Hej! Jag behöver råd i en fruktansvärt svår situation.. Jag och min man har varit tillsammans i 5 år och har en dotter på 1 år tillsammans. Våra liv är bra och vi trivs med hur livet ser ut. Men, något som håller på att bryta sönder oss är hans mamma (min svärmor). Hon har sedan vi träffades lagt sig i väldigt mycket saker som hon inte har med att göra. Att hon ständigt frågar saker om sin son har jag inga problem med, för det stör inte mig. Men när hon ska lägga sig i och fälla kommenterar i hur vårt familjeliv ser ut är så jobbigt. Vi kan ta förlossningen som exempel, då skulle hon ha uppdatering minst en gång i timmen om hur öppen jag var, hur mkt värkar jag hade, vilken smärtlindring jag valde, hur jag tog allting osv osv. Och min man svarade på alla dessa frågor utan att fråga mig.. just där och då orkade jag inte ta en diskussion så klart. Efter att dottern var född skulle hon komma in (vi hade inte ens lämnat förlossningen då..) fast jag sa nej fortsatte hon att tjata och till slut sa hon "**** behöver ju ut inte komma ut, men du och bebisen kan väl komma ut" till sin son. Som om jag var skitsamma och skulle bli lämnad kvar i ett rum.. Efter mkt om och men kom hon till BB, precis när vi kommit dit. Jag hade fortfarande sjukhus kläderna på.. Detta har eskalerat och om vi inte kan komma på tex ett kalas till någon av min mans bröders barn, ska hon veta vart vi ska, när vi har planerat det, varför vi har planerat det osv osv. Hon har ständiga åsikter om saker och ting gällande vårt familjeliv och jag blir galen snart. Det som fått allting att bara rinna över är att vi för några månader sen hade en jobbig diskussion med min mans bror om ett kalas som vi tackade nej till (pga corona precis slagit till o Sverige och FHM uppmanade ALLA att inte ses eller träffas), plus att en släkting som skulle närvara på kalaset en vecka innan testade positivt för corona. Så vi tackade nej och sa att jag och vår dotter befinner oss i en riskgrupp. Då skulle min mans bror lägga sig i och promt veta varför vi befann oss i en riskgrupp, och ifrågasatte det hela tiden och skrev mellan raderna att vi ljög och det gjorde mig fruktansvärt ledsen.. Vem skulle ljuga om en sådan sak? Jag vill tex inte att min dotter ska ha napp när hon är glad, men då säger hans mamma "klart hon ska ha napp!". Har jag varit på sjukhuset och min man tagit en pappadag ska hon veta varför jag varit på sjukhuset, vad jag gjort där, hur det har gått osv. Och problemet är att hon inte ens frågar mig?? Nu har vi blivit bjudna till samma bror för en middag, men vi har annat inplanerat så vi tackade nej och då fick min mans mamma något ryck och skulle återigen veta varför vi inte kunde, att vi minsann visst ska säga varför jag och bebisen befinner oss i en riskgrupp osv. Men jag diskuterar inte ens min hälsa med min egen familj?? Och sedan skrev hon ett sms "**** behöver ju inte komma, men du och bebisen kan väl ändå komma?" Återigen som om jag är skitsamma och inte spelar någon roll? Detta har fått min bägare att rinna över, att en människa jag inte ens står nära hela tiden ska lägga sig i.. vi ska ha kalas för vår dotter om en månad och jag vill verkligen verkligen inte bjuda min mans familj och han mår också dåligt av allt det här men har inte mage att säga ifrån för varje gång man gör det tar hans mamma på sig någon offerkofta och tycker så fruktansvärt synd om sig själv.. Jag orkar inte med det här längre.. Snälla, vad hade ni gjort?