Fick veta idag att jag fått MA. Trodde jag var i vecka 11 men visade sig att fostret dött i vecka 6. Har haft väldigt ont i magen som strålar ner i ljumsken till och från fram till vecka 9 tillsammans med lite gravidsymtom. Sen försvann allt för ca en vecka sedan.. alla symtom var borta! Känner mig så dum just nu.. och känner mig så ledsen och besviken. Känns som att jag gråtit slut på tårar. Jag har nu påbörjat en abort med tabletter. Är det någon som går igenom samma sak just nu? Eller nyligen gått igenom de? Vad fick er att acceptera läget och se framåt? Har lite svårt att hoppas på att plussa igen.. haft hormonella problem och blev så förvånad och glad över att jag plussade i slutet på april.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Beklagar verkligen. Min första graviditet slutade också med att jag fick reda på MA. Hade ont och började blöda v.11 någon gång, precis när jag trodde att vi började komma förbi den osäkra perioden. Ett ultraljud på akuten visade att utvecklingen hade stannat v.5. Det kändes hemskt att ha gått runt och trott att allt var OK när det inte var det. Det tog tid och tårar att komma vidare, men för mig hjälpte det att tänka att något troligen var fel, barnet kanske inte var friskt och att kroppen visste det och agerade därefter. Vad jag förstår kan man ju inte säga säkert att det var så, men det hjälpte att tänka så för mig. Det känns hemskt och tomt att vara med om detta, men du kommer komma igenom det. Ta tid för återhämtning och ta hand om dig! En del säger att det är lättare att bli gravid igen efteråt, kanske kan ge lite hopp. Det är positivt att du vet att du kan bli gravid och det kommer sannolikt gå bra i framtiden.
Hej. Förstår precis alla känslor du går igenom nu. Har själv haft tre MA och ett vanligt MF. Jag minns att jag kände mig så lurad första gången (UL v 13, dog i v 7). Hoppas att det gått bra med tabletterna och när allt är klart är kroppen snart redo för ett nytt försök. Ta hjälp om du har svårt att bli gravid. Det är jätteskönt att ha stöd från läkare. Var ledsen och gråt när du känner för det men försök att hitta glädje emellanåt också. Prata av dig när det behövs. Du går igenom en stor sorg och då är det viktigt att få sörja i omgångar. När allt det medicinska var klart (två skrapningar och en runda med tabletter) tog min partner och jag en långhelg på landet för att landa känslomässigt. Det var jätteskönt! Jag sörjer fortfarande min första graviditet, men på ett annat sätt idag jämfört med när jag var mitt i det. I mina senare graviditeter fick jag göra tidiga UL och då gick det inte så mycket "onödig" tid vilket kändes bra. Du har påbörjat din resa mot en liten bebis. När vägen dit är lite krokig så är det förstås väldigt jobbigt. Vi påminns om barn överallt i vår vardag och det kan känns hårt i en sorgeprocess. Men nu vet du att du kan bli gravid och det är fantastiskt. Ta hand om dig och din partner och kom ihåg att ni med största sannolikhet kommer att bli lyckliga föräldrar till ett litet barn.