Jag kan direkt börja med min mor. Min mor och jag har aldrig varit nära varandra. Hon har alltid varit den som tryckt ner mig genom hela min uppväxt och samtidigt höjt mina syskon till skyarna om hur duktiga dom är osv. Jag har alltid känt mig som det svarta fåret så att säga. Jag har alltid haft svårt att säga emot henne då jag tror mycket beror på hur hon behandlat mig som liten, dåligt självförtroende skulle jag tro. Och hon i sin tur har tyckt om det då hon kunnat göra och säga precis vad hon velat med vetskap om att hon sårar mig. Men jag har aldrig orkat diskutera med henne, för när jag gjort det så är det mig det varit fel på.. Det var lite kort om bakgrunden i det hela. Jag har levt i ett väldigt destruktivt förhållande i många år, har två barn med denne man. Efter många år av nedbrytnig och psykisk/fysisk misshandel bröt jag mig loss från den mannen. Ett tag senare när jag kommit från honom och fått ordnig på mitt och barnens nya liv så träffade jag min nuvarande man. Han är raka motsatsen till mitt ex, han är den man jag behöver helt enkelt. Stabil, omtänksam och älskar mig och mina barn är som hans egna och han gör allt för oss så vi ska må bra. Och nu till släkten enkelriktad. Min mor har aldrig accepterat honom. Hon har bestämt sig för att inte tycka om honom över huvudtaget. Hon kör helt enkelt sitt race med att fortsätta köra över mig om mina barn och deras uppfostran. Vilket då gjort mig väldigt ledsen och jag känt mig dålig som mamma. Min man har vid två tillfällen försökt prata med henne men istället fått mothugg att han är "kontrollerande". För ett tag sen fick jag ett meddelande av min mor där hon frågade om jag helt slutat bry mig. Ringde då upp henne och frågade vad hon menar. Då började hon i sin tur skrika och tjuta om hur elak jag är mot henne. När jag skulle försvara mig så säger hon tvärt att hon minsann sätter på högtalaren i mobilen så alla ska höra hur dum jag är mot henne, vilket jag sa att hon inte fick göra, det var ju något mellan henne och mig kände jag. Till hennes försvar var då min syster som sa precis samma sak. Att jag är så grymt dum mot mor. Min förståelse var lika med noll och jag meddelade direkt att jag inte tänker prata med någon då det enbart är jag och mor det handlar om och ingen annan. Efter samtalet, där och då kände jag att nu är de färdigt. Jag vill inte ha med mor att göra något mer. Nu är det så att hela min släkt, från mors sida, har börjat bete sig otroligt konstigt. Ingen säger något utan allas sätt att bete sig är jätteunderligt och rent utav obehagligt. Även min svägerska som jag aldrig annars har någon som helst kontakt, jag känner henne inte ens mer än väldigt ytligt, har börjat springa en massa hos oss. Det kan komma släktingar helt oanmälda hem till oss och strunta totalt i mig och min man utan är bara där för barnens skull, de frågar ofta mitt äldsta barn om hen vill följa med dom till stugan utan en tanke på vad jag tycker. Som pricken över iet så är det någon från min sida som har börjat berätta för mitt ex allt jag och min man gör, fast dom vet allt han gjort mot oss. Jag känner rent spontant att jag inte orkar med detta mer. Jag vill inte ha kontakt med någon som får mig, min man och barnen att må dåligt. Jag vet inte hur jag ska göra. Ingen har frågat mig vad som hänt utan alla känns som de, jag vet att mor ringt runt till alla, så har hon alltid gjort när något betett sig "illa" mot henne. Helt vänt ryggen åt mig. Mor försökte ringa mig för ett tag sedan. Skrev åt henne att jag inte vill prata med henne efter den händelsen. Det jag fick till svar "vad tråkigt höra". Hur hade ni gjort i min sits? Jag känner nu att jag vill bara bli lämnad ifred och fortsätta leva vårat liv utan all dramatik.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vet du om vad Narcisstisk personlighetsstörning är? Det låter som att din mamma har detta obotliga tillstånd. Jag rekommenderar dig att genast beställa boken "du är inte knäpp..det är din mamma" en bok om att helas för döttrar till Narcisstiska mammor. Har själv just börjat läsa den då jag har liknande problem och känner att det räcker nu. Beställ den Läs. Och du kommer känna dig säker i dina beslut.
Jag känner också att jag hade velat ta en paus från vissa i familjen ibland. Så bra svar ni andra har skrivit. Man väljer ju trots allt inte sin släkt men hur man vill leva och vilka personer man vill involvera kan man ju faktiskt välja ❤️
Det här inlägget var också för bra för att inte dela: https://www.instagram.com/p/COrCVHkppPr/?utm_source=ig_web_copy_link
Tack för era fina svar. Jag ska ärligt säga att jag var orolig för att få mothugg om detta. Det känns som de är tabu att ta en paus från just sin släkt. Jag har vid vissa tillfälle försökt berätta för mor vad som är fel och jag fick vara den vuxna och sagt att jag vill jobba på vår relation, så också för barnens skull. Jag ville klart att de ska ha en relation med sin mormor/morfar. Men efter den senaste incidenten så känner jag att hon inte alls bryr sig om mig, överhuvudtaget. Det är viktigare för henne att hon har en bra relation till mina barn än med mig. Jag har pratat massor med min man om detta och vi är båda inne på just samma bana, ta en paus från allt de dåliga. Vi har haft det nog kämpigt med andra saker och nu detta. Min mans sida är helt underbara på alla sätt. De är inte ens i närheten som min familj, det är helt enkelt något jag aldrig upplevt förr. Jag vill tacka er igen för erat fina stöd. ❤ Jag känner mig som en berg och dalbana med alla dessa känslor och började gråta över era svar ❤
Hej! Så tufft! Kom att tänka på ett inlägg som jag såg på Instagram när jag läste din berättelse: https://www.instagram.com/tv/CPG9MX6JDdR/?utm_medium=copy_link Det som tas upp handlar om gränssättning i relationer, engelska boundaries. Finns endel poddar som tar upp ämnet vilket kan vara bra att lyssna på. Din känsla av att skydda dig, din man och dina barn är så sund! Det är inte ok att bli nedtryckt. Du är en egen person med egen vilja och ett värde. Det är inte ok att inte visa respekt och hänsyn mot dig och din familj! Önskar er styrka och kraft!
Kan inte alls sätta mig in i din situation men förstår ju av vad du skriver om din sambo att han står bakom dig och förstår din situation. Vet inte alls hur gamla dina barn är men jag tycker du ska prata ihop dig med din sambo och bestämma hur kort/långt uppehåll du ska göra med släkten. Även förklara för barnen på deras nivå så att de förstår varför de inte träffar mormor/morfar/mammas släkt. Se till att "odla" de trevliga vänner som finns istället, sambons släkt kanske. Se till att göra klart för släkten att det är oacceptabellt beteende från deras sida. Att bara dyka upp kan man kanske göra hos väldigt goda vänner men annars så hör man av sig för att se om det passar. Det är ju du som bestämmer och jag hoppas att du kommer fram till ett bra beslut! Många styrkekramar.,Maria
Har tagit en paus från min svärmor som behandlat mig illa. Innebär även att hon inte träffar barnbarnen för hon ska inte få lära dom att det är okej att trycka ner andra människor. Du ska göra de som känns rätt för dig. ❤️ Jag hade inte tagit de och hade satt stopp för att dom kommer oinbjudna. Du bestämmer över dina barn och de viktiga är att eran familj mår bra. De är jobbigt att säga stopp men be om en paus från familjen? Innebär ju inte att de är för evigt men då har även dom en chans att tänka över hur dom varit mot dig/er? ☺️
Har också en svår situation med familjemedlem men inte riktigt på samma sätt. Svårt att veta hur man ska göra, man får nog försöka känna efter inom sig. Det viktigaste är att man mår bra och gör det man själv vill göra och lever sitt liv på det viset man önskar. Det är verkligen svårt, man påverkas så mycket av omgivningen 😔 Kram ❤️