Mammig?

Kan tillägga att det är exakt samma här, lite roligt fenomen. Hon skriker tills hon är helt knallröd, men så fort jag tar henne tystnar hon mitt i skriket. Haha, jag är road, mer än pappan :P Men visst är det hemskt svårt med avlastning, och jag har också tänkt på vilken bra träning man får. Speciellt med "babyhävningar" som jag kallar det, vår tjej vill över huvudet och se saker. :-) Mammigheten handlar väl kanske om tryggheten i att vara nära den som finns där oftast och/eller ger mat?

Det är väl vanligare att barnen är mammiga innan de blir pappiga, även om det går i perioder. Jag tänkte för att mamman dels ammar första tiden, men främst för att hon spenderar mest tid med barnet om det är hon som är föräldraledig först? :-) Själv upplever jag det nästan exakt som Adde, till en början gick det bra med både mig och pappa när hon var trött/ledsen men från 2,5 månad ca är hon nu väldigt tydligt mammig och blir mer och mer. Hon är tre månader idag, och sista veckan gör hon väldigt tydligt skillnad mellan oss. När hon är hyfsat pigg och mätt går "roliga gubben" bra, men när hon börjar bli trött är det bara mamma som duger. Annars skriker hon bara mer och mer. Jag kallar henne för vår lilla mammut nu och säger att hon kommer att bli en papput senare. Mina svärföräldrar har kommenterat att de tyckte det var tidigt att bli mammig redan nu, därför väcktes min nyfikenhet hur ni har upplevt samma fenomen.

Sonen har i princip aldrig ammat. Han är lika mycket mammig som pappig, det är olika dagar men är ganska lika :)

Stora (flaskbarn)  har aldrig varit mammig, däremot lite lätt pappig men inte så att det itne funakr med nån annan, hon är inte särskil  kinkig....

Gallskriker när pappa försöker natta, han ger honom till mig o ett åar skrik senare e han knäpptyst o håller på att somna. Detta började för ca en månad sen. Han är nu 14 veckor. Det är rätt jobbigt där både mig o pappa då jag aldrig kan få fria armar o pappa känner sig ledsen över att han inte vill va hos honom. Samtidigt e d rätt mysigt för mig att ha den påverkan på min son, att han direkt känner när d e jag o får ro av d. D positiva e väl oxo att mina bicepa e stenhårda av allt bärande. Hehe. Så ja, mammog som tusan när d e daga o sova, men i vaket tillstånd roar han gärna alla. Iaf de som han känner är säkra med honom. Är den som vill hålla osäker så e d kört, han börjar skrika direkt.

Lillan var väl mer mammig hela tiden, men har nu sedan nån månad tillbaka kunnat somna utan större problem hos maken, hon är snart 10 månader.

Från ca 2 mån började det bli svårt för sambon att lilleman på kvällarna.