Vad gör man? Min son pratade alltid bra om kompisen som vi kan kalla John. En dag följde John med hem och efter det satte jag stopp! John sprutade massa vatten i HELA huset, ljög för mig när jag konfronterade honom, gömde vattenpistoler när jag för 50-11 gången sa till honom att sluta spruta på grannarna. Hans svar till det var att jag inte bestämde över honom! Jag blev tokig! Min son är blyg och snäll men efter de lekte så ljög han för mig och var trotsig så jag förbjöd John till att komma hem till oss. En dag ville min son åka hem där. Min man hämtade sonen och då tar John en nerfpistol och skjuter på mannen. Han säger att det inte var ok. Då tar John och skjuter honom i huvudet!!! Föräldrarna säger "vi har ju pratat om detta.." Inget mer! Gav det en chans till, jag hämtar. Då skriker storebrodern som är 10 år att han ska döda sin mamma när hon frågar om han träffat sin flickvän idag. Till svar på det så skrattar mamman och säger att han är lite känslig?!?! Ungen går sen och hoppar i deras sängar och kommer ut med truten full av tuggummi samt en burk med tuggummi. Mamman säger att det räcker med ett tuggummi och tar burken. Då rycker han den ur handen på henne och går och ännu en gång skrattar hon och säger att han är duktig som slutat med godis. Nu får min son inte åka hem där mer. Vill inte att han tar efter det där! Känns inte lönt att säga till föräldrarna heller. Sa till min son att John är inte snäll som ljuger och jag tyckte hans bror var läskig som var så dum mot sin mamma så jag inte vågar hämta min son. Hur ska jag förklara? Vad hade ni gjort och sagt? De går i samma klass så lär träffa familjen i 8 år till minst..
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Min son och hans kompis är 7år och brodern är 10år. Det ska tydligen finnas ett barn till som är 20+ och inte bor hemma så vet inte hur det barnet är. Tycker det hela är en väldigt jobbig situation då de går i samma klass. Jag uppmuntrar min son att ta hem andra kompisar i hopp om att John "växer" bort. Min son är väldigt mesig så rädd att John ska leda honom i skiten för att han inte vågar säga nej. Jag är inte heller så modig att jag säger hur det är till min son rätt ut för vill inte att kompisen ska tro att hans föräldrar är onda om min son skvallrar!
Låter fruktansvärt! Stackars barn, de kan inte ha det lätt... :( Tänk att få noll guidning i hur man beter sig, kommer bli fruktansvärt för dem när de kommer ut i samhället och ska fungera bland andra. Men jag undrar hur gamla barnen är som du skriver om? Bra gjort hursomhelst, jag hade nog gjort samma (hoppas jag).