Jag saknar min exman men jag vill inte ha honom tillbaka. Jag saknar att ha någon att dela livet med, jag saknar att inte kunna dela på vardagen. Det känns tråkigt att vi missar tid med våran son (när han är hos den ena av oss) och jag minns alla små marknader och allt mys, just nu mer än någonsin. Jag vet i verkligheten att det inte alls skulle fungera att leva ihop men jag saknar honom. Jag saknar att inte ha någon att dela alla saker som vår son med. Jag tänker tillbaka på alla roliga stunder och då känner jag bara fan vad tråkigt, jag saknar den mannen. Men när det kommer till kritan saknar jag ju inte allt det andra, jag saknar inte honom på det sättet som ma saknar någon man älskar. Jag vill inte alls ha tillbaka honom. Det är helt slut med alla känslor men ändå. Jag behövde bara skriva av mig här lite. Jag är glad och lycklig men visst var det mycket roligare att gå och handla som en familj eller bra att hitta på saker med sonen. Ingen som delar min glädje när sonen får ett skrattanfall eller när vi är och gör saker och ting. Jag saknar alla bra stunder men jag jag saknar inte egentligen inte honom som min man för jag älskar honom inte på det sättet men det var en annan sak att dela livet med någon. Så nu har jag pratat klart! ;) Haha.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Att separera är alltid en sorg men vi har ändå gått skapligt lyckliga ifrån varandra. Klart det är lite ansträngt mellan oss, ekonomiskt med osv men jag tror vi är lyckliga ifrån varandra även liten ensamt men iaf. Det är lite ansträngt mellan oss men det är mest från mitt ex sida. Jag är sån som ringer, smsar, mmsar och försöker dela med mig av vardagen. Han är inte riktigt sån, trots att jag bett honom. Vi smågnabbas ibland men det är bara om banala saker, att han inte lyssnar på saker och ting som rör vår son typ. Annars är vi vänner. Vi gick en kort julmarknadspromenad i december så umgås kan vi, även om det är lite ansträngt från hans sida. Han känner ju sig lämnad. Pratar vi inte om "oss" utan allmänt gossip tex så kan vi tjattra på ett bra tag. Men det händer att det blir smågnabb med. Jag önskar att vår relation var bättre men jag är ändå så pass glad att den är så pass bra den är. Jag tror om något år kommer den vara så pass bra att det kommer slutas med smågnabb. Han är bara bitter. Men det är klart det händer ju att jag får nått mms när han har sonen.
Det är nog väldigt vanligt att man känner som du gör! Ni hade säkert mkt fint ihop innan ert förhållande blev "dåligt"... Och när man känner sig ensam så är det ju de fina och mysiga stunderna du tänker tillbaka på! Och det är ju ok att göra det och även sörja att ni inte kunde ha kvar det eftersom det fanns annat som gjorde ert förhållande mindre bra. Hur är er relation idag? Kan ni prata som vänner eller är det bråk och stelt mellan er? Om ni har en ok relation kan du ju ibland skicka ett sms till din man och berätta om något roligt/tokigt som er son gjort. Han uppskattar säkert det om han är ifrån sin son och du kanske skulle gilla det också när han är hos sin pappa. Ett mms el sms om din son. Om du gillar iden, prata med ditt x och förklara innan du börjar skicka sms så han inte missförstår. Er son har ni ju alltid gemensamt och ditt x är ju den enda som verkligen förstår och uppskattar att få dela vad er going gör! Bara lite snurriga tankar ifrån mig :)