För att göra en lång historia kort, jag har två barn. En 6 åring på halvtid, vv hos sin pappa. Har en 2åring med min man. Jag trodde jag var nöjd med två, men på senaste tiden längtar jag efter en till så jag mår dåligt. Min man säger inte nej, han säger att han gärna vill ha en till med mig, men hittar "ursäkter", som boendet, bilen, ekonomi, att jag studerar. Jag själv känner lite att vi varit igenom sämre situationer och att vi såklart skulle lösa allt sånt. Jag känner mig ganska övertygad om att jag skulle palla studierna samtidigt med en bebis, då de stora barnen skulle kunna gå i förskola/skola. Så jag har väl två funderingar jag behöver råd/stöd i. Ska jag nöja mig? Kommer jag komma över längtan, eller kommer jag ångra resten av livet att jag inte skaffade min trea som jag längtar efter? Sen, ni som har fler än två barn, hur har det gått med att få huslån osv? För det är min mans största problem, att han är rädd att vi inte kommer få lån till hus med tre barn hemma. Sen, behöver man köpa större bil eller kommer det gå med en "vanlig" 5-sits? Så kluven och hoppas på lite råd, tips eller stöttning! Tack på förhand!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hur mycket har du kvar att studera? Det hade varit lättast att först göra klart studier, eventuellt även hitta jobb (så ni kan få huslån) och sen planera tredje barn (eller börja försöka för tredje barn när du har mindre än 1 år kvar av studier så du "hinner" göra klart) om det inte är så att ni är över 30 år gamla då kan jag tänka mig att tiden räknas när man inte vet hur länge det kan ta. Säger inte att det är omöjligt att göra allt samtidigt (finns ju t.ex. unga ensamstående mammor som klarar skola och barn samtidigt) men det blir så mycket tuffare. Bebisen kräver också sitt och är det en lugn bebis som sover bra så är det inte så stor förändring men är det bebis som kräver ständig uppmärksamhet och inte sover bra så kommer det bli jätte svårt för dig. Jag kan förstå lite din man som "hittar på ursäkter" då det är en stor livsomvandling och om det bara är han som arbetar just nu så känner han säkert mer press på sig. Det är jätte bra att ni pratar med varandra så ni kan kanske planera in det lite, prata igenom hur det skulle se ut? :) Tycker absolut att barn är viktigare än ekonomiska tillgångar (huslån etc) och det att man flyttade på planer lite längre fram kommer inte spela roll om några år, men valet att ha extra barn eller inte kommer påverka hela livet. Däremot ska man inte göra det jätte svårt för sig själv i onödan om det räcker att planera in det så barnet kommer tidigast när du blir precis klar med skolan.
Tycker ni ska göra det som känns rätt i hjärtat. Jag ville skaffa en tredje när jag var klar med studierna. Jag har tre barn, en 8 åring, en 6 åring och bebis nu på snart 3 månader. Jag pluggade heltid på universitetet när mina två första barn var 1,5 år och 3,5 år och det var väldigt tufft. Min partner fick göra mycket av hushållssysslor för jag var så upptagen med studierna, så det var belastade för honom också. Men jag ångrar inte det och är glad att jag pluggade. Allt går om man vill! Vi har inte bytt bil nu när vi fick en trea, vi har en fem sitsig och alla får plats i bilen. Alla barn sitter bak i bilen, våra två äldre barn sitter på bälteskuddar och så har vi babyskyddet där bak också. Jag tror snarare att man måste byta bil om man har fyra barn. Vet flera som har kvar 5 sitsig bil med 3 barn. Vi har dock skaffat en takbox den här sommaren för att få plats med extra packning då vår barnvagn tar upp halva bagaget. Vad gäller praktiska saker som huslån vet jag inte faktiskt om det skulle bli svårare. Beror väl mycket på ens inkomst. Vi bor kvar på samma ställe nu! Hoppas du finner en lösning som känns bra för er!
Jag skulle nog fokuserat mer kring hans känslomässiga bit av "nej"-et. Det är som du säger... vill man så hittar man lösningar, vill man inte hittar man problem. Det är alltid bättre att vara helt med på tåget båda två från början.