Jag befinner mig i en högst krisartad livssituation där fadern till mitt kommande barn plötsligt valt att lämna relationen under graviditeten. Vill så gärna komma i kontakt med dem i liknande situation eller någon som ensam väntar barn.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Är också lämnad ensam. Vi hade ett fantastiskt förhållande, tills jag blev gravid och han fick panik och lämnade mig. Nu har vi bråkat en del och allt är tydligen mitt fel osv osv.. Vi har skadat varandra ganska mycket så jag ser ingen frantid alls med honom tyvärr:( Har sjukt svårt för att släppa detta. Gråter och gråter.. Men var och tittade på lill korven i förrgår och ett hopp tändes inom mig. Jag vet att jag och bebis kommer få det bra. Men när ska man bli tuff nog och bara släppa taget om fegisarna som lämnar oss ensamma? Varför kan inte vi vara kalla och sviniga tillbaka? Många frågor som det nog ändå inte finns några svar på. All styrka till er som går igenom detta helvete men ändå får uppleva miraklet efter några månader :)
Vi borde göra en sida på typ Facebook, så att vi kan ge varandra stöd från tid till tid! :) jag hade väldigt gärna tagit lite råd nu från någon som har varit mamma längre än mig och kan förklara hur det kan bli. Jag tycker att vi är en fantastisk grupp av människor som förtjänar att höra hur bra vi är :) någon som håller med? ^^
Sitter i samma båt är beräknad om 7 dar allt känns som en mardröm en riktigt usel amerikansk b-film :(
Blev lämnad av min dotters pappa inte en, utan två gånger... Första i vecka 7 och andra gången var jag inne i 5 månaden. Kändes ju dåligt att bli lämnad en gång, men efter att han lämnade mig andra gången så blev jag inte så chockad som jag blev när han dumpade mig första gången! Min dotter har ju träffat honom 3 gånger och det var dom första dagarna i hennes liv! Nu är hon en månad och han har inte hört av sig på 4 veckor, så jag har inget hopp om att han ska komma och vara pappa till henne, någonsin! Men jag är lycklig och klarar mig själv, även om det skulle vara kul att dela denna lycka med nångån då och då... Men om man har familj och vänner så klarar man sig utan en man! Och ett barn behöver inte en pappa! Inte om pappan tycker att barnet är en anledning att ta sitt liv!
Var också ensam från 3 månaden och min dotter är 9 veckor nu. Har otroligt fint stöd från vänner och familj, vill inte alls ha med bioföräldern att göra. Inte han med oss heller, han har aldrig sett henne, han vet inte ens vad hon heter. Man klarar det. Man får inte mer än vad man klarar av brukar jag tänka :))
Jag är gravid i vecka 23 och är inte tillsammans med pappan till barnet, och har inte varit de under hela graviditeten heller. I början ville pappan inte vara delaktig alls, men för ett par veckor sedan vill han vara delaktig :) Vi har en relativt god relation fast vi inte är tillsammans. Tycket det är betydligt bättre att inte vara tillsammans eller bo ihop om relationen mellan föräldrarna är bättre om de inte är tillsammans. Sedan är inget hugget i sten och ingen vet hur framtiden ser ut eller hur familjekonstellation kommer se ut. Jag tar det för det är och vi båda två kommer älska och göra allt för vårt barn :)
Vill sända er styrke kramar, ensamstående mammor är det starkaste som finns och jag beundrar er verkligen! 💜
Även jag blev lämnad under graviditeten, idag är min dotter 6 mån, har haft kolik i 5 månader av dessa 6,.. att gå igenom en gravidtet helt själv är jäkligt tufft, och även om de inte blir som man tänkt sig ifrån början så är de ändå de bästa som finns, och du har de bästa framför dig så som förlossning och även ditt kommande barn! :))
Jag är förberedd på att det kommer vara tufft o svårt på olika sätt men nu bara jag längtar så mycket på att hon ska komma ut.
Jag blev oxå lämnad under graviditeten. Min dotter är nu 10 månader och har ännu inte träffat sin pappa. Visst har det varit många jobbiga stunder men min kärlek till denna lilla varelse hjälper mig/oss framåt:) Det är många gånger som jag önskat att jag hade haft lite avlastning men har ingen som kan hjälpa till. Min mamma gick bort månaden innan jag fick veta att jag väntade lillan och min pappa bor 80 mil bort. Att vara ensam med en liten kan vara jobbigt stundvis men man klarar sig igenom det. Vi har gått igenom 5 månader med kolik och massa magproblem. Många sömnlösa nätter har det varit men den gränslösa kärlek man känner för sitt barn tar över man glömmer lätt hur tungt det kan vara. ❤️
Tack Jennifer! Samma för mig, han drog i vecka 12 och jag är nu i vecka 21. Det värsta av allt är ju sveket och sorgen. Jag var inte alls beredd och vi hade försökt få barn under en längre tid. Kan man skicka direktmeddelanden via den här sidan förresten?
Jag blev lämnad under graviditeten, har varit ensam under större delen av graviditen. Är nu i vecka 35+2. Jag vet att det är tufft! Men de kommer ljusare tider, tro mig! Även om man tvivlar på att man inte kommer att klara av allt själv så av gör man det, trots allt. Man klarar mer än vad man tror.