fritid och hobby, så får du ta ett snack med honom. Du kanske kan ta en "ledig" kväll i veckan, gå en kurs eller något liknande. Det är liksom din kväll. Det blir ju också pappans kväll tillsammans med barnet så jag tror det är bra för hela familjen.
Dahliaaubrey, i also live in Helsingborg, My son is 6 months:)
Känner igen mej så mycket i det du skriver. Just idag känns ensamheten extra mycket.. känner mej så himla depp... såklart spelar det in att man är nybliven mamma (igen) har en son innan. Känner mej dock väldigt tom och ensam även om sambon är hemma, :(
I just read this! I'm very lonely too, living in Helsingborg with my swedish boyfriend and our 5months baby. No friends, and my family is very far (Spain) Sorry for answering in English, i don't speak swedish yet.
Är 22 år. Är lite i samma situation. Inga kompisar att umgås med den enda jag har är min man och vår son på snart 17 månader. Är gravid igen bf december. Det enda min man varit ledig är de 10 första dagarna efter förlossning han har jobbat heltid hela tiden. Men dagarna är så sega visst alltså sonen håller igång men det är inte samma sak liksom. Känner mig också precis som du säger "så jävla ensam" :(
jag är också 34 (82a) bor utanför Falköping
Hej! Hur gammal är du? Jag är 34 och väntar mitt andra barn. Bor i Kungsbacka.
känner igen mig i det du skriver! är föräldraledig med barn nr 3 och känner mig så jävla ensam. Alla andra är så upptagna med sitt och har aldrig tid att ses längre. en del kan inte ens säga hej nät man möts på stan. gamla vänner har försvunnit. mina systrar bor långt bort. när våran tredje flicka föddes var det knappt någon här och hälsade på. när jag tar upp detta med min sambo så säger han att han känner igen det till viss del men sen känns det inte som om han förstår vad jag menar ändå. Ska vara hemma till januari, men längtar nästan till jobbet redan och få lite mer social kontakt. bli knäpp snart och känner mig bara ledsen. Har provat att gå till öppna förskolan och så men det är svårt där tycker jag. alla verkar redan känna alla och det är svårt att komma in i något samtal utan att känna sig påträngande.
Åh fina du! Kan bara börja med att säga att jag förstår precis hur du känner dig. Jag har en son på 6 månader och vi har precis flyttat till ett helt nytt område där jag inte känner en kotte samt att det blivit längre restid till vänner och familj vilket mina vänner tycker är "så himla jobbigt" och vi ses mer sällan, i princip aldrig längre. Tycker det är trist och endast TVÅ av mina tjejkompisar har träffat min son sen jan föddes. Och då är inte den ena en av mina närmsta vänner. Ska inte skriva en hel bok här haha men som sagt, jag förstår PRECIS och sitter i princip exakt samma sits som du. Det är tur att jag har en otroligt snäll och fin bebis som aldrig är sur och en sambo som hjälper mig otroligt mycket på helgerna. Skickar en stor kram till dig och hoppas det blir bättre snart ❤
Hej en mamma söker mer vänner nära Varberg :)gillar att ut och gå och kolla i affärer eller varför inte ta en fika
Okej. Jag har skrivit till dig via mail.
Jo du kan mejla mig :) madde-k@hotmail.com
Hej! Tyvärr har jag inget av dem. Funkar mail eller sms? :-)
Hej Michelle! Har du instagram eller facebook? :)
Hej Made! Du kanske vill ses? Om du orkar någon gång! Jag kan vara lite blyg jag med, men vi så kärna träffa andra unga mammor! Hoppas vi ses?! :-)
Hej, nu är ju första inlägget borta men känner mig också ensam. Är 24 år och har fått mitt första barn, han är snart 4månader :) Jag känner inga med barn förutom en och vi umgås knappt så det är rätt tråkigt faktiskt.. Vore roligt att ha någon att umgås med som också har barn! Sen är jag rätt blyg(alltid varit) så det gör det inte lättare att lära känna nya människor, vågade tex inte gå på mammagruppen som var hær.. Bor oxå i Stockholm :)
Hej Snuttiz! Känner igen mig i det du skriver då samma sak hände mig med första barnet som snart fyller 2. Jag bor på ön Möja i värmdös kommun. Är nu i v 36 men såfort han är ute så ses jag gärna för fika, promenader och andra äventyr :) Jeanette
Hej Gizmo 86! Jag har samma situation. Min dotters pappa jobbar mycket och ibland känns det som att dagarna går långsamt. Jag är 23år och bor just nu i Mariatorget. Om någon vill träffas så kan den skriva till mig. miss_blomma@hotmail.com. Jag har inga vänner i min ålders som har barn. Så det vore kul att träffa en annan ung mamma. Hälsningar Michelle
Hej hej första gången jag skriver här känner igen mig jätte mycket i det ni skriver. Blir lite ensamt de flesta jag känner har inga barn och min son är 5 månader nu och har bara träffat en utav den en gång. Min man jobbar och går vid 7 på morgonen och hemma 6 på kvällen. Är väldigt ensamt här hemma även om man har fyllt upp hela tiden men speciellt när jag är ute med lillen
Jag känner igen mig såååå väl fast för mig har det gått i perioder! Vi bråkade jämt om skitsaker och hade nog inte riktigt någon som helst inblick eller förståelse för varandras situation. Sambon trodde nog jag satt på röv** varje dag och glodde på tv. Tillslut sa jag bara rent ut att nu tänker jag börja jobba och nu får du vara hemma ett tag! Var inte förrän min sambo tog 3 mån föräldrarledigt med vårt andra barn innan inskolning på förskola som han faktiskt förstod! Nu bråkar vi sällan och jag får så mycket mer hjälp i hemmet. Vi väntar dessutom vårt tredje barn nu i juni😍 Mitt råd är att börja jobba om du vill! Om du känner att du behöver en "paus" ska du ta det! Eller börja jobba någon dag i veckan bara kanske?? Styrka till dig🤗 Det blir bättre och det är nog så att det är svårt att sätta sig in i vår situation!
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Och det gör mig direkt ledsen att många mammor, inklusive jag själv, känner så. Jag började skaffa nya vänner. Mammor i mitt område. Dels från föräldragruppen på BVC men även genom rulla vagn och Facebook där jag startade grupper för barnvagnspromenader, fika och bebisträffar. Även uppskattat av dem andra mammorna. Hittills har det lett till 1-2 träffar i veckan. Kom ihåg! Du är inte ensam att känna så! Det finns väl en anledning till att folk säger att den första tiden som småbarnsförälder är tuff!! Det är ett himla viktigt ämne du tar upp. Ett annat tips är att lyssna på gravid och mamma podar. Min son är 4 månader och jag älskar att vara hemma med honom, men vissa dagar är bättre än andra. Viktigast är väl att dem böttre dagarna är fler än dem sämre. Annars kan man alltid ta upp det med BVC sköterskan. Det finns hjälp att få! Du får gärna höra av dig och skriva till mig. Stor varm mamma kram! Kom ihåg att du är fantastisk och värdefull!!